Sjöflickslända

Fick mig en spontan friluftsföresläsning på tysk-svenska när jag träffade en en tjej som fångade större kustflicksländor till sin forskning. Just den arten var visst intressant eftersom honorna finns i två olika färgvarianter som juvenila och tre olika som vuxna. En av teorierna var att den mest hanlika hontypen har större chans att undvika upprepade parningsuppvaktningar från hanarna, och kan lägga mer energi på att ta hand om en genomförd befruktning. De honor som är mer distinkt färgade är lättare att hitta för hanarna och riskerar att lägga alltför mycket energi medan de sitter fast i det ena parningshjulet efter det andra. Hanarna kan tvinga honorna att göra sig av med sperma som de fått vid ett tidigare tillfälle och på så sätt öka sina egna chanser. Jag tror att det förekommer hos en del fåglar också, bland annat järnsparvarna. Men eftersom inte all sperma försvinner vid varje nytt parningsförsök blir resultatet att honorna blir befruktade av flera olika hanar, och får gener från flera olika håll. Det verkar alltså som om honornas olika färgvarianter representerar olika fortplantingsstrategier. Jag hoppas att jag förstod det mesta, men det väckte i alla fall många intressanta tankar. Nu var det inte detta som var huvudmålet med forskningen, utan en mer övergripande frågeställning om ögonens färgreceptorer hos insekter och andra djur och hur de utvecklats genom årmiljonerna. Tidigare trodde man att insekternas alla olika färger kom till som respons på alla olikfärgade blommor, men nu är visst många forskare inne på att det är insekternas färger som är de ursprungliga och att blommorna anpassat sig efter dom. Jag får nog läsa avhandlingen när den kommer om ett antal år. Jag är i alla fall helt säkert på att det är en sjöflickslända på bilden, och att det bara fanns några enstaka sådana, större kustflicksländor och höstmosaiksländor därute i kväll. Jo, och några av de större Aeshna i skogen.