Blåvingad årta

Dagens utflykt gick till reningsdammarna, med målet att kolla in en blåvingad årta som upptäcktes där redan den 8 december. Dimman tätnade oroväckande när jag närmade mig, och jag blev nästan lite orolig för att det inte skulle gå att spana över dammarna överhuvudtaget. Där fanns dessutom gott om andra änder som årtan kunde gömma sig bland, så utgången var inte alls given. Nu visade det sig att den blåvingade för dagen hade valt en av de minsta dammarna, och det var väl bara 20 meter mellan oss när jag hittade honom. Efter en stund simmade han förbi på bara några meters håll och ställde sig för att käka i strandkanten. Ibland har man tur. Det kan tyckas lite skumt med en så oskygg fågel, men han lyfte direkt och flög en sväng när en hundägare kom för nära. De andra änderna var betydligt mer likgiltiga... Det har hänt mycket i dammarna sedan mitt första besök i början av 90-talet. Att få se 280 bläsänder, 35 snatteränder, 20 krickor och tre skedänder mitt i vintern var förstås helt otänkbart då. Dykänderna har gått åt andra hållet med bara ett tiotal viggar och en ensam brunand. Som vanligt låg där en handfull smådoppingar och rörhönor, och en forsärla höll till vid själva verket. 

Vinterhämpling

Det blev inte någon rivstart på skådaråret direkt. Rekordvarmt, blåsigt och solfattigt det mesta av tiden. Efterhand har det ändå smugit in en del kul i obsboken. Idag nio vinterhämplingar och årets första strandskata. Igår en brandkronad kungsfågel som verkar ha bestämt sig för att övervintra. I fredags, den 20:e, hittade jag både en järnsparv och en forsärla (som en kollega tipsat om), alltid kul i januari. Dagarna innan dess en jagande stenfalk och en gammal dvärgmås ute över sundet. Gravänderna har förstås kommit, och vattenrallar har grymtat på två olika lokaler. Jag minns även den 10:e som en ovanligt fin dag i parken med både pilgrimsfalk och duvhök inom fem minuter. Och två hoande skogsduvor! Helt galet egentligen, det borde ju dröja minst sex veckor till innan de börjar bli på spelhumör. Det är alltid roligt att se vilka arter som fattas också. Domherrarna och sidensvansarna har varit ganska talrika i år, liksom gråsiskorna och stenknäckarna. I stället dröjde det nästan två veckor innan jag hittade några björktrastar! Den första större hackspetten visade sig inte förrän i lördags (21:e), och årets första sångsvanar kom förbi idag. De tre sistnämnda arterna är ju annars så gott som givna redan på nyårsdagen.