Bokslut och bokstart

Det här året hade jag som mål att läsa minst 50 böcker. Tanken var att jag skulle varva klassiker och nyproducerade titlar, men efterhand tog de nya överhanden. Eftersom jag var lite lat under sommaren, och eftersom jag tvunget skulle välja ett par dryga Dickens-tegelstenar, låg jag lite efter och var tvungen att göra en liten spurt under hösten. Julboken (The Marmalade Diaries av Ben Aitken, en charmig berättelse i dagboksform om en ung författare som hyr in sig hos en nybliven änka i London mitt under brinnande pandemi) blev nummer 49, så nu kan jag i alla fall börja på nummer 50. Det får räknas. När jag går igenom årslistan ser jag en viss överrepresentation av kvinnliga författare ”i sina bästa år”. Och gärna lite lättsamma historier som kanske dyker upp som Netflix-serie vad det lider. Det är väl en reaktion på jobbet antar jag. Topp tre 2022 blev i alla fall Wish You Were Here av Jodi Picoult (en sorts kärlekshistoria i pandemitider som delvis utspelar sig på Galapagosöarna, bara en sån sak…), När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai (en släktkrönika som utspelar sig åren före och under Vietnamkriget) och A Pure Heart av Rajia Hassib (om två systrar som väljer olika vägar i Egyptens snåriga religiösa landskap). Nästa år blir det kanske ett allvarligare försök att plöja igenom de ”oumbärliga” klassikerna. John Steinbeck ligger nog närmast till hands.

Kärrsnäppa II

Dagens kärrsnäppa hade av någon anledning valt att lämna den relativa tryggheten på revlarna vid stranden och istället flugit in en kilometer in över land och ställt sig på den isbelagda ån. Jag tror knappt att jag har sett den med sötvatten under fötterna förut.

Kärrsnäppa

Sista frostmorgonen på ett tag, vad det verkar. Lika bra att suga i sig av ishavsluft och midvintersol. Man vet inte när det blir läge nästa gång. Bildens kärrsnäppa såg lite tagen ut, men födosökte energiskt tillsammans med fyra kompisar.

Fjällvråk

En fin och ljus morgon med några centimeter mjuk knarrsnö på marken. Det börjar frysa till ordentligt, bara den stora dammen är isfri. Svanarna och gässen har tvingats flytta några hundra meter ut i sundet. Ofta tomt i obsboken, men idag blev det några roliga möten. En flygande rördrom på tjugo meters avstånd. En hämpling som såg väldigt ensam ut. En fjällvråk som nästan försvann bland björkgrenarna. En kungsfiskare som hittade en liten fisk i en tre meter bred vak.

Getingbo

Det är nu man hade velat veta mer om getingar. Sex diskusliknande skivor hängande från en trädgren, ungefär fyra meter över marken. Säkert 40 centimeter stora. Jag trodde att alla våra getingar byggde vanliga "pappersbon". Tillägg 2022-12-10: Nu har jag haft tid att fundera lite och inser att det såklart är vanliga honungsbin som har varit i farten. Det finns en samling med kupor några hundra meter bort. Varför de skulle få för sig att lämna sina sköna kupor och bygga bo i ett träd har jag däremot ingen aning om... ;)

Bergtajgasångare

Första december, snålblåst, dystert. Det borde vara försent att få in nya arter i listorna. Men det tyckte inte min kollega, som passade på att hitta en bergtajgasångare nere vid havet. Och jag hade lyckligtvis en liten lucka i schemat. Den är inte särskilt lätt att skilja från den "vanliga" tajgasångaren, men färgsättningen var ändå rätt distinkt, mer åt olivbrunt eller gulbeige. Det snärtiga locklätet var också lite mer tydligt tvåstavigt. Det blir lite finlir... Kul med en ny kommunart, gissar att det var ungefär nummer 25 i Skåne genom tiderna.

Rosa rättikhätta och svart rödstjärt

Jag fortsätter att gå vilse i svampskogen så ofta jag kan och är i regel inte ett dugg kunnigare när jag kommer hem. Idag hittade jag i alla fall en häftigt skir, ljusrosa skivling som bör vara en rosa rättikhätta. Det finns förstås även en rättikhätta utan prefix, men den verkar dra mot det brunare hållet och ha en mörkare fot. Eller så är alltihopa ett enda stort artkomplex. Som det brukar... Dagens gäst på hamnpiren, en svart rödstjärt, är jag emellertid helt säker på.

Snösparv

Man får inte mycket gratis en mulen morgon i mitten av november... Det hjälper inte direkt att skruva upp ISO:n. De fyra snösparvarna var i alla fall precis så charmiga som de brukar.

Alticka och ägretthägrar

Oj, vad lätt det är att bli förtrollad av svampar! Jag fick för mig att jag skulle utöka mina kunskaper från tre till tio arter, men nu, efter att ha hittat fina pjäser som smörsopp, sillkremla och alticka, vill jag inte hålla på med något annat… Och ägretthägrarnas makalösa resa fortsätter, snart ser man väl fler vita än grå….

Sensommar

Sista helgen i oktober bjöd på sensommarkänsla. Idag blev det till och med ett dopp i havet. Fortfarande 13 grader varmt i vattnet... Friskt! Morgonen var annars riktigt fin med en skön mix i sträcket. Sidensvansarna är ordentligt på gång, och idag räknade jag ihop 275 ex i sex olika flockar. En varfågel var årets första. Både skogsduvorna och trädlärkorna blev 12 till antalet. Finksträcket var aningen frustrerande. Det kom åtminstone 2000 ex, men de var grymt svåra att identifiera och räkna i morgonljuset. Vissa av flockarna innehöll dessutom både fyra och fem olika arter. Jag kom i alla fall fram till att det mesta var bergfink, cirka 1400 ex. Några hundra bofinkar och grönsiskor. 75 steglitser, 25 hämplingar, enstaka domherrar och grönfinkar. Nio gulsparvar, ovanliga här i söder. Några blomflugor är fortfarande på vingarna, två gulfotade i går och en storslamfluga idag.

Gråsiska

Nytt väder och nya vindar varje dag. Första nattfrosten i morse. Gråsiskorna har börjat dyka upp i små flockar. Mängder av trastar, igår 300 rödvingetrastar utanför kontoret, 450 på en annan plats. Flera tusen totalt förstås, jag räknade bara sporadiskt. Avbrutet nattsträck, då brukar de få för sig att dra norrut över byn morgonen efter. Några fina sträcksiffror den senaste veckan, bland annat 131 skedänder och 91 skogsduvor. Någon brandkonad kungsfågel. Svartmes och mindre hackspett, lokala rariteter. Skönt oberäkneligt med andra ord.

.

Större ängstrollslända

Höstlikt, men fortfarande varmt och skönt i vindskyddade skogsdungar. De större ängstrollsländorna smälter in fint bland de torra löven. Nytt fenologirekord med tre dagar för min del, alla arter inräknade.

Trana

En riktigt fin sträckmorgon tack vare envisa sydostvindar. Drygt 9000 ringduvor, 47 skogsduvor, 11 trädlärkor. De tolv tranorna kom flygande lågt över havsytan och vek in över land med stadens landmärken som fond. Märklig upplevelse. Det övriga sträcket var en svårräknad blandning av bofinkar, bergfinkar, steglitser, hämplingar, grönfinkar och grönsiskor, allt uppblandat med taltrastar och starar. Tre ladusvalor kan kanske ha varit årets sista.

Tegelröd ängstrollslända

Trollsländorna och de andra flygande insekterna börjar ta slut för i år. Bilden är från i fredags, den 7 oktober. Jag har bara ett tiotal oktoberobsar av trollsländor sedan tidigare. Än så länge har hösten varit normal, varken värre eller sämre än vanligt. Fint idag var sex skäggmesar och en kvardröjande ringtrast som rapporterades redan för några dagar sedan.

Större korsnäbb

Är inte ett dugg sugen på höst i år. Men OK, oktober kan ju fortfarande bjuda på en del höjdpunkter. Idag en flock med åtta större korsnäbbar. Jag tror inte att jag har lyckats fota dem tidigare.

Grönsiska

Finkmånaden! Det började egentligen igår med ett helt vansinnigt sträck av bofinkar. Minst 500 i minuten under mina 1,5 timmar vid havet, alltså 45000 totalt. Säkert sexsiffrigt under förmiddagen. Uppblandat med nästan 3000 ringduvor, hundratals grönsiskor, tiotals skogsduvor, tal- och dubbeltrastar och träd- och sånglärkor plus enstaka korsnäbbar och andra finkar. Dessutom årets troligen sista tornseglare, vilket var tangerat fenologirekord. Idag betydligt mer enkelspårigt, men fortfarande gott om bofinkar och grönsiskor. En 1K bivråk blev ny oktoberart.

Mallorca

Cala Bóquer, klassisk lokal för balearisk sångare

En veckas semester på Mallorca, några lätta vandringar, ett par korta cykelturer. Förutom några seriösa försök att hitta en balearisk sångare var skådandet helt slumpbetonat. Artlistan blev ändå riktigt trevlig: purpurhäger, bronsibis, flamingo, grågam, dvärgörn, eleonorafalk, rödnäbbad trut, styltlöpare, tornuggla, härfågel, klippsvala, rödhuvad törnskata, blåtrast, tyrrensk flugsnappare, sammetshätta, grässångare, cettisångare med mera. Tornugglan var lite speciell. Sista dagen fick vi tips om att det gick att gå in i norra delen av våtmarksområdet S’Albufereta via en undangömd grusväg bara 200 meter från vårt hotell. Vi provade, och det första vi fick se var ett elegant ”spöke” som svävade runt och födosökte över ängsmarkerna. En snygg, mörk, rödbrunbröstad individ, vilket var lite märkligt eftersom det är den vitbröstade underarten alba som häckar på ön. Hm… Annars var det eleonorafalkarna ute på Cap Formentor som bjöd på bäst underhållning. De häckar ju på sensommaren för att kunna hitta gott om mat i form av trötta flyttfåglar när deras ungar är nykläckta. Vi räknade åtminstone nio individer, fem på norra sidan av udden, fyra på den södra. Det var ont om småfågel i branterna, men vid ett tillfälle fick några av falkarna syn på en backsvala och satte av mot den i helt galen fart. Det kan inte ha tagit mer än ett par sekunder för dem att dyka från 200 meters höjd ner till havsytan. Otroligt imponerande! Jag såg inte om de tog svalan, men den kan knappast ha haft någon chans att komma undan… En annan rolig grej ute på Cap Formentor var de fina tallskogarna där det fanns gott om mindre korsnäbbar. Den endemiska underarten balearica är väl skild genetiskt från ”vår” mindre korsnäbb och kommer sannolikt att föreslås som egen art inom kort. Det hänger väl på om man kan fastställa att den är helt isolerad från andra populationer. Utseendemässigt är det förstås inte några större skillnader, bara lite mindre storlek och kortare näbb. Vi hittade aldrig någon säker balearisk sångare, bara några misstänkta sekundobsar på den bästa lokalen. De är ökända för att vara extremt tillbakadragna efter häckningen, och det blir inte lättare av att det sitter sammetshättor och knattrar i var och varannan buske. Säkraste tiden är i april, när hanarna sitter och sjunger lite mer exponerat. Det får väl bli en vårresa också, helt enkelt.

Rödnäbbad trut, Cala Sant Vicenç

Tyrrensk flugsnappare, Cala Bóquer.
Märkligt att se flugsnappare födosöka på marken i knähög vegetation.

Dvärgörn, Cala Bóquer. Med oklart föremål i klorna.

Rödhuvad törnskata, Port de Pollença.
Den endemiska underarten badius ska egentligen sakna ljus handbasfläck, men den här såg ut att ha en liten antydan. Eftersom det fanns ungfåglar i närheten tänker jag att den ändå var en lokal fågel. Den kontinentala underarten senator är annars vanlig under flyttningen. Tillägg 2022-10-04: Nej, det kan inte vara en balearisk fågel, den vita handbasfläcken är alldeles för stor. På andra bilder anas också att det svarta pannbandet är för tjockt och i stället passar bra för senator. Min tanke att ungfåglarna i närheten skulle tyda på att det var lokala fåglar är ju också fel - i slutet av september kan de ju lika gärna vara kontinentala. Vi får spara badius till ett vårbesök.

Grässångare, S'Albufereta

Silkeshäger, S'Albufereta

Vandrande ängstrollslända, Port de Pollença.
Den här och några mindre kejsartrollsländor var de enda sländorna.

Kohägrar, Port de Pollença

Svarthakad buskskvätta, Port de Pollença

Eleonorafalk, Cap de Formentor

Cap de Formentor, norra sidan. Jag har oftast inte svårt för höjder, men stupet vid den här utsiktsplatsen var nästan för jävligt.

Cap de Formentor, mot nordost.
Fin biotop för balearisk sångare och blåtrast i förgrunden!

Gulfotad slamfluga och tornfalk

Det blev ett ganska brutalt väderomslag för en vecka sedan, från "mitten av augusti" till "mitten av oktober" över en natt. De senaste dagarna har varit blåsiga och tråkiga. I morse i alla fall en ägretthäger som av någon anledning fått för sig att sträcka norrut i motvinden. En stött nattskärra den 12:e, tangerat fenologirekord, alltid kul att se i dagsljus. Två unga smådoppingar avslöjade en lyckad häckning för andra året i rad. När jag flyttade hit dominerade gråhakedoppingarna, nu har skäggdoppingarna tagit över helt (och kanske smådoppingarna är mer på gång?). Ovanligt gott om sandlöpare med 6 + 7 ex på olika lokaler den 7:e. Enstaka trollsländor flyger fortfarande. Förutom höstmosaiksländor hittar jag nästan bara tegelröda ängstrollsländor. Har för mig att de blodröda brukar dominera så här sent...

Större rovbärfis II

En nyligen färdigbildad större rovbärfis på exakta samma plats som nymfen den 19 augusti, kanske till och med samma individ?

Isländsk rödspov

Extra fin badkompis idag!

Grå flugsnappare och rödbena

Sköna dagar, nästan sensommarvärme fortfarande. Försöker hinna ner och ta ett dopp i havet varje dag, det ska väl gå ett tag till... Lite rörelse i luften, men sträcket blir förstås splittrat i det fina vädret. Några bivråkar, ett par småsnäppor, någon kaspisk trut. Gott om flugsnappare i alla fall.

Större kärrblomfluga

Den fåtaligaste av de tre Helophilus-arterna häromkring. Det går nog minst 100 pendelblomflugor (och fem ljusa kärrblomflugor) på varje större. Undrar vad det är som gör att vissa arter blir så mycket mer framgångsrika än andra?

Ladusvalor

Fina badkompisar idag!

Spillkråka

Det är omvända roller även hos hackspettarna. Gröngölingarna har häckat med ett eller kanske två par och visat sig regelbundet under året, medan spillkråkorna har varit frånvarande fram till idag. Det brukar vara precis tvärtom. Dagens hona satt och käkade rönnbär, det har jag nog inte sett tidigare. Enligt BWP ska det vara ovanligt men inte helt okänt att de äter vegetariskt. Förutom rönn har körsbär, äpple, havtorn och blåbär noterats på menyn.

Sandplattpiga

Idag hittade jag lite oväntat en ny nyckelpiga vid stranden. Det finns några snarlika plattpigor att välja bland, men sandplattpigans svartvita teckning på halsskölden verkar inte variera särskilt mycket. Små rackare, bara 3-5 mm. Gårdagen ägnades åt ett besök i Falsterbo, hoppas att det inte var det sista för i år. Mest söndagspromenad och bad den här gången. De fåtaliga rovfåglarna flög högt upp i sommarhimmeln med undantag av en brun glada som visade sig riktigt fint. Det största intrycket var annars den nästan totala avsaknaden av tärnor. Vi såg en (1) tärna (en kentsk) på tre timmar! Det fanns säkert fler ute på Måkläppen, men så här på sensommaren brukar man kunna se några tiotal flyga runt och fiska längs stränderna. Det borde förstås även finnas gott om småtärnor och fisktärnor. Här hemma har de också försvunnit, bara några skräntärnor hänger kvar. Det känns onekligen rätt oroväckande.

Större rovbärfis

Förra gången jag såg den här var i en grannkommun 2010 och 2011, det var då Sveriges tredje respektive sjätte fynd! Jag vill minnas att bilderna låg i datorn ett par år innan det gick upp ett s.k. ljus. Numera görs några tiotal fynd varje år i södra Sverige. Den tillhör alltså den grupp av arter som trycker på söderifrån. Nymfer är svåra, men de ljusa benen med svarta fötter och de ljusa fälten på antennerna ska vara säkra karaktärer.

Volucella zonaria II

Nu blev det givetvis en lite längre värmebölja, bara för att jag har tjatat om att de varit märkligt korta tidigare i år. Morgondoppen är extremt friska och sköna, vattentemperaturen har ännu inte gått över tjugo grader. De första aningarna av höststräcket börjar märkas - idag framför allt 70 ladusvalor och 20 trädpiplärkor, men även någon enstaka brun kärrhök, törnskata osv. I morgon får sträckräkningen dra igång på allvar... Ny obs av Volucella zonaria, på exakt samma plats som förra gången. Det är väl rimligt att anta att det rör sig om samma individ. Den borde egentligen få heta bålgetingblomfluga på svenska, men det namnet är ju redan upptaget... 

Savguldblomfluga och bålgetingblomfluga

Ny blomfluga idag - savguldblomfluga (Ferdinandea cuprea). Arten rapporteras anmärkningsvärt sällan från Skåne, bara 2-5 fynd per år i Artportalen, men verkar annars rätt vanlig ända upp till Norrland. Distinkt med randig mellankropp, guldglänsande bakkropp och två isolerade mörka fläckar mitt på vingen. Typiskt nog fick jag bara två halvdana bilder innan den flög iväg... På samma plats årets fjärde bålgetingblomfluga, är det kanske invasion på gång?

Sävvårtbitare och orange vägglocke

Det börjar nästan bli lite komiskt. Den senaste värmeböljan varade i ungefär 36 timmar, sen vände vindarna åter till nordväst varefter temperaturen sjönk med 17 grader på 24 timmar. Höstkänsla idag igen alltså. En del insekter fanns ändå att hitta där det var lä. Det enda "nya" var att jag hittade en så gott som adult sävvårtbitare, jag har bara sett nymfer tidigare.

Bålgetingblomfluga och videsvärmare

Ännu en kylig morgon med tråkiga vindar från nordväst. Det hade varit kul med en ny istid, men risken är väl stor för att det är klimatförändringarna som har fått systemen i olag. Under alla omständigheter hade det varit fint att slippa vantar i juli och augusti... Morgonen avslutades ändå med ett par roliga insekter. Först en ny obs av bålgetingblomfluga, det har gått fjorton år sedan sist! Och idag var där minsann två exemplar. Sedan en fin larv som jag trodde skulle bli en lindsvärmare, men som snarare ser ut att vara en videsvärmare. Analhornet är enfärgat blått, och lindsvärmaren ska ha gula utskott under hornet. Bland annat.