Exuvie

Jag misstänker att det är en tidig mosaikslända som kravlat sig ur det här skinnet, men det var tomt på levande sländor runtomkring. Bilden är från 27/5, ingen sol idag.

Rapssugare

Denna skinnbagge har jag förgäves letat efter i vidsträckta rapsfält, idag hittade jag tre exemplar i en ensam, förlupen planta! Rapssugaren (Eurydema oleracea) är nog inte böndernas bästa vän, men jag tycker de är charmiga, liksom alla andra skinnbaggar. Färgsättningen är ingen könsskiljande karaktär, prickarna kan vara röda, orange, gula eller vita.

Körsbärsrödgump

Höstrusk i morse, tänk vad skönt det hade varit om man kunde lämna mössa och långkalsonger hemma. Men det går inte än... Det kryllade av kryp i alla fall, så jag kanske inte ska klaga. Hade nära 150 bilder med hem... Enda problemet var att slutartiderna blev lite långa. Denna spektakulära larv trodde jag första var ett aftonfly (Acronicta), eftersom den har vissa likheter med A. psi. Helt utomjordiska varelser, de vuxna fjärilarna är försynt grå. Men detta är alltså en körsbärsrödgump (Euproctis similis) som ska bli en snövit spinnare med "guldgul-orangegul hårpensel i bakänden" (Nationalnyckeln). En sydlig art, lokalt vanlig.

Gräselefant och mörk lyrflickslända

Klaffgetingfluga

Eftersom det ösregnar och är 12 grader varmt ute slänger jag ut ytterligare en bild från igår. Det är extra kul att hitta någon av de lite mer spektakulära blomflugorna, och denna klaffgetingfluga (Chrysotoxum cautum) var en ny bekantskap. Många lika arter, men den ljusa skutellen och de breda gula banden på bakkroppen ska vara karaktärer för denna art. De är nog inte jätteovanliga, men har väl som många andra insekter sina preferenser vad gäller biotop. Getingflugorna vill nog ha lite mer rejäl skog än vad som finns här.

Allmän ängsmätare

Dagfjärilar kan vara svåra att komma in på livet, men mätarna är några strå värre. De flyger iväg långa sträckor när man skrämt upp dem och dimper ofta ner nånstans där de är omöjliga att hitta. Och om man lyckas hitta dem kan man ge sig på att de sitter på undersidan av ett löv eller grässtrå, där det inte går att fota dem till någon reda. Denna allmänna ängsmätare (Ematurga atomaria) gjorde ett undantag bara för mig. Hade några mätare till, inte lika snälla.

Brunfläckig pärlemorfjäril

Dagens promenad gick runt två konstgjorda sjöar vid ett grustag. Ena sjön anlades för bad, den andra för att gynna fågellivet. Det roliga är att fågelsjön nästan alltid är tom, medan badsjön är full med fågel! Kanske badgästerna ökar näringsgraden? Nu har det nog jämnat ut sig lite, tre par gråhakedopping i den ena, två i den andra. Mindre strandpipare och en fin backsvalekoloni, 115 bohål! Jag har hört att där ska finnas mycket trollsländor, men idag hittade jag bara enstaka, konstiga exemplar. Tre olika flicksländor, en tidig mosaikslända. Istället verkade flugor och myggor trivas utmärkt, fick med mig nära tio arter som ska bli kul att försöka bestämma. Till vintern. Runt sjöarna finns fina gräsmarker som brunfläckiga pärlemorfjärilar (Boloria selene) gillar, liksom mindre guldvinge, kartfjäril och annat. Pärlemorfjärilarna visar inte så gärna undersidan, som ofta behövs för bestämning, men dagens fina exemplar verkade lite tagna av kläckningen. Eller så ville de mest ha solvärme.

Sarcophaga

Nu räcker det med en timmes promenad för att man ska ha fullt upp med artbestämningar när man kommit hem. Ofta blir det 10-20 arter på ett hundratal bilder. Härligt, men lite frustrerande, speciellt när man inte kan komma längre än till släkte. Köttflugan på bilden kan vara en av några tiotal arter, måste dissekeras för att komma längre. Kanske inte så kul, men bilden blev lite rolig när den satt och putsade sig. Två guldtrollsländor, som jag inte lyckats spika tidigare, och någon större kustflickslända var också på vingarna. Tyvärr utom fotohåll.

Ekantennmal

Jag tröttnade på blåsten ganska snart och drog mig in i en liten bokskog där det var soligt och skönt. Runt de färska boklöven dansade ekantennmalar (Adela reaumurella) och försökte hålla ordning på sina extrema antenner. Det är precis man kan skönja de tunna spröten mot grönskan. Nästan bara hanar, men någon hona med betydligt kortare antenner, det var väl henne de dansade för. Det är ett färgsprakande skådespel, kontrasten mellan de grönviolettglänsande vingarna och den mattsvarta kroppen verkar vara en svår utmaning för kameran.

Rostand

Nio dagar efter rostgumpsvalan fick jag tillfälle att åka och kolla in en rostand. Märkligt hur två närliggande händelser ofta har en eller flera tydliga beröringspunkter. I detta fallet är det i och för sig bara ordet "rost" som är gemensamt, men det känns ändå som en tanke. I alla fall - det närapå stormade vid havet, och rostanden stod på en revel bland gravänder mer än en kilometer bort, så det var inte lätt. Men till och från kunde man skymta något rostbrunt med gräddgult huvud.

Mörk lyrflickslända

Äntligen ett gäng med flicksländor på min hemmalokal. Trodde mig hitta ett par-tre olika arter, men väl hemma med bilderna visade det sig att de var mörka lyrflicksländor (Coenagrion pulchellum) allihopa. De varierar väldigt i utseende, en del är mycket mörka och med begränsade blå teckningar som på den övre bilden.

Andra har mer blått och är väldigt typiska med kraftig lyrteckning på S2 och avbrutna, utropsteckenlika skulderlinjer som på den andra bilden. Jag kollade inte så noga, men den övre kan nog vara en hona, även om de ofta är mer gröna och bronsaktiga i färgtonen.

Kvickgräsfjäril

Hela insektsgalenskapen tog fart när jag hittade en flygande kvickgräsfjäril (Pararge aegeria) i en lummig skogsdunge, jagade efter den för att försöka ta en bild, och misslyckades förstås. Den är väl inte jätteovanlig, men man ser nästan alltid bara en åt gången, jag har nog inte mer än ett tjugotal obsar på fem år. Trots de lite nertonade färgerna är den spektakulär i flykten, och jag blir alltid lika glad när jag ser en. Räknar aldrig med att kunna ta en bild, men idag fick jag några sekunder på mig.

Tritomegas bicolor

Efter fågelräknandet var jag tvungen att kolla igenom buskagen och hittade faktiskt fem olika arter skinnbaggar. Den översta är en Tritomegas bicolor, väldigt vackert tecknad, och en ny bekantskap för mig. Verkade gilla vitplister. Den undre är en Corizus hyoscyami, en ganska vanlig art som man kan hitta lite här och där bland gröna blad. Märkligt att de inte har fått svenska namn, det är bara en handfull arter som har det. De måste ju ha varit välkända av både lantbrukare och naturvetare sedan länge. Skinnbaggarna är helt klart en favoritgrupp, många vackra, många bisarra och en utmaning med alla nymfstadier. De sitter också i regel stilla och öppet så man får god tid på sig att fota. Men om man bara nuddar vid växten brukar de släppa taget och försvinna i gräset!

Tag plats

Den årliga sextimmarsfågelarträknartävlingen ägde rum idag, och vi ställde upp med ett fyra gubbar starkt lag vid Salviken. Ett kraftigt regn upphörde precis innan vi samlades, men bidrog kanske till den tjocka dimman som gjorde att vi egentligen inte såg någonting de två första timmarna. När det väl klarnade hände det desto mer, och vi slutade på 71 arter. De tre första åren vi var med hade vi märkligt nog 76 arter varje år, sen har vi inte kommit upp i över 70 förrän i år, så resultatet var väl godkänt. Innan årets tävling hade vi sett 99 arter totalt under tävlingstillfällena, och vi väntade med spänning på vilken som skulle bli nummer 100. Det blev en kanske lite oväntat en silltrut, en art som inte är alls så vanlig längs Skånes västkust som man skulle kunna tro. Ytterligare fyra totalarter kom in på listan - kustsnäppa, bläsgås, törnskata och en vackert flöjtande sommargylling.

Stor flugbagge

Det blev bara en liten promenad idag, och det blev mest en massa suddiga bilder på oidentifierbara små flugor och skalbaggar. Först hemma i trädgården hittade jag en som var både lagom stor och lagom stillsam, en stor flugbagge (Cantharis fusca).

Grön sköldbagge

Jag måste bara lägga ut en bild till från igår, blev väldans förtjust i denna lilla gröna sköldbagge (Cassida viridis). Det finns en systerart, svartbent sköldbagge, som ser extremt häftig ut, men den är hotad och verkar nästan bara finnas på Öland och i Uppland. Den gröna är väl spridd över södra Sverige och vacker den också.

Blomflugor!

Varannan bild är på en insekt som sitter på en maskros. Det blir kanske lite enahanda, men de gula blommorna verkar överlägset mest attraktiva just nu. Ja, det finns ju inte så mycket annan örtvegetation heller ännu. Överst en trebandad skogsblomfluga (Dasysyrphus tricinctus), en av de allra lättaste att känna igen med sin unika teckning. Inte så ovanlig heller, men jag har bara sett enstaka exemplar åt gången. Den andra är desto värre, att det är en sländfluga är klart. Men sen finns det ett tjugotal nästan identiska arter, som säkrast skiljs åt med hjälp av genitaliestudier. Standardarten är taggsländfluga, men den är förhållandevis enkel att känna igen på sin extralånga bakkropp. Detta är förmodligen en mörk sländfluga (Sphaerophoria virgata) om man kan gå efter de relativt smala gula teckningarna. Ska också vara vanlig.

Fjärilar!

Äntligen en dag med ordentliga antal fjärilar. Men jag fick vänta på dimman ett par timmar på morgonen, ruskigt vad tjockt det var! Men det är klart, om man kan njuta av svarttärnor som då och då dyker upp som dansande vålnader går det lättare. Sexton stycken räknade jag när det klarnade. Sommarvärmen kom redan vid 9-tiden, utan förvarning, och då hade jag ett par kilometer att promenera till bilen, i långkalsonger och gummistövlar... En sjungande sommargylling gjorde mig lite gladare. Och så fick jag en kartfjäril på bild, hittade säkert tio stycken, klart vanligast av fjärilarna. Flera aurorafjärilar, bildens hona busade med mig i säkert tio minuter innan hon tillät en bild. Hur de kan veta att de ska lyfta precis när man trycker ner avtryckaren?

Trollsländor!

Inga bilder idag, massor med jobb, både för pengar och i trädgården. Det var kul att få ny uppfart, men det är inget kul att köra gamla betongplattor till tippen. Ett par noterbara händelser ändå - en kartfjäril var ute och flög en sväng, vårgenerationen är jäkligt tjusig. Och faktiskt årets första flygande trollslända, det gick lite för fort, men om man ser till flygtider är det väl troligast att det var en guldtrollslända. För övrigt är det först idag som imagos rapporterats i Skåne i år, säkert tre veckor senare än normalt!

Silverfotblomfluga

Jag tror att jag har sett rätt många silverfotblomflugor (Platycheirus albimanus) tidigare, men de här små flugorna brukar vara hopplösa att identifiera. En knapp centimeter långa, trådsmala och med den dåliga vanan att hålla vingarna över bakkroppen så att man inte kan se teckningen. Det finns 45 arter i släktet, och de är såklart extremt lika varandra i många fall. Dessutom finns det liknande små rackare i andra släkten. Med uteslutningsmetoden kan man dock koncentrera sökandet till en handfull arter. Och om de sen, som idag, är vänliga nog att putsa sig och visa upp sig ordentligt kan det gå vägen. Hade behövt plocka loss några ben och kolla i mikroskop för att vara helt säker, men det känns bättre att låta dem vara ifred.

Aurorafjäril

En riktig favorit. Svår att fota, sitter sällan still. Hade gärna haft lite mer sol i bilden, men då hade det väl varit ännu svårare. Fem olika hanar idag.

Klöverspinnare

Stötte på det här sköna gänget nära slutet av en ovanligt fin skådarförmiddag. Larven är en klöverspinnare (Lasiocampa trifolii), men de två små nyckelpigorna har inget svenskt namn utan får nöja sig med att heta Tytthaspis sedecimpunctata. Trots kylan var det bra drag i insektsvärlden frampå förmiddagen. Flera gräselefantlarver, gott om bin och blomflugor, bl.a. årets första pendelblomfluga. Nu gäller det att ha kamerabatterierna laddade. Ändå var det som sagt roligast med fåglarna idag - bivråkar, stenfalk, fyra svarttärnor, roskarl, sju dvärgmåsar, kustsnäppa, över 2200 vitkindade gäss, 40 lommar, småspov, över 100 myrspovar, havsörn, skäggmes och mycket annat.

Ängsgökbi

Märklig eftermiddag, efter att ha kollat svalan gick jag en extrarunda för att lufta mig lite, och hade inga större förhoppningar på att hitta några insekter. Men faktiskt fanns det en hel del roliga småkryp. Bina fascinerar mig allt mer, på översta bilden vad jag tror är ett ängsgökbi (Nomada fabriciana), ganska likt ett blodbi som jag sett någon gång innan, men inte samma blodnyans på bakkroppen. Nationalnyckeln om stövsländor kom för någon dag sen, vackert så, men oj vad jag hade velat ha en om bin. Eller trollsländor. Eller skinnbaggar. Eller... Första skinnbaggen för året inte oväntat en grön bärfis (Palomena prasina). Ett gytter, speciellt om man har med nymfer att göra, men denna ser väl vuxen ut? Vackra och komiska på samma gång. I några buskar satt mängder av en sorts svart fluga som jag inte kommit till rätta med. Ser ut som en dansfluga till formen, vilken art? Kanske något helt annat? Får forska vidare... Tillägg 2010-05-26: Nej, de var inte flugor, utan en sorts hårmygga, Bibio marci. Jag såg vid ett tillfälle säkert minst tusen stycken längs Klingavälsån. De kallas visst St Mark's Fly i England för att de brukar dyka upp runt St Mark's Day (25 april). På bilden en hane, honan ser ut att tillhöra en helt annan art, har minimala ögon på ett smalt, utdraget huvud.

Rostgumpsvala

Det är många svalor man kollat under åren, lite med tanke på att det kanske kunde dyka upp en rostgumpsvala. Speciellt den här tiden på året och när vädret är som det är just nu - kallt, småregnigt, ruggigt. Och idag hade en hittats på gångavstånd från hemmet, så eftermiddagspromenaden fick gå på det hållet. Den hade återupptäckts precis när jag kom, efter att ha varit försvunnen någon timme, och efter någon minut visade den sig fint när den flög runt och födosökte över en liten damm. Vacker fågel, typisk i flykten, men inte jättelätt att hitta bland andra svalor på lite håll. Min 250:e art i kommunen, men det kanske spelar mindre roll.

Njurfläckad nyckelpiga

Härlig kväll med vildmarksljud och duggregnsdropp. Skåne bjuder på hela skalan av naturtyper - knotande mossar, slumrande hagar, svävande åsar. Tranor, orrar, lommar, en helt annan upplevelse än de sydliga stränderna. Men kallt ännu, första värmeböljan låter vänta på sig. Jag misstänker att det sitter många hialösa insektsskådare runt om i landet just nu och bara väntar på solen. Man enstaka småkryp gick att hitta. Fick forska lite så här dan efter, den lilla "trilobiten" var en njurfläckad nyckelpiga (Chilocorus renipustulatus), bara 4 mm lång eller så, och den lever faktiskt, även om det inte ser så ut. Kopparödlan (Anguis fragilis) överraskades på en stig, låg blickstilla, men försvann på ett ögonblick. Ganska stor, maxlängden uppges till 50 cm, denna var nog inte så många mindre. Stora gäng med albladbaggar (Agelastica alni) klängde vid sin favoritväxt, små videbuskar en halvmeter därifrån var tomma.

Gul brynblomfluga

Förra året kollade jag flera hundra blomflugor av den här typen - medelstora, gulsvartrandiga - och hittade nästan bara gula solblomflugor. I år blev det en brynblomfluga vid andra försöket, gul brynblomfluga (Epistrophe flava). Nästan lite förvirrande med de svenska namnen, men det finns ju några hundra blomflugor att namnge. Nationalnyckeln flaggar för att vissa individer av brynblomfluga inte går att artbestämma ens om man har dem i handen, så jag bestämde denna med hjälp av flygtid, utbredning osv. Flava ska vara den med bredast gula ränder, och det stämmer ju bra, liksom de gula antennerna. Förutom denna var det nästan inga insekter ute alls, det vill sig liksom inte. Jag fick koncentrera mig på fåglarna istället, inget fel med det, men det gör jag ju hela vinterhalvåret. Vassångare, svarttärnor, lärkfalkar, havsörn med sothöna i klorna, svartsnäppor, ett hundratal grönbenor, rördrom, årtor. Rätt trevlig blandning, militärövning tvingade mig till omvägar.

Långhornskrypare

Idag var det grävdag i trädgården, vi ska lägga ny uppfart nästa helg, så det blev till att ta bort en massa oleander, gamla stenplattor och annat bråte. En 40-årig trädgård hinner bli svårgenomtränglig, även om den bara är på några kvadrat. Citronmätaren höll mig sällskap hela dagen, men gillade nog inte att bli störd. Under stenarna fanns det lite roliga mångfotingar, som långhornskrypare (Geophilus flavus, bilden), tigerkejsarfotingar (Cylindroiulus caeruleocinctus) och bruna stenkrypare (Lithobius forficatus). Alla vanliga trädgårdsdjur, tror jag. Hann med en liten promenad också. Pungmesarna verkar ha ett bra år, det finns bon på tre ställen i kommunen, bl.a. två i min atlasruta, och det är ju kul att det går bra för dem. Boet vi hittade idag var nästan färdigt, saknade bara ingångstunnel. Det rotas nåt otroligt i kommunen annars, det ska bli massor med nya bostäder. Någon verkar ha haft hybris för ett par år sen, gigantiska ytor schaktades, men bara en bråkdel har bebyggts än så länge. Ser riktigt tråkigt ut. Men på den positiva sidan finns några nya dagvattendammar, där mindre strandpipare verkar trivas. Jag vet inte om där är en ensam fågel eller ett par, men om det skulle bli häckning är det en ny art för rutan sen inventeringen.

Citronmätare

Fick hjälpa en citronmätare (Opisthograptis luteolata) som hade kraschlandat på garageuppfarten. En riktig favorit bland mätarna, härliga färger, inget att ta fel på. Den är också en av de vanligaste mätarna, med nära 500 obsar i artportalen. De brukar dock inte dyka upp förrän runt 15 maj, lite oväntat med en så tidig i år. Sex grader och duggregn lockar väl inte ut många insekter, eller människor för den delen.

Gul solblomfluga

Det var värst vad kylan håller i sig, promenaden idag kändes nästan som i januari. Blåsten gjorde det lite klurigt att få den rätta skärpan i bilderna, men på vissa ställen på "gräsrotsnivå" var det lä. Årets första gula solblomflugor (Syrphus ribesii) var på vingarna, de lär man se många av framöver. Om man ser tio blomflugor brukar fyra vara sådana och fem flyttblomflugor. Men det är klart, kanske vädret påverkar hur stora de olika populationerna blir? Jag har lite svårt att få grepp om de här mellanstora, gulsvartrandiga blomflugorna. Det finns några tiotal arter som ser extremt lika ut i Nationalnyckeln, men man kanske hajar till om man får se dem i verkligheten. Jag har i alla fall bara hittat ribesii och kanske någon enstaka annan. Om det stämmer att antennfärgen är ett säkert kännetecken borde den andra flugan vara en Scatophaga stercoraria, svarta istället för gula som S. suilla har. Det finns några roliga bilder på biopix.dk, jag vet inte, men jag är rätt glad att jag inte behövt fota någon födosökande...

Gyllengökbi

Hittade två olika gökbin i bokhäcken nu på kvällen. Det finns visst fördelar med det kyliga vädret. Insekterna, de som vågar sig ut, verkar lamslagna och är lätta att närma sig med kameran. Det ena var nog ett videgökbi, liksom det jag fotade för ett par dagar sedan, men det på bilden borde vara ett gyllengökbi (Nomada goodeniana) om man kollar lite bilder på webben. Ljusbruna ben, gula fläckar på ryggen, rent gula band på bakkroppen. Underbara ögon!

Malmätare

Den här lilla mätaren sitter ibland och chillar på ett fönster här hemma. Idag har jag haft sällskap från morgon till kväll. Egentligen inget att försöka artbestämma, men den liknar tvåsporrad malmätare (Gymnoscelis rufifasciata), så det är kanske en bra utgångspunkt. Av en slump hittade jag en ledtråd på nätet till de små, vackra baggarna som jag fotade 29 april. Det visade sig vara jordloppor av släktet Crepidodera. Jag förutsatte att de var hona och hane, men eventuellt kan det röra sig om två olika arter, jag har inte hittat någon uppgift om att könen ska vara olika. Den färgglada är rätt säkert en aurata, men den gröna kan möjligen vara en aurea. Hm... inte lätt inte!

Glödsandbi igen

Fick en något bättre bild på ett glödsandbi, det var svalt och blåsigt, så de var väl lite slöa. Det kom ett litet grässtrå i vägen, men det där 100%-iga fotot blir väl ändå aldrig av. Man hittar alltid nåt att hänga upp sig på... Jag är väldigt svag för de här djurens färgsättning, den kanske inte riktigt kommer till sin rätt så här. Men i solsken riktigt lyser bakkroppen i kontrast mot den lite mer sobert mörkröda ryggen. Det verkar vara en utpräglat sydlig art, i Svalan finns nästan bara fynd från Halland, Skåne, Blekinge och Småland. Kanske ännu en art som brett ut sig söderifrån de senaste åren?

Videgökbi

Jag trodde aldrig att det skulle vara så kul att leta bin, men det verkar finnas en mängd trevliga arter därute just nu. Lite svåra att komma nära ibland, men oftast hinner man passa på när de sitter på en blomma. Annars har många, liksom humlorna som väl får räknas som binas kusiner, den jobbiga ovanan att krypa ner bland gräsrötter och små jordhål och gömma sig. I vanlig ordning måste man gå igenom ett antal arter när man väl kommit fram till släktet, men detta är rätt säkert ett videgökbi (Nomada leucophthalma). Flera av de andra gökbina har gula prickar på ryggen, flygtiden stämmer bra, och det verkar vara den vanligaste arten här omkring. Väldigt charmiga djur!