Det blev en ganska händelselös morgon trots det spännande regnet under natten. Vindarna har ju inte varit direkt bra för inflöde. En kustlabb kom in rakt över våra huvuden i det skumma morgonljuset. Gluttsnäppa och grönsångare nya för året, båda lite senare än normalt. Skräntärnan har blivit en karaktärsart i kommunen, härligt att se dem på närhåll när de fiskar i dammarna.
Ett litet omslag i vädret, men fortfarande vindar från öster och norr. Idag anlände i alla fall hussvalorna tillsammans med lite större mängder back- och ladusvalor. Ibland får man in alla svalorna samma dag, i år blev det 21 dagar mellan första ladusvalan och första hussvalan... Roligt med en svarttärna, de brukar vara lite svåra i april. En ägretthäger i förrgår är väl annars det enda som varit noterbart i veckan. De är ju så gott som årliga nu för tiden. Spännande med regn i kväll och i natt, det kan bli intressant i morgon bitti.
Massor med sol, men kyligt i vinden och iskallt i fågelvärlden. Flera arter börjar bli mer än en vecka sena. Idag landade i alla fall årets första drillsnäppa ungefär på mediandatumet. På eftermiddagen kom ett larm om att en svartbrynad albatross hade hittats nere vid Malmö. Lika bra att trampa ner till havet. Under en timmes tid kom regelbundna rapporter om att den sågs långt ut mot Saltholm, uppenbarligen utom synhåll för oss. Det händer ändå ganska ofta att havsfåglarna kommer lite närmare när de drar sig norrut, och mycket riktigt dök albatrossen upp och visade sig fint under tio minuter. Inte jättenära och absolut inte på fotoavstånd, men visst ilade det lite längs ryggraden.
Idag blev det ett litet avsteg från min ekolista - två kilometers bilresa för att hinna med en lång promenad och kolla på en ringtrasthane. Det känns alltid skönt att få in den på årslistan, man har ju egentligen bara en rimlig chans mellan den 15 och 30 april. Behörigt avstånd som vanligt, 112 meter enligt Eniro. Och motljus. Perfekt blomning i parken med vitsippa, gulsippa, svalört och nunneört.
...och morgonen blev nästan precis som igår - 314 silvertärnor och 95 storspovar. Fortfarande långt avstånd, men jag fick med mig några av de 30 stjärtänder som passerade. Rödstjärtarna hade anlänt under natten, minst två sjöng under cykelturen.
Silvertärnorna har valt en lite annorlunda sträckled i år, lite längre ut över havet och med inflygning en bit söder om min vanliga plats. Jag gissar att det beror på de ihärdiga nordostvindarna. Det går fint att räkna dem, men de är omöjliga att fotografera. Andra år flyger de rakt in över huvudet. Idag kom det i alla fall exakt 350 ex i typiska flockar (37, 41, 54, 16, 21, 18, 33, 19, 8, 16, 11, 33, 17, 26). Ännu en kustlabb sträckte förbi, på riktigt hög höjd. Gick inte ens att hitta i handkikaren... Fint även med 90 storspovar, det är deras bästa veckor nu också. En storlom, en liten flock med 7 brushanar, årets första stenskvättor, en trummande spillkråka. Det verkar som om det ska bli en sån här morgon till...
Kustlabbarna har en jäkla förmåga att dyka upp precis när man håller på att packa ihop för dagen. Så även årets första, som kom förbi klockan 08.54. Med kaffetermos i ena handen och ett halvt ihopfällt stativ i den andra fanns det inte tid att fiska upp kameran. Det var annars en snygg individ av någon mellanform, varmt chokladbrun med mörkt gräddvita halssidor. Årets första småspov blev en ännu hastigare upplevelse, ett fnittrande lockrop och en pilsnabb silhuett mot morgonhimmeln. Väldigt typiska datum för båda, liksom för årets första lövsångare, som sjöng när jag var på väg hem.
I går dök två nya gråhakedoppingar upp hos det stationära paret, och då blev det slagge direkt förstås. Lite svårt att se vem som hörde till vem, men när dispyten var över simmade två av bråkstakarna iväg åt olika håll. Det kanske var två kringströvare som ville utmana den etablerade hanen? Doppingen som ligger närmast på den övre bilden var lite mindre och höll sig lite avvaktande vid sidan om, jag antar att det var honan i hemmaparet.
I tisdags, den 13:e, dök den första svarthättan upp, mycket punktligt. De senaste sex åren har förstadatumet legat mellan den 12:e och 14:e! Annars känns det rätt trögt med våren. De hårda västvindarna upphörde skönt nog, men ersattes av kyliga, om än svaga, vindar från norr och nordost. Det börjar bli lite sent för några arter. Småtärna och fisktärna den 15:e, och backsvala idag, är väl ändå rätt normala ankomstdatum i ett längre perspektiv.
Från att ha varit en karaktärsfågel i byn, med gott och väl tio häckande par, är gråhakedoppingen nu på väg att försvinna helt. Förra året noterades ingen lyckad häckning, bara ett stationärt par på en lokal (eller möjligen två). Likadant i år. De verkar i alla fall vara inställda på att göra ett allvarligt försök. Korsnäbbarna har också varit fåtaliga de senaste åren, och ett år såg jag bara en enda (större). Idag flög en liten flock med mindre förbi under förmiddagspromenaden. Lite spännande med fynd i april, men de är ju som sagt rätt oförutsägbara i uppträdandet.
Fortfarande iskalla vindar från havet. Enstaka fjärilar och humlor går att hitta där det är lä och sol, idag årets första hushumla. Nässelfjäril och mörk jordhumla sågs för någon dag sedan. En räv sprang förbi igår. Bergfinkarna har varit som bortblåsta, men igår rastade en hane tillfälligt utanför kontoret. Två ladusvalor i morse var årets första. De första svalorna sågs här redan den 1 april, men jag fick alltså vänta till idag.
Tre plusgrader, känns som minus två, nordvästlig vind 7-13 m/s. Det var inte särskilt lockande att ge sig ut i morse. Ingen snöstorm som i går i alla fall. Ute över sundet i vanlig ordning en handfull sjöorrar, några svärtor, ett par havssulor. En storlom kom flygande på inte alltför långt avstånd och slog sig pedagogiskt nog ihop med en smålom. De kan vara otroligt jobbiga att bestämma en och en, men vid direkt jämförelse är de faktiskt ganska väl skilda, både i färg och konstruktion. Sen blev det ännu lite intressantare när en stormfågel passerade precis i strandlinjen. Min kollega hade sett den flyga stadigt norrut lite tidigare, och jag befarade att den hade försvunnit för dagen. Det är nog oftast så att de inte orkar flyga ut ur sundet, utan slutar sina dagar i bukten. Lite blandade känslor alltså. Jag var på väg att springa efter den för att försöka ta fler bilder, men det vara bara för kallt…