Ny art på novemberlistan idag igen - en drillsnäppa. Mitt förra "höstrekord" var den 17 oktober, så det blev en rejäl putsning. Annars är det inget jätteextremt, det finns sena skånska höstfynd och till och med rena vinterfynd från de flesta av åren under 2000-talet.
Dagarna flyter ihop, som de brukar i november. Veckan som gick bjöd på två nya novemberarter (myrspov och morkulla), höstens första domherre och årets första varfågel. De första sångsvanarna anlände idag, annars är det bedövande tyst. Kul ändå med ovanligt många alkor, i morse ett tiotal sillgrisslor och tordmular. De flesta förblev obestämda förstås, det var bara en tordmule som ville simma någorlunda nära. Och nära i det här sammanhanget är ungefär 400 meter...
Den nygamla vintertiden fick mig att börja dagen med en cykeltur. En disig och mörkgrå morgon i november borde inte kunna bjuda på något speciellt direkt, men det blev ändå en trevlig upplevelse. Först en morkulla som brakade förbi längs vägen, en ganska svår art i jordbrukslandskapet. Sen kom en silvertärna förbi längs stranden och blev ny novemberart. Jag trodde förstås att det var långstannaren från norr, som jag såg i fredags, den 29:e, som bestämt sig för att dra vidare, men efter bara några minuter kom ett larm om att den faktiskt var kvar däruppe. Alltså två novembertärnor i kommunen! I våras blev det också ett fenologirekord och första obsen i mars. Dessa klimatförändringar... När jag vände hemåt kom tre ägretthägrar flygande och drog en liten sväng över stranden innan de vände norrut igen. Samtidigt stod fyra ägretter och fiskade på en annan plats i kommunen. Galet!