Ormvråk

En av vråkarna som terroriserar fågelborden i kvarteret satte sig en kort stund utanför kontoret. Har aldrig varit med om att de är så oskygga. Sparvhökarna brukar kunna arbeta utan konkurrens bland husen. Dimmigt och dystert, hoppas att 2011 blir lite mer färggrannt. Om inte förr så börjar det väl när glödsandbina flyger ut, det är drygt tre månader tills dess. Mitt sommarprojekt drog iväg över hösten och vintern, det verkar bli ett halvår insekter, ett halvår fåglar. Blir nog bra.

Trädkrypare

Lite oväntat blev det ett nytt tomtkryss idag, när en trädkrypare dammsög några av träden utanför kontoret, och sedan försvann igen. Fågeln på bilden är fotad tidigare idag, någon kilometer bort, där det häckar några par. I vanlig ordning hann jag med en enda bild, och det var väl för mycket begärt att hela fågeln skulle komma med. Märkligt att de ska vara så svåra att se på tomten när de finns året om så nära. De går ju knappt att missa bland hemmaträden. Detsamma gäller för övrigt nötväcka, som jag fortfarande saknar på tomtlistan. Det ska nog till en riktigt kall vinter, som vi har i år, för att de ska våga sig in bland husen. Trädkryparen blev art nummer 135 på tomtlistan, en rätt okej siffra med tanke på att jag bara ser hustak och små trädgårdar åt alla håll. De allra flesta passerar bara under sträckperioderna, och det är nog inte mer än ett tiotal arter som rastat. På den listan hamnade för övrigt en ormvråk för några dar sen, när den kraschlandade i trädgården på jakt efter en skata. Har sett flera vråkar passera lågt över taken här den senaste veckan, de vanliga jaktmarkerna är väl djupfrysta.

Björktrast III

En alldeles underbar, rimfrostig morgon.

Storspov II

Mycket is på Lommabukten.

Kärrsnäppor

Ovant med så här långa köldperioder. Fåglarna har gått från förvirrade till apatiska. Förutom kärrsnäpporna, då, de knatar som vanligt runt som små troll, totalt fokuserade på småkryp och sandmaskar och vad det nu kan dyka upp för godsaker i issprickorna. Under isen kan det nog vara relativt gynnsamt, med stora ytor sand nu när vattnet är fruset och isolerar en aning. Så det gäller väl bara att vara på plats när tillfälle öppnas. Kärrsnäpporna är alltid vackra, men det är ändå något visst med vinterdräkten, med de isgrå, snövita och sandbruna nyanserna.

Storskarv

Annandagen brukar vara en alldeles utmärkt utflyktsdag, men idag var det fortfarande vanskligt att ge sig ut. Stark nordanvind började proppa igen småvägarna med snö igen, en fuktig nederbörd började yra, och det blev glashalt även på de renskottade vägytorna. I ån, vid en liten vak, satt ett gäng storskarvar och väntade på att det skulle dyka upp någon fisk, borde vara bättre chanser att hitta mat ute i havet, de är ju inte de elegantaste simmarna, direkt.

Gråsparv

Juldagspromenaden blev ovanligt kaloribrännande, flera decimeter snö på många ställen. Riktigt snål vind också, i tio minus vill man gärna ha den i ryggen, men det går ju bara åt ena hållet i regel. Jag brukar passera ett gäng gråsparvar på hemmarundan, de håller till vid ett välmatat fågelbord. Helt omöjligt att få vettiga bilder på dem, fast de sitter helt nära. De brukar gömma sig i den allra snårigaste häcken. Idag satt i alla fall en helt öppet, typiskt att det blev ett höghus i bakgrunden. Men å andra sidan är det i sån miljö de oftast håller till, och hon är ju faktiskt väldigt fin.

Sångsvan

Isen börjar tjockna ute på sundet.

Havstrut

Idag på morgonen var det 18 minus, den kallaste morgonen sen vi flyttade hit till sydvästra Skåne. Det är väl bara en tidsfråga innan sundet fryser till, senast det hände var -95, har jag för mig. Mesarna i trädgården får solrosfrön och talgboll, men för andra är det svårare med födan. Havstruten putsade sig frenetiskt för att försöka få bort isen från fjädrarna. Han kom flygande och landade på ett ställe som jag passerat en stund innan, och såg ändå rätt pigg ut, så jag hoppas att han hinner värma upp sig ordentligt i solen framåt dan.

Kråka II

Tornfalk IV

Björktrast II

Tvestjärt

Den här tvestjärten bor i köksfönstret, och slipper övervintra under tre decimeter snö.

Storspov

Spovarna brukar vara mycket vaksamma och svåra att komma nära, men idag hade jag tur när jag stod i lä för den stygga vinden. Hon betade av stranden systematiskt åt mitt håll, tio meter ut i det grunda vattnet, sen in till stranden igen osv., i sick-sack. När avståndet väl var acceptabelt räckte såklart inte ljuset till mer än 1/30, men så här på vintern får man vara glad för det lilla.

Björktrast

Det finns en del bär kvar, men hur länge?

Gråtrut II

Tornfalk III

Råka

Den här råkan gjorde kaos bland gråsparvarna vid ett fågelbord.

Snösparv

Jobbar på kvällarna, så promenaden kan tas i ljuse. Idag längs 4,5 km skarsnöig skånekust. Inte ett liv tills jag var framme, då dök en flock med fem snösparvar upp. Fridsamma varelser, lätta att komma nära, rogivande att studera. En ensam sävsparv såg lite mer frusen ut.

Kanadagäss

Tres hombres

Fiskmås

Alla vita fåglar som flyger runt vid havet brukar få heta "fiskmås", eller, ännu värre, "vitfågel". Det är lite synd, för det finns ett tiotal arter som alla har sin egen personlighet. Fiskmåsen är nog den som är mest elegant - slank, långvingad och välproportionerad. Den har ju dessutom lite vänligare uppsyn än trutarna. Detta är en ungfågel som föddes i somras, den håller på att byta ut de slitna, gråbruna, juvenila fjädrarna mot en omgång enfärgat öresundsgrå. Nästa vinter kommer den nästan att vara vuxen.

Kanadagås

Öresundsytan är oerhört dynamisk så här på vintern, kan se ut som allt från flinta till aluminiumplåt.

Gulsparv

Ibland är det svårt att välja vad man vill ha. Det har varit alldeles för kallt de senaste dagarna, men idag när vindarna vred över mot sydväst kom istället den blygrå skånevintern tillbaka. Stadsnära förmiddagspromenad, mest för syns skull. Men det blev faktiskt rätt bra, roliga vinterarter som morkulla, järnsparv och forsärla, en pilgrimsfalk som jagade upp ett moln med bläsänder. Noterar, som nybliven fågelfotograf, att det finns en himla massa strån, löv och kvistar i naturen. Autofokusen tänker inte som jag, utan tycker att skärpan ska ligga än en decimeter bakom, än en decimeter framför. De sällsynta gånger den hittar rätt är där istället någon form av växtlighet framför fågeln som stör, gärna på det olämpligaste stället. Typ ögonen. Idag blev det minst 30 sådana bilder på blåmesar. Gulsparven satt något bättre till, och räddade min dag.

Tornfalk II

Storskrake

Jobbigt för alla fåglar i kylan, men storskrakarna har väl ändå naturens gosigaste dunjackor, inbillar jag mig. Från igår, idag gick det inte att gå ut...

Större hackspett

...och idag var det ännu kallare, men oj, vad vackert! Ljuset skiftade hela tiden när snöbyarna avlöste varandra, med skön vintersol emellanåt, som om någon satt och lekte med en dimmer. Speciell känsla att köra över slätten när snön yr och drivorna hugger tag i däcken. Man får hålla sig hemmavid. Den större hackspetten sprang jag förstås på i ett av de tjockare snöfallen.

Mindre hackspett

Hu, vad det var kallt idag, bara fem minus i och för sig, men en frisk vind direkt från Ryssland gick rakt genom benmärgen. Kul att fota i solsken för en gångs skull, och de flesta fåglarna var stilla, sparade energi. Utom den mindre hackspetten som inte satt stilla mer än en halv sekund i taget. Han brydde sig inte det minsta om mig, for runt på bara några meters avstånd, men den enda skarpa bilden blev i en lite annorlunda pose.

Gärdsmyg

Jag blir alltid lika imponerad när jag hittar gärdsmygar så här på vintern, att de klarar av att hitta mat trots massor med snö och minusgrader. Nu har det ju bara börjat, men jag vill ändå tro att denna lilla tuffing fixar den här vintern. Han hade mutat in en skreva mellan ett par stenblock på en stenpir fullt exponerad mot Öresunds elaka vindar. Mer oroväckande kanske att det fanns en massa kattspår runt om i snön.

Knipa

Det är egentligen precis såna här bilder man inte vill ta på änder, fotografens närvaro går ju inte att trolla bort direkt, men i just den här blev det en rätt rolig kombination av panikslagen blick, sprallande fötter och skakande rumpa. Kniphonan återvände till sin vilosten efteråt och verkade inte alltför sur på mig.

Domherre II

Precis innan det började snöa.

Gråtrut

Den här bilden blev egentligen alldeles för rörig, men jag tycker att det är lite kul att den unga gråtruten går i precis samma färgskala som det rostiga räcket, den gistna badbryggan och det vinterkalla öresundsvattnet. Yrande småsnö kanske förstärker intrycket av lågsäsong? Från igår.

Tillägg 2010-11-28: Detta bör vara en 2K-fågel, alltså född sommaren 2009, den bästa ålderskaraktären som syns här är nog de fint marmorerade större täckarna som ligger i ett band längs mitten av vingen. Fågeln hade också ljusrosa näbb med mörk spets och en del ljusgrå fjädrar på ryggen, vilket bör utesluta en fågel i första vinterdräkt.

Skrattmåsar

Skata

Skatan tyckte inte heller att det kändes så kul med snö.

Kråka

Det här blev en riktig "jag fick i alla fall en massa frisk luft"-dag, stilla och behagligt, men det mesta gick snett. Massor med tomma bildrutor, suddiga fåglar som bestämde sig för att hoppa vidare i precis fel ögonblick, grenar som skymde osv. Lyckades dessutom plurra upp till knäna i en tångbank, det måste ha funnits en underjordisk bäck eller nåt precis där. Kråkan stod i alla fall stilla i några sekunder. En minnesvärd sak hände dock - i en skogsdunge samlade sig plötsligt samtliga grannskapets fåglar kring ett par stora tallar och började varna som vansinniga! Koltrastar, trädkrypare, domherrar, mesar, rödhakar, nötväckor, kungsfåglar, och t.o.m. större hackspettar pep, skrek och gapade. Jag har bara hört något liknande en gång tidigare, då var det en sparvuggla som spred skräck. Idag lyckades jag inte hitta någon uggla, men det finns en holk i närheten, så det är väl inte omöjligt att där satt en stackars kattuggla någonstans och fick sin skönhetssömn störd.

Rödhake II

Vigg x brunand

Den här vackra dykanden låg hela förra vintern i samma lilla damm, och är med största sannolikhet en korsning mellan vigg och brunand. Huvudet är mörkviolett med en mörkbrun ton, ryggen och flankerna matchar en vigghanes teckning, men är ljusgrå där viggen är vit och mörkgrå där den är svart. Ser ut som en perfekt blandning alltså. Annars kan and- och gåshybrider istället ha enstaka detaljer från respektive förälder, kanske en näbb från den ena och vingspegel från den andra, och det kan då bli lite klurigare att lista ut ursprunget. På den övre bilden ligger den i mitten med en hona och en hane brunand till höger om sig och en vigghona och en sothöna till vänster.

Rödhake

Koltrast II

Skånsk vinter hela dagen - den sorten som ligger och tvekar på nollgradersstrecket och blandar regn och snö. Koltrastarna hittar fortfarande bär, det brukar trilla ner en hel del från rönnen när sidensvansar och björktrastar går lös på trädet. De stora flockarna verkar ha försvunnit nu. Men ett tag var det riktigt livat i trädgården, med blåmesar, talgoxar, rödhakar och faktiskt en större hackspett, de brukar inte dyka upp varje år. Jag måste nog sätta upp ett fågelbord i vinter, det har varit dåligt med det förr om åren.

Harmonia axyridis

Hittade en livs levande nyckelpiga idag, lite konstigt när alla andra småkryp har gått och lagt sig. Ett par italienlockar var också vakna i och för sig. Jag är lite osäker på arten, men jag tror att det är den som vi inte tycker om, Harmonia axyridis. Den sägs vara ute och snurra lite så här på senhösten i sydligare trakter.

Grönfink

Kul med lite underhållning utanför kontorsfönstret, det brukar sitta ett gäng med diverse småfåglar på den asfalterade cykelvägen. Undrar vad de hittar för godsaker där. Grönfinken ser lite sur ut, han är ju väldigt fint tecknad annars, med lysande gula detaljer på stjärt och vingar.

Skrattmås

Ejder

Det skulle börja regna framåt förmiddagen, men det syntes lite blå himmel när det ljusnade, så en liten cykelrunda hanns med. Många änder är lätta att fota, men om man inte lyckas närma sig osedd brukar bilderna ändå bli tråkiga, med en bortsimmande blick över axeln. Den här ejderhonan gjorde tvärtom, när jag tagit några bilder på ett femtiotal meters avstånd vände hon och simmade rakt mot mig. Det var nog hungern som övervann rädslan, för alldeles inne vid strandlinjen började hon direkt att dyka. Såg inte om hon fick fatt i något, dock. Kul att det finns nötskrikor kvar här, gott om ekollon också, verkar det som. Kanske de håller ut hela vintern? Ett härligt gäng med stjärtmesar också, nästan omöjliga att få på bild, dessa naturens egna små duracellkaniner.