Den här hybriden dyker upp lite då och då under vinterhalvåret. Väldigt vacker med purpurglänsande huvud. Om solen skiner vill säga... Jag har antecknat den sedan 2009, det är väl troligt att det är samma individ. Det kan inte finnas alltför många sådana därute.
En grå och stillsam helg, både utomhus och inomhus. Två nästan-milapromenader för de 10 000 stegens skull. Vårtecken i form av talgoxesång och ett par nyanlända gravänder.
Märklig obs idag - en morkulla som kom flygande längs stranden och fladdrade runt en stund innan den drog in över land igen. Härlig kontrast mot det blygrå havet. Den såg inte direkt ut att trivas i den hårda vinden.
Ett tunt lager is på dammarna, ett tunt lager snö på isen. Resten är mest grått. Två klassiska vinterfåglar kom in på årslistan - fjällvråk och korp. Fjällvråken är fortfarande regelbunden, men verkar bli ovanligare. Drygt tio obsar om året för 20 år sedan, nu under fem i snitt. Siffrorna är i princip omvända för korpen.
Ännu en iskall natt, ner mot -10 grader. Förmodligen blir det ett isdygn, det är inte alltför vanligt här nere. Känns som en skön och nödvändig rening på något sätt. Isen har börjat lägga sig längs stranden, och mängder av fåglar har samlats. Huvudsakligen gräsänder, bläsänder, kanadagäss grågäss och svanar. Härligt med den ständigt klingande sångsvansången. Jag räknade inte så noga, men sothönsflocken mitt i bilden uppgick till minst 700. Inåt land gick en stor flock med vitkindade gäss och betade, 1800 ex efter en snabb uppskattning. En liten flock med fem mörka gäss kom inflygande i snett motljus och landade lite undanskymt. Sädgäss, tänkte jag, och slängde iväg några bilder. Hemma i datorn såg jag rosa ben, ljusgrå vingovansidor och bred vit bård ytterst på stjärtarna – spetsbergsgäss!
De hade lovat tvåsiffriga minusgrader idag, men det blev inte mer än sex. I vinden kändes det ändå som under tio. Vi fick inte någon snö i veckan, och luften var snustorr, så det såg ut som en normal vårdag. Inget vitt på marken, inget vitt på träden. Märklig känsla. Det enda i fågelvärlden som avvek lite från det normala var fyra havsörnar som lekte i luften. Men de var långt borta, kanske till och med i grannkommunen.
Dagens bästa fågel blev en omedgörlig mindre hackspett som hela tiden höll sig längst upp bland tallkronorna. Det händer att den saknas på årslistan, så det är alltid kul att få in den.
Lite färre fåglar i sundet idag, ibland verkar det som om de stressas av annalkande frostväder. Eller kanske hellre galna kitesurfare... Igår var där mer än 200 sångsvanar, idag räknade jag till 160 innan de tunga molnen drog in. Kungsfågeln igår blev nummer 80 för året, 10 januari-rekord för min del om jag har fått rätt på statistiken. Det är förstås en glädjekalkyl, eftersom jag kommer att se samtliga arter många gånger till under året, de flesta varenda dag. Men statistik är alltid kul...
Underbar förmiddag vid havet, nästan overkligt blått och stilla. Ville egentligen försöka få med hela bukten i bilden, men det var fullt med folk längs stranden. Det får bli ett lite tidigare besök nästa gång... Jag har letat efter vår stationära brandkronade kungsfågel varje dag det här året, men det var först i dag som jag fick se den. Och jag behövde hjälp av två andra skådare... Den brandkronade var förstås hyperaktiv i vanlig ordning, så det blev aldrig någon bild. Här ligger även en jätteflock med bläsänder, svårräknad på grund av alla gäss, sothöns och gräsänder som blandar sig i. En lite mer envis skådarvän lyckades i alla fall med en uppskattning idag - 2750 ex!
Viggflocken har varit ovanligt stor de senaste dagarna, vid något tillfälle uppemot 2000 ex. Räknade till 1450 idag + ungefär 15 bergänder. Årets första brunand efter en vecka kändes lite märkligt, det brukar gå att hitta några varje dag. En salskrake-hane var också trevligt, de har varit ovanliga hittills i vinter. Dammarna är naturreservat sedan några veckor tillbaka, annars finns det starka krafter som vill anlägga en wakeboard-bana tvärs över. Jag gissar att det sista ordet inte är sagt...
Så kom det äntligen lite snö, men det blev bara lite lätt pudring. Havet fick i alla fall den där spännande flintgrå färgen. Den nya stenläggningen längs strandvallen såg ännu ogästvänligare ut. Inne vid ån skrämde jag upp en av smådoppingarna. Istället för att som vanligt skynda in i vegetationen, eller simma iväg under vattnet, låg den kvar och spanade på mig.
Ännu en frostig morgon med isande vindar. Kanske det blir en ordentlig vinter ändå? Det behövs några frostnätter till innan isarna lägger sig. Inget nytt under förmiddagsturen, men smådoppingarna är alltid trevliga att stöta på. I år finns här nog minst sex i ån och de närliggande dammarna.
Riktigt svinkalla vindar idag. Dammarna är fortfarande isfria, men det ska visst bli lite frost och snö framöver. Det går väl bra, bara solen skiner emellanåt. Nya arter för året blev sångsvan och dubbeltrast. Dessutom en fin flock med starar, 75 ex.
Årets första gransångare blev en sibirisk. Den rapporterades redan igår och visade sig fint idag på morgonen. Väldigt distinkt med ljust huvud utan gula/gröna toner och vingar med grön anstrykning, precis som det ska vara. Mörk näbb, svarta ben. Det finns en handfull tidigare fynd i kommunen, jag har själv sett den här en gång för ett tiotal år sedan. Bjuder kanske inte på den där riktiga raritetsupplevelsen, men den lär ju i alla fall ha flugit en bra bit för att komma hit. Åtminstone från Uralbergen.
Härligt att få lite tid att flanera längs stranden, lukta på havet och känna in morgonstämningen utan att behöva tänka på klockan. Idag kändes det som den där dagen kring första mars när all snö äntligen har smält. Dimmigt, stilla, fuktigt, yrvaket. I januari kanske det ändå behövs lite frost och snö för att det ska kännas riktigt rätt. Några nya arter till årslistan, men det starkaste minnet var alla koltrastar. Jag räknade till 45 ex på en begränsad yta i parken. Enligt en god vän lyckades både koltrastarna och taltrastarna ovanligt bra med häckningen förra året. Det brukar inte gå så bra med mina nyårslöften, så de senaste åren har jag försökt att peppa mig själv med lite lösa planer istället - mer läsning, längre promenader, seriösare matlagning och, framför allt, mer fotografering. Dagens motiv blev en blöt häger.
…och så var det dags med ett nytt oskrivet årsblad. Det började dystert med tätt regn och farhågor om en ren innesittardag, men molnen lyfte sig och avslöjade tillfälligt att himlen faktiskt fortfarande är blå. Jag slösade förstås bort kamerabatteriet på en kotthackade större hackspett, annars blev det en hel del fotovänliga obsar. Det är 25 år sedan vi flyttade ut till havet, och vilken skillnad det har blivit att vinterskåda. Arter som då var högt eftertraktade på januarilistan är numera nästan vardagsmat: gravand, snatterand, smådopping, rörhöna, rödvingetrast, järnsparv, ängspiplärka, sävsparv och enkelbeckasin blev det idag. Tordmule, vinterhämpling och skäggmes var annars de roligaste arterna. En havssula, men den går ju knappt att missa under vinterhalvåret. Min favoritskröna är att det tog tolv år innan jag hittade min första sula i kommunen. Och så är ordningen återställd för domherrarna och stenknäckarna, små flockar landade som vanligt i träden utanför kontoret. Jag fattar fortfarande inte var de höll hus förra vintern…