Vilka kontraster det har blivit den här månaden! Igår kom till och med korparna ner till stranden för att kalasa på köldknäppens offer. Jag har räknat till minst 10 vitkindade gäss och fem svanar som frusit ihjäl. Det verkliga antalet är förstås mycket högre. Idag blev det uppemot 10 grader varmt och en sagolik vårkänsla. Bäst var en liten flock med 13 ljungpipare som drog förbi. Jag har ett par januariobservationer, men annars får det nog räknas som fenologirekord med några dagar. De brukar vänta till mitten av mars annars. Det kändes som om de kunde vara nyanlända, i samma kikarsvep trängdes 25 tofsvipor, fem skogsduvor och några tiotal sånglärkor.
Igår hade vinterhämplingflocken växt till drygt 40, och de hade fått sällskap av en snygg "vanlig" hämplinghane, årets första. Med största sannolikhet en övervintrare snarare än en nyanländ fågel förstås. Annars verkar det faktiskt ha kommit in lite nytt idag, lite oväntat snart efter att kölden släppte. Jag lyckades bara hitta en lärka. Men vilket härligt väder, våren brakar på med en gång.
Då verkar det som om vintern är slut för den här gången, även om vinterhämplingarna var ovanligt många i morse. Tolv ex i oskönt blidvädersljus, där har bara varit 5-6 stycken tidigare. Sångsvanarna verkade vara sugna på att dra norrut, sammanlagt 65 flög förbi i små grupper.
Ja, vintern börjar som sagt ta ut sin rätt. Det första som mötte mig vid havet idag var en kråka som försökte hacka sig in i en djupfryst vitkindad gås. I andra änden av det oändliga spektrum som utgörs av livets mysterier hördes årets första sjungande turkduva. På en känd häckningsplats, men ändå... Kyleffekten var 13 minusgrader... Viggarna har fått lämna de istäckta dammarna och vilar nu ute i havet. Fyra kärrsnäppor är kvar sedan några dagar och försöker uthärda kylan.
Nu börjar det nog bli lite jobbigt för alla övervintrare. Jag har inte sett någon kungsfiskare sedan den 13 januari, och vakarna i ån krymper oroväckande snabbt. Vattenrallarna hade nog en bra säsong förra året, och de har hörts lite här och där i vinter. Dagens rall såg hyfsat pigg ut, om än lite frusen. Men de har lovat ännu kallare nätter framöver... Uppemot fem rörhönor och åtta smådoppingar trängs i samma vak. Det var precis att jag fick med en av var på samma bild.
Fy, det var kallt idag! Jag tog av mig vantarna för att göra ett lite mer seriöst försök att fota forsärlan, men det tog bara några sekunder innan fingrarna började värka. Och sedan femton minuter innan de var någorlunda tinade igen. Annars var det ljust och fint i solen. Här har till och med kommit lite snö, nästan två centimeter... Man får njuta av det lilla som finns så här mitt i vintern, forsärlan var bara det tredje februarifyndet för min del, och morkullan som jag stötte i går var det andra.
Isen börjar lägga sig på dammarna, och de ovanligt många storskrakarna får nog snart ge sig iväg. Idag räknade jag till 93 ex, en mycket bra siffra för de senaste åren, men inte riktigt i klass med rekordet på 251 ex från 1997. Då låg de ute i havet, jag har för mig att det var en riktigt kall vinter. De kommande dagarna ser ut att bli råkalla med bitande vindar från öster. Det var betydligt skönare igår, det tyckte både jag och sothönan.
Februari, i år som en perfekt fyrkant i almanackan. Frost och i alla fall en aning blek sol i prognoserna, annars har det varit urvattnat och fotoovänligt den senaste veckan. En kärrsnäppa i förrgår var mitt första vinterfynd på fem år. Idag var sångsvansången öronbedövande hos bläsänderna, kanske var det vårsträcket som planerades?