Nej, det blev ingen blå himmel idag heller, så jag åkte en bit inåt land för att i alla fall komma ifrån den värsta blåsten. Märklig upplevelse att vandra omkring i en knäpptyst skog, nästan som mitt i vintern. Och det blev ännu konstigare när små gäng med lövsångare drog förbi lika knäpptysta, de brukar ju locka oavbrutet annars. Kanske brist på inspiration, precis som för oss? Lite trögt med insekterna också, det blev några enstaka exemplar av det vanliga utbudet. Taggbärfisen (Picromerus bidens) på bilden är en av de charmigaste skinnbaggarna. Matvanorna är kanske inte lika tilltalande, det är en fjärilslarv han sitter och suger i sig. Troligen en mätare, men de är svåra att känna igen. Bland trollsländorna var det bara de tegelröda ängstrollsländorna som höll ställningarna, de fanns överallt längs skogsstigarna, säkert över 500 ex. Bara ett par blodröda, men de tegelröda hanarna kan ju få nästan samma djupa nyans, så kanske det fanns fler. Inga nyheter, som sagt, förrän på en av de sista blommorna jag kollade. Men där satt en fräck fluga som jag inte sett tidigare. Det finns några blomflugor som är väldigt lika, men detta verkar vara en stekelfluga, Conops quadrifasciatus.
4 kommentarer:
makabert kan ju tyckas men visst är det charmigt! Naturen har inga förutfattade meningar, ingen inbyggd värdehierarki som påstår att detta är fult eller detta är fint. Så dj..a skönt bara! Vackert helt enkelt. :)
Ja, såklart! Det är väl just det att bli uppäten inifrån man kan tycka är lite sådär, men det finns ju ingen anledning att lägga någon mänsklig aspekt på det. Det kan han som gjorde Alien-filmerna få ha för sig själv... ;) Jag håller med - skönheten ligger ju som du säger i att allt är så himla fräckt ordnat därute.
När jag såg den tänkte jag, är det en stekel eller en fluga? Bilden på den är mycket vacker, det gula och det svarta, att den är långsträckt, och blomman den sitter på har en vacker solgul färg. Tycker mycket om bilden, och titta länge på den.
Samma med bärfisen, tittade länge på den bilden med. Att den äter så är, både äcklande och fascinerande. Har aldrig sett en sådan bild. Den liknar den bärfis so jag hade bild på nyligen, det satt på trappräcket hemma.
Fåglarna är tystare nu, de behöver väl inte leta partner längre. Men det är en konstig känsla. I Afrika, upplevde jag samma sak. Det var spöklikt tyst. När kvällen kom, startade kakafonin, eller kanske det t o m var en symfoniorkester, för det var många som spelade... :-)
Glad att du delar med dig av dina enastående bilder!
BS: Håller med, höststormarna får gärna vänta! Glad att du fann känslan i bilderna.
Att bli genomblåst är något som jag också älskar, även om jag fryser, så älskar jag att ryckas i av vindarna. Oavsett sinnesstämning från början, får havet mig alltid att må bättre. :-)
*ler soligt* Det fanns en tid när vi umgicks mycket, och hade mycket gemensamt, jag tror att det finns en hel del gemensamt fortfarande. :-)
(Jag är också nästan normal) :-)
Kram och allt gott till dej!!
Ju krokigare vägar man går på desto större är chansen att de korsar någon annans mer än en gång... ;)
Skicka en kommentar