Silvertärna och skräntärna

En grå och stilla morgon med årets första silltrut och 18 sträckande bläsgäss som toppnoteringar utvecklade sig till en helgalen tillställning. Först hittade kollegan en silvertärna som långsamt drog sig söderut i sundet. Det gällande fenologirekordet för Skåne (och förmodligen Sverige) är den 31 mars! Dagens obs var alltså med en förbättring med fyra dagar! Dock sågs den (förmodligen samma fågel) lite längre norrut i sundet redan igår, så vi missade rekordet med en dag... Min tidigaste obs före dagens var den 7 april 2016. Som om det inte vore nog kom en skräntärna inflygande och ställde sig på en revel. Den brukar vara aningen tidigare än silvertärnan, men fortfarande grymt svår att få in på marslistan. Förra året kom den första skräntärnan här den 4 april, då var det en förbättring av mitt personliga fenologirekord med sex dagar. Ytterligare åtta dagar i år alltså. För inte så länge sedan behövde man vänta till den 15 april för att ha en någorlunda god chans att hitta tärnor...

Ejdrar och vårtecken

Det är vackert med sträckande ejdrar mot en blå himmel. Ejdrarna på bilden flyger förstås på fel håll, de snurrar ibland några varv innan de bestämmer sig för att dra vidare eller vila en stund till på vattnet. Dagarna med tusentals sträckande är nog förbi, dagens 430 ex blir säkert årets bästa. Det var dimmigt och lite rått till en början, så kanske jag missade någon flock. Med solen kom årets första sädesärla, fjäril (påfågelöga) och sjungande gransångare.

Snögås

Det händer ibland att snögåsliknande gäss gör de andra gässen sällskap, men dagens gås var nog den "bästa" jag sett. Det verkar inte finnas något som talar emot en helt "ren" individ. Annars finns det ofta några små detaljer som inte stämmer. Den förra jag såg hade otypiskt gråtonade ben om jag inte minns fel. Givetvis en parkrymling, vilket bekräftas av den udda ringmärkningen. Kul ändå, inte minst med tanke på de andra arterna som har flyttats till kategori C. Ryktet säger att svart svan står näst på tur... 

Praktejder (och sångsvanar)

Det vanliga glappet i fågeltillströmningen mellan de första vårfåglarnas ankomst och den egentliga sträckperiodens inledning har varit ovanligt påfallande i år på grund av envisa vindar från nordsektorn. Idag blev det ännu en frisk, lätt frostig morgon som inte verkade ge mycket mer än årets första myrspov och en liten flock med fem sångsvanar, som i och för sig var lite udda eftersom alla var ungfåglar. Jag var väl halvvägs hemma när larmet om en sträckande praktejder skramlade till i telefonen. Det brukar inte ges mer än en chans om året, i princip bara just nu de sista tio dagarna i mars, så det var bara att vända. Med finfin hjälp av en kollega hittade jag den snart i en 30-flock med vanliga ejdrar. Efter ett par varv i luften landade de ett par kilometer bort, precis på gränsen att det gick att urskilja praktejdern. Den låg väl kvar i tio minuter innan den försvann i ett allmänt uppflog. Mer tid än så brukar man inte få… De är enormt punktliga som sagt, mitt enda förra fynd i kommunen var den 23 mars 2014, bara en dags skillnad!

Hornuggla

Hornugglan har blivit en riktig raritet på senare år. Det var två år, en månad och en dag sedan jag såg min senaste. Så idag fick jag tvunget cykla iväg på ett minidrag. Vägbeskrivningen var utmärkt, och det gick lätt att hitta rätt träd. Där låg minst 25 spybollar på marken. Desto svårare att hitta själva ugglan, som satt längst upp bland de tätaste barren och gömde sig. 

Sångsvanar

Det har varit ett par fantastiskt fina, stilla och frostiga morgnar. Nu börjar det bli lönt att ge sig ut direkt vid soluppgången. Igår var det dags för årets första gråhakedoppingar, en i havet och en i dammen. Och äntligen fick jag höra spillkråkan, här har varit nästan dagliga rapporter från flera olika lokaler, men av någon märklig anledning har jag lyckats missa den. Dagens bästa var ett par flockar med sångsvanar som höll en stadig kurs mot nordost. Härligt när man hör dem sjunga flera minuter innan de dyker upp vid horisonten.

Fiskmås

Dimman lättade, istället blev det rått och snålblåsigt från norr. Inga sköna vårtemperaturer i sikte, och följaktligen inte några nya roliga fåglar. En av fiskmåsarna visade i alla fall en del karaktärer som tyder på ett östligt ursprung, kanske till och med att den kan funka som den ryska rasen heinei. Den allmänna uppfattningen är väl att de övervintrar regelbundet i våra trakter, men det krävs nog närbilder på en utsträckt vinge m.m. om man ska kunna bestämma enstaka fåglar. Den här hade i alla fall tydlig gul ton på näbb och ben, och var någon nyans mörkare grå på ovansidan än de andra. Det vita huvudet och den avgränsade mörkfläckiga nacken ska också vara bra karaktärer. Men som sagt, det är väl svårt att få det till mer än indicier...

100

De större strandpiparnas ankomst brukar sammanfalla med 100-strecket på årslistan, och i år blev det mitt i prick! Tre ex rastade nära stranden, och tur var det, för det var så dimmigt att det inte hade gått att se dem om de stod ute på revlarna...