Skräntärnor

Skräntärnorna verkar ha lyckats bra med häckningen i år. I dag var 11 av 16 fåglar juvenila. Minnet säger att det brukar vara något fler adulta än juvenila fåglar, och sällan fler än tio totalt. Får väl se om jag kan luska ut något av mina gamla noteringar. Intressant att se så stor variation i fjäderdräkten bland ungfåglarna. En av dagens fåglar verkade ha ruggat det mesta av den juvenila fjäderdräkten (till höger i bilden ovan), och i andra änden av skalan fanns en vackert svartfjällig individ (på bilden med skrattmåsar). En lite udda grej i år är att småtärnorna har varit extremt fåtaliga, förmodligen bara två eller tre fåglar som höll till här under ett par veckor i början av sommaren. Förra året hade jag 45 obsdagar med som mest 8 ex samtidigt. Rekordet är från 2000 med 24 ex. Ingen av arterna häckar i kommunen, så både positiva och negativa trender är svåra att bedöma härifrån.

Volucella zonaria

Ett av mina första insektsminnen var en stor, konstig blomfluga som landade i trädgården för ett tiotal år sedan. Jag rapporterade den som en dödskallefluga, men blev rättad ganska omgående. Det var en bålgetingblomfluga (Volucella inanis)! En ganska ovanlig art på den tiden. Sedan dess har jag lärt känna och blivit förtjust i de andra två arterna i släktet Volucella - fönsterblomfluga och humleblomfluga. De två sistnämnda är ganska vanliga och kan ses här och där under sommaren. Ännu lite mer spännande blev det när en fjärde art (Volucella zonaria) började göra framstötar upp mot oss från kontinenten. England och Danmark fick sina första fynd runt 2010, och 2018 var det dags för första observationen i Sverige borta på Österlen. På de fyra åren som gått sedan dess har den fått ett hyggligt fotfäste, i alla fall i Skåne. Ett tjugotal fynd har gjorts redan i år. Och idag var det alltså dags för min del, en alldeles särdeles snygg hona som satt och solade sig i den lite småkyliga morgonluften. 

Rödbent bärfis och fyrbandad blombock

Värmeböljorna är konstiga i år. I går var där en som började på morgonen och tog slut före kvällen. Nu är det tillbaka till friska nordvästvindar igen. Insektsvärlden verkar ändå ha fått en extra skjuts, och till och från är det rätt gott om fjärilar och annat. Inget nytt egentligen, men den fyrbandade blombocken var nog bara min andra i kommunen. Vuxna rödbenta bärfisar har också börjat dyka upp.

Gräselefant, tistelfjäril, dödskallefluga

Gräselefanten har varit en favorit ända sedan jag började leta efter insekter. Den ringfingerstora larven brukar krypa helt öppet längs stigarna, även om det är lite blött i gräset. Imagon har jag däremot bara sett en gång tidigare, då längs en grusväg i skymningen. Dagens möte var därför en väldigt speciell upplevelse. Sicken best! Näst bäst var en kartfjäril, som jag inte har sett här sedan 2011. Jag började nästan bli lite orolig för att de hade försvunnit för gott. Det behövs förstås fler än en, men det är ju alltid en början.

Ullbagge och fjortonfläckig lövpiga

Två "nygamla" arter de senaste dagarna. Jag är helt säker på att jag har sett både ullbagge och fjortonfläckig lövpiga tidigare, men hittar inga uppgifter i mina anteckningar. Kanske dags att bli lite mer noggrann... Annars har det mest blivit finplåtning av gamla bekanta i det höstlika vädret. Det är inte helt lätt att hitta solbelysta platser i lä här på slätten...

Plommonängsmott och mindre fläckmätare

Ytterligare en ny art som jag över huvud taget inte kände till att den fanns förrän idag. Plommonängsmottet verkar vara allmänt förekommande i hela landet, så jag får väl skylla min okunskap på dess diskreta utseende. De vita benen ska vara ett speciellt särdrag. Annars mest gamla bekanta längs stigarna. Mindre fläckmätare är alltid kul att stöta på, men de kontrasterande färgerna gör att de är lite kluriga att fotografera.

Crudosilis ruficollis och bivarg

Ny art på morgonpromenaden - Crudosilis ruficollis. En liten flugbagge som ser ut som Cantharis pellucida i miniatyr. Förutom storleken, den är bara 7-8 mm lång, är de svarta benen en bra karaktär. Helt avgörande är emellertid de vassa bakhörnen på mellankroppen. Ganska ovanlig, bara 27 skånska fynd i Artportalen fram till idag. Fynden är ändå väl spridda över landskapet, så den är förmodligen förbisedd. På samma plats en bivarg, det är nog bara andra gången i kommunen för min del. Förra gången sammanföll med att vi läste Beowulf i skolan...

Ängsfiltbi och vinbärsfuks

Dagens art blev ängsfiltbi, ett litet gäng som satt och käkade stånds. Det finns fem mycket snarlika arter i Sverige, men de svarta låren ska vara en bra karaktär för just ängsfiltbi. Precis som gökbina är de boparasiter, i det här fallet på marklevande sidenbin (enligt Artfakta). Jag får väl leta efter eventuella värdarter i morgon. Små rackare, bara 5-9 mm, men riktigt fint tecknade. Årets första körsbärsfuksar var ute och flög. Lika lysande på ovansidan som kamouflerade på undersidan. Man ser nästan bara det arttypiska vita "c"-tecknet.

Lövvårtbitare m.m.

En ostadig vecka med varken-eller-väder. En ny art har det blivit i alla fall - en välkamouflerad nymf av lövvårtbitare. De andra gröna vårtbitarna kan också ha en del svarta prickar, men när de täcker hela djuret och ut över antennerna ska lövvårtbitare vara den enda alternativet. Arten har ökat mycket under 2000-talet och finns nu rätt allmänt längs västkusten och på Öland, innan dess var den ganska sällsynt. Annars  har det mest noterbara varit ett par ljusa lyrflicksländor, svår i kommunen, och några kraftiga smaragdflicksländor. I går höll jag på att köra över en ny liten bofink som satt vid en vattenpöl på cykelvägen. En så kallad sötchock!

Deraeocoris flavilinea och Lygocoris pabulinus

Idag blev det lite finlir med några knappt centimeterlånga skinnbaggar. De är luriga att bestämma, men jag känner mig rätt säker på att jag har hittat rätt. Den översta, Deraeocoris flavilinea, är en ganska ny art i Sverige. Jag hittade den för femton år sedan i närheten, och då fanns det nog mindre än 10 fynd totalt. Nu verkar den vara väl spridd i södra Sverige. Den understa, Lygocoris pabulinus, är däremot en mycket vanlig art i hela landet. Det blev ändå en helt nya art för min del, jag har väl helt enkelt inte haft ro att förkovra mig i de små gröna arterna tidigare...

Strimlus och mindre kejsartrollslända

Andrafynd av mindre kejsartrollslända idag. Precis som förra gången, i juni 2011, blev det inte några bilder. Dagens hane patrullerade över ett rätt stort område, och när han väl kom tillräckligt nära var jag förstås inte beredd. Det hade nog ändå inte blivit något med min billiga kamera. Strimlusarna är desto snällare, sitter gärna i solen och njuter.