Tio dagar helt utan skådning är egentligen alldeles för lång tid. Semestern var dessutom förlagd till platser som lockar betydligt mer folkliv än djurliv. Det finns i och för sig en del roliga arter som når upp till västra Frankrike, som häcksparv, provencesångare m.m. Men då bör man nog förbereda sig med vägbeskrivningar till bra lokaler. Det enda nämnvärda i fågelväg var en ägretthäger vid Calais, en turturduva vid Omaha Beach, några silkeshägrar, en bortflyende sydnäktergal någonstans längs vägen och åtta vita storkar i en skruv norr om Hamburg. Två vitstjärniga blåhakar alldeles intill picknickborden på en rastplats vid den gigantiska Pont de Normandie, som går över Seine-deltat, var ändå en rätt märklig upplevelse. Stadsduvorna i Paris verkade rätt trötta på utsikten över Eiffeltornet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar