Näktergalarna var helt galna idag, jag har nog aldrig sett så många på en gång. Visst kan man ha en hel drös sjungande från något ogenomträngligt snår, men att de flyger omkring och visar sig så här öppet på nära håll var nytt för mig. Jag brukar höra näktergalarna hemifrån vid ett eller två tillfällen varje år, och blir alltid fascinerad över hur långt sången kan färdas. Det är 950 meter till det närmaste reviret, och däremellan är det tjockt med hus, parkträd, industribyggnader och trafik. Men på något sätt tränger knarrningarna och flöjtningarna igenom. Vindförhållanden måste väl vara optimala för att det ska gå. Idag klaffade allt, men när jag kom hem lite senare på morgonen satt det en näktergal och sjöng bara 50 meter bort... Räknade 15 sjungande ex på min runda. Det har gått riktigt trögt med tomtlistan i år, men igår lossnade det lite i alla fall. Två småskrakar och två skedänder flög förbi, arter som man absolut inte kan ta för givet. Konstigt nog, det finns ju gott om dem i krokarna. Just änder verkar dra sig för att flyga här förbi, förutom gräsänderna. Två nya arter för året - grå flugsnappare och tornseglare, klassiskt datum för båda.
3 kommentarer:
Wow! Vet inte ens om jag sett EN näktergal sådär öppet. Det mest deprimernade med skogen måste vara ett det inte finns några näktergalar...
Känns märkligt med såna här naturupplevelser runt en liten damm med civilisationen ända inpå. Jag vet inte varför jag kan avskärma bullret just i år, men hoppas det håller i sig ett tag till... ;)
Wow, vilken härlig bild!
precis så vill jag minnas en liten rackare som satt och sjöng för sitt liv i en buske vid Frescati. Jag har nog videon kvar någonstans, alldeles magiskt var det. Han satt i ögonhöjd och sjöng så att det ekade mellan huskropparna. Sådana ögonblick glömmer man inte :)
Skicka en kommentar