Nötskrika

Fascinerande med tomtskådning, man får en helt ny syn på fåglarna när man ger sig in i detaljer och rotar utifrån ett riktigt snävt perspektiv. Min flock med stenknäckar har halverats, men de fem som är kvar kommer förbi några gånger i timmen. Vart tog de andra fem vägen? Har de kanske delat upp sig och flyger var för sig? Blåmesarna och talgoxarna sätter sig med jämna mellanrum på min cykel, som står på garageuppfarten, eller i en av stuprännorna och letar efter nåt. Men vad? Mat förmodligen, men det borde ju finnas bättre ställen. Och vad tänker de när det kommer tiotals artfränder som sträcker söderut över reviret. Eller är jag onödigt antropocentrisk när jag tror att det är samma mesar som födde fram sina ungar här i somras? Talgoxarna i stuprännan, blåmesarna i grannens ventil. Kanske det kommer olika individer varje dag? Idag satt en nötskrika en liten stund i ett träd, bara tredje fyndet någonsin för tomten. Bara några mil härifrån är de ju vardagsmat, men här nere ses de knappt årligen. Vissa år kan de invadera, men det var nog 7-8 år sen sist. Bland det vackraste som finns, att se en flock med nötskrikor mot en klarblå oktoberhimmel. Nötkråkor också, för den delen, men de är ännu svårare de flesta av åren.