Myrspovarna är rätt energiska när de går omkring och letar föda, och eftersom avtryckaren på kameran har en fördröjning på någon tiondels sekund blev fler än hälften av bilderna på spovar med huvudet under vattnet. Typiskt nog var det de bilderna som blev skarpast. Det är ju bara när de hittar någon god mask som de är stilla, om än bara en mycket kort stund. Gänget med sovande fåglar stod lite längre ut, och jag ville inte försöka åla mig ut till dem, nattens minusgrader i färskt minne.
3 kommentarer:
vadarna är så fina, jag antar att det är deras proportioner som tilltalar mig, de är väldigt måleriska. Myrspovshannen har en läcker roströd färg men honorna är ju minst lika fina! Man borde lära sig akvarell... minimal utrustning ;)
En av mina favoritfåglar! Så snygga!
Håller med! Vadarna har egentligen allt - kluriga att bestämma (ibland), härliga färger och teckningar, fantasieggande flyttningar. Myrspoven har väl fortfarande rekordet i nonstopflygning, 11500 kilometer från Alaska till Nya Zeeland!
Skicka en kommentar