Äntligen ordentliga antal med trollsländor på vingarna - flera tiotal spjutflicksländor och mörka lyrflicksländor, och dessutom tio vackra guldtrollsländor (Cordulia aenea) som gottade sig i solen. De brukar vara hopplösa att komma nära annars, men de här var väl alldeles nya på vingarna. Jag har stött på såna här gäng av andra arter också, kanske har man sån tur att man lyckas pricka precis timmarna efter kläckningen, när de behöver värma upp sig eller torka vingarna eller vad de gör. Hur som helst en fantastisk upplevelse att komma alldeles inpå dem så här. Jag är väldans svag för den plåtbuckliga mellankroppen och de guldskimrande vingarna, som jag gärna vill tro är ett säkert kännetecken om man bara ser dem i flykten. På två av bilderna ser man den avgörande karaktären - bara en tvärribba innanför bakvingens triangel.
3 kommentarer:
enastående bilder! solreflexerna på vingarna, metallicglansen, för att inte tala om alla de fina fjunen... men måste gilla guldtrollen :)
Plåtbuckliga mellankroppen... He-he. Håller med. Guldskimrande vingar tror jag inte på, det har metall också, eller skillanden är inte stor. Vingkaraktären och det gula i pannan är väl säkrast men svårskådat, så analbihangen är nog enklast. Fast just nu flyger inte metall och då är det ju inte så svårt. Fina bilder!!! Inte sett ännu. Igår blev det bara större kustflickslända och fyrfläckad som nya. Det var rätt blåsigt och det förstörde allt...
Jag bara griper efter halmstrån, inte ens jag försöker bestämma sländor i flykten... Men visst hade det varit bra? ;) Jag har bara sett metall en gång, faktiskt!
Skicka en kommentar