Höstvår

Hur är det man säger – ”Det var en klar och kylig septembermorgon i början av juni”? Igår fattades bara en tät ström med bofinkar i luften för att man skulle tro sig förflyttad tre-fyra månader framåt i tiden. Och idag blev det visst mulet och tätt regn… En liten titt vid havet hanns med på morgonen, utan något anmärkningsvärt i obsboken. Lite kul ändå att se sex sträckande fisktärnor så här sent på säsongen, jag gissar att de är på väg långt norrut. En av de sex såg ut att vara 2K, det är nog bara andra gången jag misstänker en sådan. Ettåringarna brukar ju annars övervintra på södra halvklotet och inte återvända norrut förrän de är adulta. Tyvärr hann jag inte med att ta någon bild. Sädesärlorna gillar den nya mastodontstenläggningen vid stranden och har tre flygga ungar. Ett blåmespar har häckat i en ventil precis vid vår ytterdörr för tredje året i rad. Jag räknade till fyra storgapade ungar i förrgår, men nu är där tyst. Hoppas att de klarar sig ute i stora världen. Jag fick också bekräftat att Xanthogramma-blomflugan jag fotade för ett par veckor sedan faktiskt var den nya X. dives och inte en bredkilblomfluga (X. pedissequum). Flugan på bilden nedan är en annan individ som jag hittade för ett par dagar sedan. Mörka, nästan svarta ben, ”sotiga” vingspetsar och en gul vertikal fläck vid vingfästet ska vara bra karaktärer för X. dives. Den har nog en stabil population här i söder numera och borde få ett svenskt namn när som helst. Kollade några bilder som jag tog för drygt tio år sedan, och kunde konstatera att min ursprungliga bestämning till pedissequum då var rätt. Men hur de olika arterna förhåller sig till varandra har jag ingen aning  om... Ibland fattar man inte hur forskarna kan hålla reda på allt. Ett blomflugesläkte med en handfull europeiska arter känns som ett livsprojekt.