.JPG)
Vad härligt det är att öppna en sprillans ny bok. Jag bokade Dick Harrisons Tusen år i Uppåkra på biblioteket för några månader sedan, och i går kom den. Det verkar som jag är den första läsaren! Helt galet spännande om den mytomspunna och till för inte så länge sedan nästan helt okända järnåldersstaden, med lagom mycket beskrivning av det nordeuropeiska sammanhanget. Jag har länge tänkt att ta en cykeltur dit, det är bara någon mil. I sommar måste det ske! I morse två lite spännande insekter som jag bara noterat vid ett par tillfällen tidigare - vårbärfis och tvåstrimmig skogsblomfluga. Den förstnämnda är rätt lik en vanlig hårig bärfis, men har unika orange-svarta antenner. Blomflugan ser väl egentligen ut som några tiotal andra arter. Jag vill ändå tro att de två ljusa strimmorna på ryggen och bakkroppens teckning räcker för en bestämning.
.JPG)
.JPG)
2 kommentarer:
flera av mina arkeologvänner kallar honom Dicken, hans fandom inom expertisen har falnat rejält sedan en tid. Men kanske jag ger honom en chans. Låt höra vad du tycker! :)
Jodå, jag har hört att det finns ett ”rykte” ;). Det finns väl också ofta en misstänksamhet i den akademiska världen mot personer som ger sig in i populärvetenskapen. Jag minns till exempel att det talades väldigt tyst om ”På spåret-domaren” när jag läste engelska (jag har ändå alltid gillat hans böcker och TV-program). Det är väl samma med DH, antar jag. Samtidigt kan det vara lite svårt att förkovra sig i ett visst ämne, som nu t.ex. Uppåkra, eller Sveriges dialekter för den delen. De akademiska skrifterna är inte alltid så lättillgängliga… Den här boken tycker jag ändå var tillräckligt välgjord för att väcka mitt intresse. Han är oftast noga med att lyfta fram arkeologernas och de andras insatser. Men visst kändes det bra att kunna låna den… ;)
Skicka en kommentar