Sädesärla och törnsångare

Ibland är det kul att ställa sig lite vid sidan om och fundera på vad folk (dvs. "vi") egentligen håller på med. Vid den här tiden brukar det vara full aktivitet längs stränderna på morgnarna. Gammal tång ska städas bort och sand ska fyllas på där det behövs. Detta görs med hjälp av dieseldrivna maskiner. Jag brukar försöka sticka ner så fort som möjligt för att få en fridfull stund vid havet, men idag var de igång redan strax efter sex. Längs en sträcka på en dryg kilometer räknade jag sex olika maskiner - en bulldozer, två vanliga grävskopor, en traktor med tippvagn och två hjullastare. Dessa hjälps åt med att samla ihop tång (det är egentligen mest ålgräs) som blåst in under vintern för att sedan sprida ut sand som skrapas upp längs vattenbrynet. De är alltså ute och kör tjugo meter ut i vattnet. Högarna med tång körs sedan iväg till en avstjälpningsplats på en annan plats längs stranden där vattnet inte är tillräckligt fint för badgästerna. För några år sedan fanns där en liten sträcka med strandvegetation som var mer eller mindre ursprunglig. Den är borta nu. På en annan plats längs min morgontur ser jag motorvägen på lite avstånd. Idag var det totalstopp i södergående riktning. Köerna ringlade sig så långt jag kunde se och var minst tre kilometer långa. Långtradare och pendlare. Är det verkligen såhär vi vill leva? Sädesärlan verkade lika skeptisk som jag. Jag hade i alla fall gett mig fan på att hitta en svarttärna innan jag cyklade hem, och det lyckades faktiskt utan att jag blev försenad till jobbet.