På ett stopp längs min vanliga rutt brukar flyttfåglarna, framför allt sångarna, vara någon vecka senare än på de andra platserna. Kärrsångarna dök till exempel inte upp förrän den 25:e. Men då drog de igång och sjöng för fullt direkt, på gränsen till extatiskt. Märkligt att ankomstdatumen kan skilja sig så mycket på bara någon kilometer. Mest repriser i insektsvärlden, men en ny art i form av en poppelspinnare. En vanlig art som flyger som imago sent på året och därför har fått namnet December Moth på engelska. Strandblomflugorna är rätt jobbiga, det finns tre nästan identiska arter. Standardarten häromkring verkar vara gul strandblomfluga, så den på bilden får gå som den. De utbredda ljusa teckningarna på bakkroppen pekar också åt det hållet. Några hagtornsbärfisar har visat upp sig, och en större kardinalbagge kröp i ett hundkäx på exakt samma plats där jag ser den varje år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar