Kilfläckslända och gulfläckad ängstrollslända

Kilfläckslända var målet för dagen, och det tog faktiskt inte mer än fem minuter vid en lämplig damm innan det rasslade till i den frodiga kantvegetationen och en elegant bjässe dök upp. Där var nog två individer, men den första satt snällt och vilade sig en lång stund. Jag fick till och med tid att fota en annan slända som damp ner framför mina fötter. En ängstrollslända som jag inte riktigt kände igen, nyligen flygg och dåligt tecknad. Men efter lite funderande kom jag fram till att det var en gulfläckad ängstrollslända, och även den en ny art. Lite konstigt, för jag tror att den är vanlig. Jag har i och för sig inte letat speciellt aktivt. Kilfläcksländan har en lite märklig utbredning - förutom två hotspots i sydvästra och nordöstra Skåne verkar den bara finnas på Öland och Gotland. Oerhört vacker, och för en gångs skull finns det inget att ta fel på. Den gula kilen lyser på många meters håll. Den citronfläckade bråkade med mig igen, verkade vara noga med att sitta ute över vatten, och då blev det motljus. Massor med smaragdflicksländor, som alla var allmänna, vad jag kunde se. Honorna är ju kluriga, men en kraftig hade haft en extra grön fläck på halsskölden, och en mindre hade haft en gul bakkant på ögonen. Gott om större sjötrollsländor också, den har ju ett lite lustigt namn, jag har inte sett någon art som vanemässigt håller sig så långt från just vatten som dessa. Kan sitta på grusvägar en kilometer från närmaste väta.