Jag är egentligen inte alls sugen på höst i år, men nu har jag lyckats pricka in ett par kanonmorgnar med lite luckor i schemat. De tjocka dimbankarna över sundet har lämnat oss ifred, och luften har varit så där härligt oktoberfrisk. I går blev det till och med ett litet drag efter en blåstjärt som hade hittats ett par mil bort. Ett 40-tal skådare fanns på plats när vi kom dit. Ingen hade sett blårumpan på en halvtimme, och man var rätt överens om att den hade försvunnit. Det visade sig sen att den hade suttit hela dagen i en trädgård bara 100 meter bort. Så är det ibland. Det är gott om bergfinkar i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar