Sista söndagen i september bjuder alltid på högtidsstunder. Först en lite spretig snabbtitt nere vid havet - en rastande storlom, en klagande spillkråka, höstens första bergfink och årets sista (?) törnsångare, som blev nytt fenologirekord med fyra dagar. På förmiddagen tog vi en tur ner till Falsterbo för en gångs skull, det var fem år sen sist. Det är för dåligt egentligen. Nog borde man orka masa sig dit ett par gånger varje höst. Ingen riktigt seriös skådning, men härligt att bara låta sträcket skölja över en. Ladusvalor flög söderut i en jämn ström, uppskattade till 10 i minuten, 600 under vår timme vid Nabben. Den officiella summan blev över 4000. Två dvärgmåsar, 20 tranor, 21 glador (det var visst nytt rekord för mig), ett par bivråkar, en havsörn, fem svartsnäppor, ett par kustpipare, två skärfläckor. Två gråsälar simmade nära stranden, vilka bjässar de är! Flera hundra skådare, att döma av rösterna de flesta från Danmark. Några enstaka barnfamiljer, annars konstaterade jag i mjugg att jag fortfarande sänker medelåldern...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar