Strandkvanne och färgreseda

Kallt, blåsigt och regnigt, så jag sitter och lyssnar ikapp på gamla avsnitt av Pjodden och går igenom de senaste veckornas blomsterbilder. Har plockat upp floraprojektet igen, för säkert tionde gången, utan något egentligt mål. Kanske försöka fota så många arter som möjligt eller nåt sånt. Den här gången har jag i alla fall börjat uppskatta att man får tillfälle att utveckla andra av sina sinnen när man ger sig in i blomstervärlden. Känna, lukta, smaka istället för att bara spana och lyssna.

Strandkvanne är relativt sällsynt, och i år har jag bara sett ett exemplar på mina cykelrundor. Blommorna har en helt fantastisk doft om man tar ett knippe och krossar mellan fingrarna. Jag får associationer till kåda, tallmo och blåbärsris i toner som blandar sig på ett häftigt sätt med den dominerande havsdoften längs stranden. Lite oväntat. Arten har dessutom en kul historia. Den odlades redan under vikingatiden som medicinalväxt, och senare som konfektyr och smaksättning till spritdrycker!

Floran är med några få undantag helt ordinär häromkring med många förvildade och kulturspridda arter som gillar vägrenar, åkerkanter, hamnområden osv. En lite ovanligare art som jag sett (eller uppmärksammat) först i år är färgreseda. Den verkar, precis som paddfoten, ha ett ovanligt bra år och finns med enstaka exemplar lite här och där. En typisk kulturart som har odlats i södra Europa i minst 2000 år, och i Sverige åtminstone sedan Linnés tid. Växtfärgning är en vit fläck på min karta, men den här ska enligt uppgift ge en vackert gul färg.