Cornwall

Några dagar i England på semestern, mest i Cornwall, men några stopp på vägen. Högsommarvärme hela tiden, inte mycket fågel att titta på, än mindre att fota. Skönt ändå att komma ut till det riktiga havet. Det blev några bilder på vägen. Förutom de utpräglade havsfåglarna känns det mesta igen hemifrån. Många av de engelska stannfåglarna tillhör egna raser, typiskt en aning mindre och mörkare än våra. Men det är knappast något som går att se i verkliga livet. Nötskrika (rufitergum), blåmes (obscurus), talgoxe (newtoni), gärdsmyg (indigenus), taltrast (clarkei), rödhake (melophilus), skärpiplärka (petrosus), bofink (gengleri), domherre (pileata), steglits (brittanica) och gulsparv (caliginosa) fick vi sett i alla fall. Några raser finns även på kontinenten - kaja (spermologus) och svarthakad buskskvätta (hibernans). Vi såg dessutom ett par av de mer distinkta raserna - sädesärla (yarrellii) och nötväcka (caesia). Gråtrut (argenteus) och silltrut (graellsii) går också att känna igen i fält om man ser dem bra.

Toppskarvarna var betydligt fler än storskarvarna, det gick ofta att räkna några tiotal. Här är dock storskarvarna dubbelt så många. Caerhays.

Engelsk gråtrut. Lite ljusare, lite elakare. Tintagel.

Ung gråtrut av rasen argenteus. Aningen mörkare än rasen argentatus, men man bör kanske inte våga sig på en bestämning utanför Brittiska öarna. Fowey.

Den här piplärkan lät och uppträdde som en skärpiplärka, men de ljusrosa benen verkade lite skumma, mer som ängspip. Svårt med ungfåglar. Den allmänt "smutsiga" dräkten, den kraftiga näbben och de grå stjärtsidorna gör ändå att det säkert är en skärpiplärka (rasen petrosus). Caerhays.

Vi besökte inte någon egentlig fågellokal, men Marazion Marshes nära Penzance ska vara bra för lite av varje, bl. a. cettisångare. Det finns inte mindre än 2 000 par i England numera, första häckningen så sent som 1973. Men besöket blev en besvikelse - inga informationsskyltar, inga stigar, inga gömslen. Fullt med bilar och badgäster precis intill. Jag hittade i alla fall en silkeshäger till sist. Från första häckningen år 1996 har populationen i England ökat till runt 700 par! En andra silkeshäger sågs nära Exeter. 

Det finns massor med härliga havsfåglar kring England, men de flesta håller till ute på ensliga öar så här under häckningstiden. Förutom gråtrutar och toppskarvar verkade bara stormfåglarna häcka på fastlandet. Vid Tintagel hittade jag 4 bon på en brant klippvägg. Stormfågeln på bilden låg bara 20 meter från en stig där turisterna lekte lämmel.  

Det finns 59 000 par svarthakade buskskvättor i Storbritannien, jag såg bara 3 individer. Ängar, skogsdungar och trädgårdar var överlag märkligt tomma på fågel. Bilden är tagen vid Kynance Cove nära Englands sydspets, en plats som har fått mycket uppmärksamhet sedan några alpkråkor slog sig ner och började häcka år 2001. Innan dess hade England varit utan häckande alpkråkor i över 50 år (det finns några hundra par i Wales och Irland). Beståndet ökade till en början, men i år häckade bara 1 par som fick ut 2 ungar. Tyvärr lyckade vi inte få syn på dem, de drar runt över ett rätt stort område under tiden efter häckningen.   

Engelsk sädesärla, gammal hane. Distinkt även i flykten. Lostwithiel.

Engelsk sädesärla, ungfågel. Den här hade man nog inte vågat rasbestämma utanför Brittiska öarna. Lostwithiel. 

Nötväcka, rasen caesia. Suddig bild, men man anar det rosttonade bröstet och den vita kinden. Lacock. 

Kajorna i England ska tillhöra den sydvästliga rasen spermologus, men jag tycker nog att de är mer lika våra kajor än de nästan kolsvarta jag såg i Portugal för några år sen. Stonehenge.

Silltrutar, rasen graellsii, vid Pulteney Bridge i Bath. Av ett hundratal silltrutar sågs en (1) i "riktig" miljö vid kusten, resten i parker i städer och samhällen. Det kom till och med en flygande längs Shaftesbury Avenue mitt i London! Jag blev lite förvånad över att de var så pass mörka, de på bilden hade jag antecknat som intermedius om jag såg dem i Sverige. Kanske ljuset luras lite, de flesta av trutarna stod mest och svalkade fötterna i solhettan.