onsdag 23 januari 2013

Pilgrimsfalk

Ibland tycker jag att fågelbilder blir bättre om man har lite luft runt motivet för att få med lite mer av miljön och ögonblicksstämningen. Nästan lika ofta blir det en undanflykt för att man inte lyckats ta sig närmare fågeln. Pilgrimsfalken satt längst ut på en lång badbrygga, och hade förmodligen lyft omgående om jag försökt ta mig ut. Det hade nog gått att promenera rakt ut på isen också, men resultatet hade förmodligen blivit detsamma. Så jag hoppas att bilden istället förmedlar känslan av skakande, stelfrusna fingrar, rinnande näsa och tårande ögon. På mig, alltså. Kollade med min iPhone att det var 267 meter mellan mig och falken. Hur klarade man sig utan sådan livsnödvändig kunskap förr i tiden? Falken är nog en hane, en kråka som hoppade runt (på behörigt avstånd visserligen) verkade vara något längre mellan näbb och stjärt. Ser ganska ljus ut på bröstet också. Han fick sitta där i fred...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Perfekt stämningsbild!

ming wan lee sa...

en fin syntes av dina bilder! stämning + naturskildring. Man riktigt känner kylan, den biter tag i näshåren :)

pelle sa...

Tusen tack, jag är visst fortfarande stelfrusen... ;)