Halmgult gräsmott

Grym hobby man har. Och då menar jag grym i den betydelse ordet hade i slutet av 1900-talet. Efter många långa timmar bland nässlor, björnbärssnår och mygg kanske det i bästa fall blir en handfull hyfsade bilder. Ibland känns det riktigt bra, och kameran verkar vara full med spännande objekt. Väl hemma vidtar då i de flesta fall en nervslitande identifieringsprocess. Jovisst, ibland går det att rätt omgående komma fram till rätt släkte. Men sen måste man ta hänsyn till kön, ålder, slitage, biotop, flygtid, beteende, sannolikhet m.m. Hur långa är benen? Är antennerna grå eller svarta? Går det att skymta undersidan? Vilken form har just den fläcken? Bilderna var visst inte så värst bra ändå. Men det grymmaste av allt, för man gillar ju de små krypen ändå, är att de har så försvinnande kort levnad som vuxna. Redan nu är det kört om man vill se tidig mosaikslända, vårsidenbi, hårig flickblomfluga flygande. Det blir liksom inte samma sak med ägg och larver. En lång vinter väntar. Men halva sommaren är kvar! Halmgult gräsmott, Agriphila straminella, och det är jag (nästan) säker på...