Vitkindad gås

En fin flock med 1100 vitkindade gäss fick avsluta året. Vet inte hur många av dem som var riktigt vilda, det fanns flera individer som avvek en aning i färgen. Den halvtama populationen häromkring är nog ändå inte större än några hundra individer, så några av fåglarna var nog från tundran. Eller Gotland, rent av? Som vanligt när det kryper under nollan blev det lite bättre rörelse - fjällvråk, skedand, gråsiska m.m. sågs på en kort promenad.

Brunsiskor

Lika trögt att fota som att promenera i den dystra dimman. Kul att stöta på brunsiskor, jag hoppas att de kläckts i närheten. De har blivit ovanligare de senaste åren igen. Fågeln till höger är mer gråsiskelik, och det fanns en annan i flocken som närmade sig snösiska i utseendet.

Gråtrut

Om blickar kunde döda...

Havsörn

Dagens träningspass: 1. Språngmarsch uppför trappan. 2. Grabba kameran på kontoret. 3. Hoppa ut på balkongen. 4. Smälla av ett par bilder innan den gamla havsörnen försvann bakom taket. 5. Tillbaka till Jane i TV-soffan.

Hornuggla

Idag fick jag fint besök i trädgården. Redan till morgonkaffet i det första gryningsljuset såg jag att det flaxade till ute bland buskarna. En rund liten boll som jag först trodde var en pärluggla, innan kattöronen blev synliga i silhuetten. Hon satte sig för att vila i en tuja, och var kvar fram till eftermiddagen, när solen medgav lite bättre fotoljus. Det blev nog ingen vidare dagssömn, vinden drog och slet i grenarna. Jag fick tyvärr bara ett par bilder innan hon drog vidare, de brukar ju annars sitta tryggt på sin dagkvist. Får väl be om ursäkt och hoppas att hon kommer tillbaka i morgon bitti.

Sparvuggla

Och idag den minsta rackaren i luddigt novembermys.

Pärluggla

Det behövdes skarpare ögon än mina för att hitta den här lilla skönheten i en tuja på den skånska slätten.

Ringduva

Jobbarkompis

Tranor

Del av 85-flock

Oj, det kändes nästan lite konstigt att sitta i kortärmat vid stranden och bara njuta. Om några veckor blir det bara plågsamt. Ett par flockar med tranor kom förbi, inte riktigt lika härligt som på våren, men stämningsfullt ändå. Jag har inte noterat en enda trollslända i oktober förrän i år, i och för sig inte letat speciellt mycket heller. Idag två höstmosaiksländor, ett tiotal tegelröda och en sjöflickslända.

Acanthosoma haemorrhoidale

På väg in under ett nässelblad.

Jodå, det finns lite liv kvar därute. Småletade efter trollsländor i helgen, och hittade några tegelröda ängstrollsländor och ett par höstmosaiksländor. Men faktiskt också tre sjöflicksländor, som blev de senaste jag sett med över två veckor. Man undrar ju vad de gör när det regnar och är kallt, om de bara kan dyka upp så där igen när solen värmer. A. haemorrhoidale är nog den som varit med oftast här, men den är ju en självklar favorit. Den här individen har nog varit med ett tag och mörknat, men glänser istället i guld och purpur när daggdropparna inte har torkat. Från i lördags.

Anabolia nervosa

Nattsländorna är ett annat gäng som man borde fördjupa sig i någon gång, det brukar gå att hitta några olika arter. Att sedan artbestämma dem är ju en helt annan femma. Det ska finnas 222 arter i Sverige, och bara den familj som jag tror att denna tillhör, Limnephilidae, eller husmasknattsländor, har 87 arter. Man ska kunna komma en bit genom att räkna antalet sporrar på benen, men den här familjen har dessutom en massa taggar, så det är frågan vad som är vad. Ingen av mina bilder visar tillräckligt mycket, så artnamnet i rubriken är mest ett förslag.

Igelkott

Fint besök i trädgården idag, jag hade såklart helst velat ha en bild på nos och ögon, men hon verkade trivas bra där hon låg och gottade sig lätt ihoprullad i solen.

Sädesärlor

Kustlabb

Stjärtspröt och ljus nacke syns i alla fall

En av kvällstidningarna brassade på med "Tropisk orkan på väg till Sydsverige" på framsidan för några dagar sedan. Det var väl bara journalisterna som missat att Katia skulle bli en vanlig, beskedlig höststorm när hon väl nådde oss. En skön septemberstorm brukar innebära att en del roliga havsfåglar flyger förbi, idag en vacker, ljus kustlabb på lagom avstånd. Vet inte varför jag tvunget skulle fota den istället för att njuta av den i kikaren, men jag fick den på bild i alla fall. En suddig en... En tordmule och ett par kentska tärnor dessutom. Det blir nog bättre i morgon, när vindarna legat på ett tag. Kul också att se hur rovfåglar ibland väljer att ge sig av söderut i hård motvind och långt ut över öppet vatten. Idag en ormvråk och en stenfalk, men vissa dagar kan det röra sig om tiotals individer. Det brukar ju komma lugnare dagar, något som sädesärlorna också verkade längta efter.

Riksmästerskap

Var med i riksmästerskapet i tomtskådning för 14:e året i rad. Det har stått mycket i tidningen om hur skogen växt i det idealiska vädret den här sommaren, och likadant hemma runt tomten - himmelsytan har blivit märkbart mindre. Det gör inte så mycket egentligen, jag har aldrig haft utsikt över några intressanta fågellokaler, men det finns några dammar och fält, där man tidigare kunde se änder, tofsvipor, ljungpipare och annat prova vingarna. Nu är luften direkt ovanför skymd. Istället var det kanske lite bättre med tättningar i de nya, stora buskagen. Tävlingen går dygnets alla 24 timmar, men jag nöjde mig med 6-14 idag. Det blir ändå 8 timmars skön avkoppling. Kul att se vad som händer i kvarteret också, även om det inte alltid gynnar skådningen. En granne hade barnkalas på tomten ett par timmar efter middag. En annan har köpt en ny motorcykel, som visst inte ska gå på vägarna, utan bara stå på garageuppfarten och brumma. Vädret kändes inte alls optimalt, sydvindar brukar betyda dåligt sträck. Nu blev det mycket bättre än jag trott, och vindriktningen är bra på det viset att dånet från motorvägen förminskas en aning. Det kan vara riktigt plågsamt när det blåser från nordost, då sträcket brukar vara som bäst. Jaja, det blev i alla fall nytt rekord med 57 arter, snittet under de 14 åren ligger på 48, så allt över 50 får tyckas vara bra. En ny mästerskapsart, en flock med 11 fisktärnor drog förbi. Jag brukar se dem varje år, men då mest under våren och försommaren, när de pendlar mellan havet och dammarna. Det konstigaste var ett riktigt fint västligt sträck av stjärtand och ljungpipare. Dåligt rovfågelsträck, men bra flyt med arterna, 7 totalt. Precis i kvällningen flög en liten, slank pipare förbi, tyvärr i för dåligt ljus, men den såg absolut inte ut som en ljungpipare. Hm... Av tättingarna var det mest bofink och ladusvala som kom i hyfsade antal. Här är alla arterna med antal individer, i många fall grova uppskattningar:

Grågås 200
Kanadagås 40
Vitkindad gås 10
Bläsand 10
Gräsand 2
Stjärtand 125
Vigg 4
Bivråk 2
Glada 1
Brun kärrhök 1
Sparvhök 15
Ormvråk 3
Fiskgjuse 2
Tornfalk 4
Ljungpipare 380
Kustpipare 1
Tofsvipa 18
Skrattmås 50
Fiskmås 25
Gråtrut 500
Havstrut 2
Fisktärna 11
Tamduva 35
Skogsduva 4
Ringduva 10
Tornseglare 8
Backsvala 1
Ladusvala 400
Hussvala 20
Trädpiplärka 50
Gulärla 75
Forsärla 1
Sädesärla 10
Järnsparv 2
Rödhake 2
Rödstjärt 3
Koltrast 10
Taltrast 3
Björktrast 12
Ärtsångare 1
Svarthätta 2
Gransångare 1
Lövsångare 2
Grå flugsnappare 5
Blåmes 2
Talgoxe 4
Skata 2
Kaja 25
Råka 5
Kråka 5
Stare 240
Pilfink 4
Bofink 500
Grönfink 10
Grönsiska 15

Ekvårtbitare

Den här charmiga vårtbitaren brukar dyka upp i trädgården varje sensommar. Dagens filur var en hona med utdragen bakdel. Hon satt lite dumt till, så jag tog och flyttade henne till en blomkruka. Såg lite kul ut när hon försökte hoppa i säkerhet, hon kom bara en knapp decimeter åt gången. Inte som de små gräshopporna, som kan ta halvmetersskutt. Hoppas att hon blev nöjd med sin nya miljö i alla fall.

Blågrön mosaikslända

Ja, det blev en blågrön mosaikslända till, faktiskt flera individer ute och flög idag. Många höstmosaiksländor och tegelröda ängstrollsländor också. Trodde inte jag skulle hitta några av de mindre, men det blev tillräckligt varmt för att några sjöflicksländor och i alla fall en mindre rödögonflickslända skulle våga sig ut. Det närmar sig nog fenologirekord för den senare, men jag gissar att säsongen dras ut mer och mer nu när många är ute och letar.

Fisktärna

Den här unga fisktärnan gapade oavbrutet efter mat, och höll sina föräldrar sysselsatta med att dyka efter fisk. Stenarna sköljdes över i den friska vinden, och vid ett tillfälle flög den unge ut och la sig på vattnet för att ta emot en munsbit, rätt ovanligt när det gäller tärnor.

Silltrut, 1K

Stod i olä när silltruten flög förbi, så den enda vettiga bilden blev i en lite konstig vinkel. Det är förvånansvärt svårt att hitta silltrutar i västra Skåne, de brukar inte gå att missa bara man kommit över Hallandsåsen eller Öresundsbron. En likadan fågel, kanske samma individ, flög förbi över huset för någon dag sen, får gärna komma förbi på lördag. Nu för tiden måste man ju kolla alla trutar så att det inte rör sig om en kaspisk eller medelhavstrut. Den här individen är så mörk och slank och nätt att det inte gärna kan vara något annat än just silltrut. Sädesärlan hade det lite jobbigt i blåsten, inte bra med för mycket stjärt...

Grå flugsnappare

Ja, det verkade som om höstsäsongen drog igång idag, inte helt oväntat, med åtminstone ett litet minibrak. På sina håll kryllade det av flugsnappare och sångare i buskarna. Nästa helg är det riksmästerskap i tomtskådning för fjortonde året i rad, och det brukar gå att få in en hel del insektsätare. Idag var det kul att stå vid en vattenpöl och titta på svavelgula lövsångare och rufsiga, mossgröna gransångare när de hoppade ner för att bada och dricka. För dunkelt för vettiga bilder, tyvärr.

Vinbärsfuks och storslamfluga

Idag var det väldigt tomt med insekter, så dessa två från i förrgår blir kanske de sista för säsongen. Sommarvärme utlovad till i morgon, men den ska man kanske inte hoppas alltför mycket på. Kändes höstlikt idag.

Skräntärna och mindre rödögonflickslända

Det har varit ovanligt många skräntärnor häromkring i sommar, hoppas att det beror på god häckningsframgång och inte att östersjöfåglarna har tvingats avbryta i förtid. Några ungfåglar har synts till i alla fall. Hopplösa med att alltid flyga bort från kameran. Väntar fortfarande på att det ska komma någon flygande över huset, hörde något misstänkt för ett par veckor sen, men det såg tomt ut i luften. De gillar annars att flyga över byn mellan strandrevlar och dammar inåt land. Flicksländorna börjar nog sjunga på sista versen, jag har dålig koll på höstfenologin. Idag var i alla fall några tiotal sjöflicksländor på vingarna, och till sist även 2 eller 3 mindre rödögonflicksländor. Den på bilden är otydligt tecknad, men honorna brukar kunna vara sådär lite gröna undertill och lite kopparfärgade på mellankroppen. Det fanns i alla fall en utfärgad hane också. Båda arterna kan ses en bra bit in i september.

Amiral

Vattenfladdermus

Jag vet inte om det går att artbestämma fladdermöss så här, utan att mäta och kolla tänder och könsorgan och annat, men den verkar ha rätt korta öron, som en vattenfladdermus ska ha. Jag var med och lyssnade med ultraljudsdetektor i närheten för många år sen, och då var det bara den arten vi hittade. Dagens yrvakna lilla krabat satt på ett betongfundament till en gångbro över en å, så biotopen verkar stämma in också. Det finns ett mysigt kyrktorn alldeles i närheten, så förhoppningsvis hittar hon sällskap redan i kväll.

Grön bärfis

Den här gröna bärfisen har nog alldeles nyss nått det sista, adulta stadiet. När de blivit lite äldre brukar vingarna bilda en liten mörk fläck längst bak. Nästan bara gröna idag, många larver i sista stadiet. En E. interstinctus, några tegelröda ängstrollsländor, några slamflugor... Men så var det också nästan oktoberlikt i luften, blåsigt och kyligt.

Kamgräsfjäril

Leverbrunt bandfly

Dåligt med tid i friska luften, men ett nytt fly dök upp i trädgården i alla fall. Jag fick fläska på med en massa ISO i dunklet. Det brukar ligga några döda bandflyn här varje sommar, trodde att de alltid var den allmänna arten (N. pronuba), men detta verkar vara ett leverbrunt bandfly (Noctua comes). Vackert orange på undervingarna, men rätt intetsägande så här i vila. Just denna är rätt sliten också. Arterna varierar extremt mycket i färg och teckning, men den allmänna verkar oftast ha en mörk liten trekant vid vingspetsen och en ljus halva på den njurformade fläcken. Den lilla raddan med svarta fläckar verkar också höra till den leverbruna. Nä, nu får det komma igång lite med fågelsträcket!

Sjöflickslända

Fick mig en spontan friluftsföresläsning på tysk-svenska när jag träffade en en tjej som fångade större kustflicksländor till sin forskning. Just den arten var visst intressant eftersom honorna finns i två olika färgvarianter som juvenila och tre olika som vuxna. En av teorierna var att den mest hanlika hontypen har större chans att undvika upprepade parningsuppvaktningar från hanarna, och kan lägga mer energi på att ta hand om en genomförd befruktning. De honor som är mer distinkt färgade är lättare att hitta för hanarna och riskerar att lägga alltför mycket energi medan de sitter fast i det ena parningshjulet efter det andra. Hanarna kan tvinga honorna att göra sig av med sperma som de fått vid ett tidigare tillfälle och på så sätt öka sina egna chanser. Jag tror att det förekommer hos en del fåglar också, bland annat järnsparvarna. Men eftersom inte all sperma försvinner vid varje nytt parningsförsök blir resultatet att honorna blir befruktade av flera olika hanar, och får gener från flera olika håll. Det verkar alltså som om honornas olika färgvarianter representerar olika fortplantingsstrategier. Jag hoppas att jag förstod det mesta, men det väckte i alla fall många intressanta tankar. Nu var det inte detta som var huvudmålet med forskningen, utan en mer övergripande frågeställning om ögonens färgreceptorer hos insekter och andra djur och hur de utvecklats genom årmiljonerna. Tidigare trodde man att insekternas alla olika färger kom till som respons på alla olikfärgade blommor, men nu är visst många forskare inne på att det är insekternas färger som är de ursprungliga och att blommorna anpassat sig efter dom. Jag får nog läsa avhandlingen när den kommer om ett antal år. Jag är i alla fall helt säkert på att det är en sjöflickslända på bilden, och att det bara fanns några enstaka sådana, större kustflicksländor och höstmosaiksländor därute i kväll. Jo, och några av de större Aeshna i skogen.

Höstmosaikslända

Höstmosaiksländorna är nog de lättaste att fota, sitter gärna och vilar i solen utan att verka bry sig om något alls. Just nu finns det väldigt gott om dem också, så det kan t.o.m. bli små gäng som sitter på rad. Riktigt skön och fin sol som värmde allt mer efterhand som de friska vindarna avtog. Både blågröna och bruna mosaiksländor var ute och flög.

Grön vårtbitare

Den här enorma vårtbitaren var otroligt väl kamouflerad trots sin storlek. Jag såg den först när jag dök in i hallonsnåret för att fota en bärfis. Vet inte om det syns direkt, men så fort jag närmade mig med kameran for han ut med sin högra antenn för att kolla läget, såg kul ut. Från igår, idag går det bara att sitta inne och oktobersura.

Blågrön och tegelröd igen

Det känns som om insekts-säsongen inte vill komma igång riktigt i år, men det är ju 6-7 möjliga veckor kvar. Verkar lite otroligt att det skulle bli mer sommarvärme, men det enda man vet riktigt säkert när det gäller vädret är att det inte går att veta riktigt säkert hur det kommer att bli. De vanliga arterna var ute och flög hemmavid idag, men med färre individer. Utom höstmosaiksländorna, som är de enda man kan se tvåsiffrigt av just nu. Jag fick i alla fall en bild på en hane av blågrön mosaikslända. Det bästa kännetecknet, de lysande blå fläckarna i slutet av bakkroppen, syns oftast bra även i flykten. Men ibland blir det konstigt, jag har sett blågröna som verkat väldigt små och hösttroll som verkat väldigt stora, borde vara tvärtom. Eller så är jag bara förvirrad. Några tegelröda kvar, men paret på bilden var de enda som ville vara med på bild. Eller det ville de kanske inte egentligen... Konstigt sätt att para sig!

Tvåsporrad malmätare

Dags för den årliga klippningen av bokhäcken, och det blev inte särskilt rakt i år heller. Tur att det bara är 5 + 5 meter... Men det är ju alltid kul att se vilka varelser som döljer sig där, och i dag blev det en ny liten fjäril, en tvåsporrad malmätare (Gymnoscelis rufifasciata). Väldigt fint tecknad i läckra färger, men just denna individ ser kanske aningen sliten ut. Har ingen aning om varför den heter tvåsporrad, det engelska Double-striped Pug verkar mer logiskt. Vad nu pug kan betyda förutom mops. Hundrasen alltså. Kanske det har något med "liten" att göra"?

Conops och taggbärfis

Nej, det blev ingen blå himmel idag heller, så jag åkte en bit inåt land för att i alla fall komma ifrån den värsta blåsten. Märklig upplevelse att vandra omkring i en knäpptyst skog, nästan som mitt i vintern. Och det blev ännu konstigare när små gäng med lövsångare drog förbi lika knäpptysta, de brukar ju locka oavbrutet annars. Kanske brist på inspiration, precis som för oss? Lite trögt med insekterna också, det blev några enstaka exemplar av det vanliga utbudet. Taggbärfisen (Picromerus bidens) på bilden är en av de charmigaste skinnbaggarna. Matvanorna är kanske inte lika tilltalande, det är en fjärilslarv han sitter och suger i sig. Troligen en mätare, men de är svåra att känna igen. Bland trollsländorna var det bara de tegelröda ängstrollsländorna som höll ställningarna, de fanns överallt längs skogsstigarna, säkert över 500 ex. Bara ett par blodröda, men de tegelröda hanarna kan ju få nästan samma djupa nyans, så kanske det fanns fler. Inga nyheter, som sagt, förrän på en av de sista blommorna jag kollade. Men där satt en fräck fluga som jag inte sett tidigare. Det finns några blomflugor som är väldigt lika, men detta verkar vara en stekelfluga, Conops quadrifasciatus.

Tegelröd ängstrollslända och allmän smaragdflickslända

Skogspärlemorfjäril

Acanthosoma och Nabis

Oj, vad det var svårt att fota idag. Tunga, dystra moln och häftiga kastvindar, kändes inte alls som augusti. Den här tiden är annars den allra bästa för skinnbaggar, när alla små nyfikna nymfer kryper ut under övervakning av sina plikttrogna föräldrar. Den översta, Acanthosoma haemorrhoidale, är nog min favorit, lätt att hitta och alltid spektakulär. E. interstinctus och H. vernalis fanns också därute idag. Den nedre är lite mer anonym, men väldigt charmig. Det finns tio olika arter i släktet, men jag tror att detta är en Nabis limbatus. Lite överkurs att sätta sig in i alla varianter och utvecklingsstadier. Skönt i alla fall att fågelsträcket börjar komma igång. Gott om vadare i luften, och äntligen den bästa konsterten - sträckande gulärlor och trädpiplärkor. Oslagbart mot en blå, kallnupen augustihimmel, hoppas på en sådan i morgon!

Blågrön mosaikslända

Det blev en blågrön till, första gången jag hittar en sådan i trädgården. Vi bor långt från lämpliga vatten, så de enda man kan förvänta sig är någon förbiflygande höst- eller brun mosaikslända. Både guld- och metalltrollslända har dykt upp någon gång, liksom en tegelröd ängstrollslända. Märkligast är kanske en vilseflugen blåbandad jungfruslända, men de kan ju ibland hamna långt från kläckningsvattnen.

Sommarslamfluga

Slamflugorna kan vara hur jobbiga som helst att identifiera. De verkar dessutom inte vara särskilt hårt bundna till specifika biotoper (med något undantag), så man får i regel utgå från de 18 möjliga arterna och utesluta dem en i taget. De som har så här tydliga mörka vingfläckar, mörka ansikten och lite behåring är antingen blanka slamflugor eller sommarslamflugor (Eristalis pseudorupium). Hanarna av dessa två arter kan tills vidare endast skiljas med genitaliestudier, men honorna, med åtskiljda ögon likt den på bilden, skiljer sig en aning. En blank hona hade varit helt hårlös åtminstone på delar av bakkroppen, så detta är rätt säkert en sommarslamfluga. Samtidigt säger Nationalnyckeln att arten mest flyger i juni-juli, medan den blanka slamflugan typiskt flyger som nu, i augusti. Båda arterna kan dock hittas en bit in på hösten.

Glänttorngräshoppa

Jag har lagt gräshopporna lite åt sidan i väntan på bra litteratur, det verkar knappt finnas några gränser för hur mycket de kan variera i utseende. Men de är ju underbara varelser, och det finns inte mer än knappt 30 arter i Skåne, vårtbitarna inkluderade, så man borde egentligen ge dem en chans. Detta var i alla fall första gången jag hittade en glänttorngräshoppa (Tetrix undulata). Det ska finnas tre arter i släktet (plus en nordlig), och jag har bara gått efter bilder på internet. De kan som sagt se ut precis hur som helst, men detta verkar vara den vanligaste arten.