Sparvuggla

Den 200:e arten på årets cykellista blev sparvuggla. Det är bara tredje gången jag ser den här (tidigare i oktober 1999 och vintern 2011-12), så det var inte helt väntat, men den dök upp redan för tio dagar sedan, så det var väl ingen överraskning just idag heller. Jag gjorde några försök i förra veckan, men då ville den inte visa sig. Det är väl kylan som har gjort den lite orädd. Massor med fina bilder på Artportalen, kanske årets mest fotograferade fågel? Idag var där minst 20 skådare som smattrade med sina kameror... Den verkar hitta bra med mat, så det är väl inte omöjligt att den stannar över vintern.

Entita

Så fick jag äntligen in min art nummer 200 för året. Det har varit så gott som tomt häromkring de senaste veckorna, men idag hamnade jag mitt i ett fint meståg som förutom talgoxar och blåmesar innehöll några svartmesar, trädkrypare och kungsfåglar. Läge att kolla efter stjärtmesar (det har setts en del sådana här de senaste dagarna och jag har förstås missat dem), men istället dök det upp en entita. Senast det begav sig var 2012-13, då en individ spenderade vintern här. En riktig lokal raritet alltså. Det har varit ett ganska konstigt år med alldeles för korta utflykter (om än så gott som dagliga), och när jag kollar igenom listan ser jag att alla arter utom två har dykt upp inom tre kilometer från hemmet. Och det är bara en som jag har tagit bilen till (lundsångaren, och den hade jag missat om jag hade tagit cykeln), så listan är nästan helt koldioxidneutral. Jag har några lätta luckor kvar, så det ska nog gå att komma upp i över 200 cykelarter.

Ekorre

Naturupplevelserna är lätträknade så här mitt i november. Igår en riktigt fin men alldeles för kort obs av en rördrom som flög runt över en damm innan den kraschlandade i en vassrugge. Idag ett trevligt möte med en ekorre som inte gärna ville släppa taget om sitt byte, vad det nu bestod av.

Trädgårdsträdkrypare

Ja, det blev femte gången gillt, men idag fick jag i alla fall se trädgårdsträdkryparen som alla andra har sett, hört och fotograferat de senaste två veckorna. Senast det begav sig var 2005, då en individ upptäcktes på senhösten precis som i år. Då stannade den kvar fram till maj 2010 och genomförde under tiden minst en samhäckning med en vanlig trädkrypare. I den vevan fanns här alltså en del hybrider, som om det inte hade varit svårt nog att identifiera dem. Årets verkar vara helt utan inblandning i alla fall.

Storskarvar

En liten del av en jätteflock med minst 3000 storskarvar. Och en havssula.