Kungsfiskare och mindre sångsvan

Riktigt skön senvintermorgon som omväxling. Mycket i naturen är försenat, men även en frostig morgon kan bjuda på en del kul. En vattenrall knatade runt längs ett dike, en kungsfiskare satt och värmde sig i solen, och ute i sundet låg 36 mindre sångsvanar. Fina vildmarksljud när de lyfte och drog mot nordost.

Svarthakad buskskvätta

Det var tänkt att insektssäsongen skulle dra igång med ett brak till påskhelgen, men det verkar knappt vara lönt att sticka ut näsan. Inget vidare i morse heller, men det hade i alla fall inte börjat snöa. Jag lät den hårda ostvinden blåsa mig ner till havet. Nästan direkt hittade jag en vacker hane svarthakad buskskvätta. Han tryckte hårt i den kyliga blåsten, men visade sig riktigt fint under några sekunder. För två år sen häckade ett par i närheten, men förra året dröjde det ända till slutet av september innan den trillade in på årslistan. I en närliggande vassrugge plingade en skäggmes. Ett par nyanlända rödbenor stod och frös. På hemvägen tittade jag till det lokala gråhakedoppingparet, som hade fått sällskap av en smådopping, två snatteränder och årets första gransångare. Det blev en rätt njutbar timme trots skitvädret. Tillägg 2018-03-30: Kameran var inte med igår, men idag var förhållandena helt ok.

Pilgrimsfalk, 2K

Började morgonen nere vid havet i hopp om att våren skulle märkas av, men det gjorde den inte till någon reda. Mörkbruna skrattmåshuvor och femtio sträckande sångsvanar får väl kanske ändå räknas som vårtecken. För att få en någorlunda skön hemresa cyklade jag söderut mot vinden, men det var inte mycket skönare än när det blåser från norr. Jag kom i alla fall ner till den tänkta vändpunkten och möttes av en vackert fjällig ung pilgrimsfalk.