Efter en tämligen händelselös sommar har det blivit några minnesvärda möten under hösten. Den 5 september hade jag turen att springa (eller snarare cykla) på en stäpphök och en dubbelbeckasin inom loppet av ett par timmar. Som vanligt med de båda arterna blev tiden alldeles för kort. Stäpphöken drog ett par svängar över en öppen gräsyta innan den flög vidare söderut. Beckasinen rastade i en oklippt grässträng i anslutning till en stubbåker och flög bort bakom ett ridhus när jag hade stött den. Lite oväntad biotop, men de är väl inte lika beroende av fukt som de andra beckasinerna, tänker jag. Nytt EKO-kryss, förstås. Den 8 oktober hittade jag en hyperaktiv tajgasångare som inte riktigt ville vara med på bild. Det var det sjätte mötet med arten i kommunen. Bortsett från en notering den 28 september ligger fynddatumen snyggt inom en vecka mellan den 8 och 15 oktober.
Mer oväntat dök en lite trött lunnefågel upp i samband med ett blåsväder den 12:e. Ännu en ny art på EKO-listan. Förra gången det begav sig var 2002, och då gjorde jag inte någon skillnad mellan bilburna och miljövänliga obsar. Jag har för mig att jag tog bilen vid det tillfället. Årets lunne blev mycket populär bland traktens skådare, och det finns ett femtiotal rapporter på Artportalen. Framåt eftermiddagen guppade den allt närmare strandlinjen, och det är väl troligt att den hamnade i magen på en trut till sist. Influgna havsfåglar går ofta det ödet till mötes. De som väntade in den fick i alla fall helt galet fina bilder.
Den 18 oktober hittade jag min tredje strömstare i kommunen. Det märkliga är att jag är den enda som fått se arten här sedan jag flyttade hit 1995. Här finns ändå många betydligt flitigare skådare än jag… Slumpen slår lite som den vill ibland. Som tur var blev det en dokubild den här gången, annars hade nog min trovärdighet blivit ifrågasatt… De tre fynden ligger snyggt i andra halvan av oktober, mellan den 18:e och den 30:e.
