måndag 16 september 2019

Tre labbar

...eller egentligen minst fem - en 1K fjällabb, en adult kustlabb och tre storlabbar. De stora var svåra att räkna, någon kom upp i fem. Fjällabben kom fint utifrån sundet och passerade oss på mindre än 100 meters håll, riktigt fräckt. Fin blåsmorgon att börja veckan med alltså, förutom labbarna tre storlommar, två stenfalkar, ett par havssulor, en sillgrissla, tre svärtor m.m. Vinden ska hålla i några dagar till, så det kan bli spännande. Badsäsongen får väl därmed räknas som slut.

tisdag 10 september 2019

Kaspisk trut


Jag har bara haft tid med några halvhjärtade försök med trutarna, och som bäst hittat några halvljumma kandidater. Idag hade en kollega i alla fall fått in en kaspisk trut som såg riktigt fin ut. Långt håll, hårt kroppad bild.

söndag 8 september 2019

Ladusvala

Nytt sträckrekord för ladusvala idag, totalt 2240 ex mellan klockan 06.30 och 09.00. Mitt tidigare rekord var på 800, men då var det vårfåglar som trycktes ner under ett regnväder. Jag har väl i och för sig inte lagt ner alltför mycket energi på att räkna sträck de senaste åren. Till en början kom de flesta lågt över det spegelblanka sundet strax utanför stranden, sen blev de lite mer spridda både inåt land och ut över havet. De mest avlägsna flockarna gick inte att artbestämma. Ganska tunt sträck i övrigt, men cirka 150 hussvalor, 40 backsvalor, 60 sädesärlor och fem tornseglare.

onsdag 4 september 2019

Havsörn


Nu börjar det bli svalt och höstlikt på morgnarna. Det stationära havsörnsparet hade rensat revlarna redan innan jag kom ner i morse. Annars brukar det vara tjockt med gäss, änder och måsar. I förra veckan kom det en del gulärlor och trädpiplärkor, men de senaste dagarna har det varit helt sträckfritt. I går kväll var jag någon decimeter från att bli påflugen av en nattskärra. En klassisk lokal, jag tror att de har setts i samma lilla glänta de senaste tio åren!

måndag 2 september 2019

Fiskgjuse


September började med en tropisk natt, det måste vara ovanligt så här sent på säsongen. 21 sköna grader redan klockan 6. Vid 11-tiden hade vinden vänt 180 grader till nästan rakt nordlig. Fascinerande när man kan spika höstens inträde nästan på minuten. Idag var det kyligt och blåsigt på morgonen, det är väl bara att ställa in sig i höstläge. Men härligt morgondopp, minst fem grader varmare i vattnet än i luften.

söndag 25 augusti 2019

Mindre strandpipare


Tänkte att jag skulle skåda mer och bada mindre, men så blev det sommar igen, så den här helgen blev det mindre skådning och mer bad igen... Lite svalare i vattnet när det blåser frånlands, men klarare och friskare. Är väl uppe i ett 50-tal dopp hittills, svårt att sluta med morgonbadet när man väl har börjat... Får se om det går att hålla på in i oktober i år också... Annars en fin morgon med kustsnäppor, kärrsnäppor, drillsnäppor och gluttsnäppor i småflockar. Enstaka brushanar, mindre och större strandpipare. En kungsfiskare flög förbi längs stranden, udda men inte helt ovanligt att de drar sig ut mot havet. Andra har sett både svärdfisk och klarblå mosaikslända på mina hemmalokaler de senaste dagarna...

söndag 11 augusti 2019

Rödspov och stare


Kör vidare på min koldioxidfria årslista, men cykeln har hamnat på verkstaden, så jag har fått fuska lite med flera kilometer bilkörning de senaste dagarna. Den enda nya "bilburna" arten var en spovsnäppa i förrgår, och den ska väl kunna gå att hitta fler gånger. Idag blev det i alla fall tid till en lång promenad för att titta på en rödspov.



onsdag 7 augusti 2019

Kustsnäppa


En kustsnäppa har lagt beslag på en liten stensamling vid stranden. Den verkar tyvärr ha skadat ena vingen, annars hade den nog dragit vidare. Trevligt ändå att få lite närobsar. Antalet vadare längs kusten har störtdykt de senaste åren. Förr gick det ofta att räkna både två- och tresiffriga antal av de flesta arterna, nu får man vara glad om man hittar tio individer totalt. Av alla arter. Det verkar som om antalen än så länge är mer eller mindre oförändrade på de viktigaste lokalerna, Öland t.ex., så den preliminära hypotesen får väl bli att de helt enkelt har andra vanor eller flyttvägar. Kanske bottenfaunan har förändrats längs stränderna efterhand som vattendjupet har stigit, även om det än så länge bara rör sig om några centimeter? Kanske de använder nyanlagda våtmarker i inlandet i större utsträckning?

lördag 3 augusti 2019

Tistelfjäril och kvickgräsfjäril


Sommaren fortsätter, så idag blev det först ett långt, skönt morgondopp och sedan lite fridfull fjärilsskådning. Ganska många individer av ett tiotal arter, men inget oväntat. Tistelfjärilarna dominerar fortfarande.


söndag 28 juli 2019

Alpseglare


Semester i Kroatien, för femte gången om jag inte minns fel. Första besöket var 1976, i en SAAB 99 Combi Coupé utan luftkonditionering men med nedvevningsbara rutor. Då hette det fortfarande Jugoslavien förstås.


Ingen skådning inplanerad, så det blev bara några enstaka obsar i förbigående. Imponerande flockar med alpseglare, jag räknade till 75 ex vid ett tillfälle! Även mitt inne i Dubrovniks gamla stadskärna, där deras gälla, mekaniska läte ekade bland de smala gränderna. Ett par bleka tornseglare också, men det verkade finnas fler vanliga. Ingen tid till närmare studier. Det hade nog tagit många timmar att få några vettiga bilder...

En vacker martornssläkting, jag tror att det kan vara Eryngium amethystinum

Artlistan blev alltså mycket kort. Förutom det allra vanligaste syntes ett par rostgumpsvalor, en sammetshätta, några rödstrupiga sångare. En kaspisk trut inne i Dubrovnik trodde jag var lite ovanlig, men det verkar som om de förekommer regelbundet i de östra delarna av landet.


Fantastiskt land att semestra i - härliga bad, perfekt klimat, oväntat grönt så här mitt i sommaren. Vi har fortfarande bara hållit oss längs kusterna, men från flygplanet ser det verkligen trevligt ut även inåt land. Och det finns fortfarande hundratals öar kvar att besöka.

lördag 13 juli 2019

Blåhake och häxört


Långa cykelrundan till norra delen av kommunen. Det är bara 7-8 km, men karaktären hinner ändå skifta. Jag tänkte mest leta efter blommor, men fåglarna var bättre idag. Den vitstjärniga blåhaken kvar, varnade intensivt, så jag tog en snabb bild och gick därifrån. Andra hade sett två vuxna och en unge, kul med häckning. Sveriges femte genom tiderna ungefär. Vassångare på lokalen sedan ett par veckor, men jag har inte kommit loss förrän idag. Satt långt ut och sjöng, så jag fick ta hjälp av en lånetub. Jag har nog bara hört vassångare tidigare. Dessutom ett tiotal skäggmesar, fem skräntärnor, små flockar med skogssnäppor, grönbenor, enkelbeckasiner. Två unga mindre strandpipare som borde vara kläckta i närheten. Det gick oväntat trögt med blommorna. Förutom ett fint bestånd med ännu outslagen strandmolke var det bara stor häxört som stack ut. Det brukar gå att hitta några tiotal, men idag var det tjockt längs stigarna.


måndag 8 juli 2019

Skogsknipprot och slåttergräsfjäril


Dagens roligaste fynd var en skogsknipprot. En riktigt häftig art, och om jag minns rätt är det den tredje orkidéarten jag hittat i hemkommunen. Jag har i alla fall bara skrivit ner tvåblad (brukar vara talrik) och Sankt Pers nycklar (är nog utgången tyvärr). Ängsnycklar och nästrot har också rapporterats i Artportalen, så det blir fem arter totalt. Tror nog inte att det går att hitta fler.


söndag 7 juli 2019

Strandkvanne och färgreseda

Kallt, blåsigt och regnigt, så jag sitter och lyssnar ikapp på gamla avsnitt av Pjodden och går igenom de senaste veckornas blomsterbilder. Har plockat upp floraprojektet igen, för säkert tionde gången, utan något egentligt mål. Kanske försöka fota så många arter som möjligt eller nåt sånt. Den här gången har jag i alla fall börjat uppskatta att man får tillfälle att utveckla andra av sina sinnen när man ger sig in i blomstervärlden. Känna, lukta, smaka istället för att bara spana och lyssna.


Strandkvanne är relativt sällsynt, och i år har jag bara sett ett exemplar på mina cykelrundor. Blommorna har en helt fantastisk doft om man tar ett knippe och krossar mellan fingrarna. Jag får associationer till kåda, tallmo och blåbärsris i toner som blandar sig på ett häftigt sätt med den dominerande havsdoften längs stranden. Lite oväntat. Arten har dessutom en kul historia. Den odlades redan under vikingatiden som medicinalväxt, och senare som konfektyr och smaksättning till spritdrycker!


Floran är med några få undantag helt ordinär häromkring med många förvildade och kulturspridda arter som gillar vägrenar, åkerkanter, hamnområden osv. En lite ovanligare art som jag sett (eller uppmärksammat) först i år är färgreseda. Den verkar, precis som paddfoten, ha ett ovanligt bra år och finns med enstaka exemplar lite här och där. En typisk kulturart som har odlats i södra Europa i minst 2000 år, och i Sverige åtminstone sedan Linnés tid. Växtfärgning är en vit fläck på min karta, men den här ska enligt uppgift ge en vackert gul färg.

lördag 29 juni 2019

Rostand


Ganska händelsefattigt som vanligt kring midsommar, men idag rastade en rostand en kort stund vid beachen. När jag hade tagit ett par bilder och slängt iväg ett larm på det lokala bandet gick den inte att hitta igen. Luriga rackare! Min andra obs i kommunen, förra gången var den 3 juli 2015. Då var det ett par som stannade några dagar. Inga ringar och ett typiskt uppträdande på högsommaren gör att den nog får räknas som spontan. Jag firade såklart med ett skönt morgondopp.

onsdag 12 juni 2019

Tistelfjäril


Lunch vid havet tillsammans med 25 tistelfjärilar. Invasionen fortsätter...

söndag 9 juni 2019

Dvärgmås och prutgäss


Det har varit en ganska händelsfattig vår och nu är den nästan slut. Dagens dvärgmås och sju prutgäss blir nog det sista av vårsträcket. Det mest minnesvärda de senaste veckorna är nog alla tistelfjärilar, som flyger runt lite överallt.

tisdag 4 juni 2019

Sommargylling



Igår var det dags för årets första dopp i havet. Det har hunnit bli 14 grader, så det var riktigt skönt. Idag sjöng en sommargylling.

söndag 2 juni 2019

Blåmes


Idag hade jag sällskap av en blåmesfamilj med tre nyfödingar. Lugnt annars, men den aningen sena våren bidrog med två nya juniarter - svärta och bläsgås.

lördag 25 maj 2019

Grå mårfältmätare och ögonfläckad fältmätare


Det känns som om fågelvåren tog slut innan den kommit igång, så det är väl bara att köra igång med andra kryp. Idag två mätare som jag tror att jag sett tidigare. Den grå mårfältmätaren (Epirrhoe alternata) varierar en del och har flera närstående släktingar, men den här (ovan) verkar vara ett rätt typiskt exemplar. Den ögonfläckade fältmätaren (Cosmorhoe ocellata) är mer distinkt och verkar inte ha några direkta förväxlingsarter.


onsdag 22 maj 2019

Paddfot


Jag läste någonstans att det är ett bra år för paddfot, och idag sprang jag på ett litet bestånd av en slump. Den ska annars vara sällsynt och lokal. En typisk kulturart som enligt floran gillar fähus, komposter, gödselhögar, fiskelägen, driftvallar, rabatter och skräpmark, vilket är en nästan komplett beskrivning av mina hemmamarker.

söndag 19 maj 2019

Smålommar och svarttärnor

Fint nytt personligt rekord för smålom idag - 49 ex, en höjning med 20. Fortfarande en bit från kommunrekordet förstås... I torsdags blev det nytt rekord för fisktärna, men bara med en individ till 96 ex. Bäst idag var annars fem vackra svarttärnor som fladdrade runt på behagligt avstånd i perfekt ljus. Ingen kamera tyvärr, det visade sig att den inte tycker lika mycket om kaffe som jag gör... :(

tisdag 14 maj 2019

Gråhakedopping och pungmes


Det blev en liten lucka i planeringen, så att jag kunde genomföra min årliga jättelånga cykeltur. En fantastisk morgon med märklig iskyla i vinden och fläckvis frost. Fågeltillgången var knaper med några få undantag.


Artlistan blev ändå fin med bland annat ägretthäger, gräshoppsångare, pungmes, mosnäppa (9 ex, tangerat rekord), svart rödstjärt, gråhakedopping (eventuellt ny häckplats) och skäggmes. Två rastande tranor var lite oväntat. Inte mycket vadare, men några grönbenor, brushanar och mindre strandpipare. Bländande, oljedoftande rapsfält.


söndag 12 maj 2019

Fisktärna, törnsångare, småspov


Jag måste krypa igenom ett snår med hagtorn och rosenbuskar för att kunna fotografera fisktärnorna utan att störa. Jag gjorde ett försök för några dagar sedan, och alla bilderna blev oskarpa. Det var i och för sig lite dimmigt och blekare ljus, med det borde gått ändå. Idag sken solen, så jag gjorde ett nytt försök. Tärnorna märkte inte när jag kröp fram, men givetvis bestämde de sig för att vända ryggen till istället. Fick en bild där man ser näbben någorlunda…


Det har varit alldeles för kallt de första dagarna i maj, och det märks förstås på en del av fåglarna. Ännu ingen näktergal, kärrsångare eller tornseglare (andra har sett givetvis…). När det gäller näktergalen är det särskilt tydligt – för några år sedan var det i princip självklart att de kom runt 1 maj, men i år verkar de dröja till datum som gällde på 90-talet. Likadant flera av de senaste åren, man undrar vad som händer i vinterkvarteren. Svartvit flugsnappare har förmodligen försvunnit helt som häckfågel i kommunen, och man får nöja sig med en eller två vårobsar. När jag inventerade för ett tiotal år sedan fanns det tre par bara i min lilla ruta. Fortfarande vanlig på hösten förstås, när ungfåglarna passerar. Grönsångarna verkar ha övergivit det vanliga favoritstället, men de sjunger på några andra ställen i kommunen. Det känns nog som om de också har en nedåtgående trend. Desto bättre verkar det gå för törnsångarna och trädgårdssångarna, som sjunger ”överallt” i år. Och trots det kalla vädret dök årets första härmsångare upp igår, inget rekord, men min näst tidigaste någonsin tror jag.


torsdag 2 maj 2019

Havssulor


Oj, vad det svänger. Från sommarvärme och spegelblankt till svinkallt och stormigt på bara några dagar. Havssulorna var nog den vanligaste arten idag, 23 ex, många bara 500 meter från stranden. Helt otänkbart för bara några år sen. Det tog 12 år innan jag såg min första havssula här, nu är de så gott som givna i alla väder mellan oktober och april.

tisdag 30 april 2019

Sävsparv


Sävsparvarna har lagt beslag på min läbuske, och ärtsångarna börjar bli allt mer intresserade. Sagolikt skön morgon och följaktligen avslaget i fågelvärlden. Konstigt att det alltid måste blåsa, regna eller både och för att det ska bli lite rörelse. Första törnsångaren idag i alla fall, både svarttärna och grönsångare igår. Några kustlabbar till, det blev 18 ex i april. Nytt fint rekord med 30 småspovar insprängda i en flock med vitkindade gäss den 28/4. Och den 26/4 var det dags för tomtkryss nummer 158 i form av en liten flock med 13 dvärgmåsar. Allt koldioxidfritt än så länge.

lördag 27 april 2019

Sri Lanka

Sommarvädret tog slut, köket renoveras och det blev en sällsynt ledig helg, så jag fick äntligen tid att gå igenom mina bilder från Sri Lanka. Jag hade egentligen inte tänkt att lägga ut dem, men efter de tragiska händelserna under påsken kändes det angeläget att försöka bidra till en mer positiv bild. Det finns förstås olika typer av människor överallt, men jag har aldrig mött så många glada, ödmjuka och vänliga människor som i Sri Lanka.

Floden Kelani i Kithulgala, 13/2 2017
Vi åkte den klassiska rutten med de endemiska arterna som huvudmål, och det finns gott om rapporter från de bästa lokalerna på nätet. Guiderna har bra koll på arterna, och det verkar som om de flesta som besöker landet får in alla endemer och de viktigaste sydindiska/lankesiska specialiteterna. Vår artlista under de två veckorna stannade på 226 arter plus en del roliga däggdjur och kräldjur. Vi skådade bara tio av dagarna, eftersom vi tyckte att vi behövde lata oss lite också.

Svartörn (Ictinaetus malaiensis), Kithulgala 12/2 2017

Rödryggig flamspett (Dinopium psarodes), Kithulgala 12/2 2017

Första stoppet var Kithulgala, en liten by vid floden Kelani ett par timmar öster om Colombo. Här skådade vi bland vildvuxna trädgårdar, välskötta teodlingar och små dungar av sekundär regnskog. En perfekt plats att bekanta sig med landets fågelfauna, eller för den delen den orientaliska, om man, som jag, inte har varit i krokarna tidigare. Bland fågelskådare är byn mest känd som den bästa platsen att få se den endemiska ceylonsparvugglan, och den hittade vi i en trädgård nära hotellet. Vi hörde spelande ugglor senare på ett par ställen, så den verkar inte alltför sällsynt. Man räknar med att det finns 15-30 000 individer totalt.

Asiatisk gapnäbbstork (Anastomus oscitans), Kithulgala 13/2 2017

Ceylondrongo (Dicrurus lophorinus). Sjöng och tjattrade oavbrutet, men svår att se bättre än så här. Kithulgala 13/2 2017

Kithulgala var också den enda lokalen där vi såg ceylonnäshornsfågel, vilket var lite oväntat eftersom den ska vara vanlig i hela landet. Vi fick även stifta bekantskap med andra av Sri Lankas lite vanligare endemer – ceylondjungelhöna (Sri Lankas nationalfågel), ceylongrönduva , gulpannad barbett, ceylonbarbett, rödryggig flamspett, rödryggig sultanspett, ceylonhängpapegoja, smaragdparakit, ceylondrongo, ceylonbulbyl, ceylonsvala, ceylonsabeltimalia, ceylonskriktrast, ceylonbeostare, fläckvingad trast och ceylonblomsterpickare.

Ceylonskriktrast (Argya rufescens) på backspegeln till en motorcykel. Verkade trivas bra i närheten av människor. Kithulgala 13/2 2017 

Antalet erkända endemer i Sri Lanka har stigit i takt med nya rön under senare år, och ligger för närvarande på 34 arter. Vissa är förstås mer distinkta än andra, men dagens tolkning av arternas släktskap känns ändå rimlig. Andra spännande arter i Kithulgala var orienttofshök, ceylongrodmun, hinduspett och långnäbbad solfågel, som alla representeras av endemiska raser. Av dessa är den lankesiska rasen av den lilla hinduspetten (ett par centimeter mindre än mindre hackspett!) särskilt distinkt och möjligen en framtida splitt. Grodmunnen och solfågeln är sydindiska/lankesiska specialiteter, men arternas respektive raser är mycket lika varandra. Storknäbbskungsfiskare och rosthuvad biätare såg vi också bara i Kithulgala.

Ljushuvad skriktrast (Argya affinis). Nära släkt med ceylonskriktrasten, men med större utbredningsområde i hela Sri Lanka och även i södra Indien. Kithulgala 14/2 2017

Sri Lanka brukar kallas "India Light", men det var inget "light" med deras rice and curry!

Vi for vidare till Sinharaja, som är en av Sri Lankas och Asiens mest berömda nationalparker. Redan innan vi kom fram till vårt boende fick vår guide kontakt med en lokal spårare som hade hittat ett par ceylondvärguvar. De svenska fågelnamnen blir lite fantasilösa, och i det här fallet tycker jag nog att översättaren hade kunnat göra något bättre av det fantastieggande engelska namnet Serendib Scops Owl. Detta var i alla fall min önskeart nummer 1, och efter en svettig klättring i den täta regnskogen hittade vi fram till de små uvarna. Som ugglor ofta gör under dagen satt de stilla och fint och lät sig fotograferas. Arten upptäcktes inte förrän 1995 av en forskare som under en nattlig expedition noterade ett konstigt grodliknande läte. Men det dröjde ända till 2001 innan han fick syn på djuret och kunde konstatera att det faktiskt var en fågel! Till en början utgick man från att det rörde sig om en okänd ras till någon av de andra asiatiska dvärguvarna, men forskningen har visat att den är ganska avvikande och kanske till och med bör placeras i ett eget släkte. Den har bland annat en unik konstruktion i höften som gör att den kan sitta på lodräta bambustrån, och till skillnad från de andra dvärguvarna saknar den egentliga örontofsar (de som syns på bilden är istället förlängda hjässfjädrar). Efter upptäckten har man kunnat konstatera att arten finns lite här och där i den nederbördsrika sydvästra delen av landet, men enligt de senaste beräkningarna uppgår populationen bara till mellan 150 och 700 vuxna individer.

Ceylondvärguv (Otus thilohoffmanni), Sinharaja 14/2 2017

Purple-faced Langur (Semnopithecus vetulus), en av tre endemiska aparter på Sri Lanka. Sinharaja 14/2 2017

Ceylonblåskata (Urocissa ornata), Sinharaja 14/2 2017

Sri Lanka är ungefär lika stort som Götaland, men nästan alla endemerna håller till i den sydvästra fjärdedelen, den s.k. wet zone. Vissa av de mest kräsna arterna har dessutom en begränsad utbredning inom detta lilla område, och den enda rimliga chansen att få se alla är att besöka regnskogen i Sinharaja. Skogen är bland annat känd för sina små gäng med fåglar som drar runt och födosöker tillsammans, så den bästa taktiken är att helt enkelt sätta sig ner och vänta. Detta var den enda lokalen där vi såg ceylonsporrhöna, ceylonsporrgök, rödmaskad malkoha, ceylonblåskata, ceylontimalia, ceylonfnittertrast, ceylonstare och ceylontrast. Statusen för den sistnämnda är inte helt utredd, och det lutar åt att den kommer att återföras som en ras inom guldtrastkomplexet. De andra är desto mer distinkta, och alla utom sporrhönan och timalian räknas som sårbara hos IUCN.

Biotop för ceylonfnittertrast, rödmaskad malkoha, ceylontrast m.m. Sinharaja 15/2 2017

Rödmaskad malkoha (Phaenicophaeus pyrrhocephalus), Sinharaja 15/2 2017

I Sinharaja hittade vi även sydindiska/lankesiska specialiteter som ghatstrogon, svarthuvad timalia och svartstrupig munia, de två sistnämnda med ganska distinkta raser som i alla fall tidigare har lyfts fram som möjliga splittar. Andra intressanta arter var gråbent rall, bandad buskgök, plommonhuvad parakit, svarthuvad drillfågel, indisk bulbyl och rostbukstimalia.

Layard's Palm Squirrel (Funambulus layardi), en endemisk liten ekorre. Sinharaja 15/2 2017

Ceylondjungelhöna (Gallus lafayettii), en vanlig och ibland mycket tam fågel även inne i byarna. Sinharaja 15/2 2017

Ceylondjungelhöna (Gallus lafayettii). Sinharaja 15/2 2017

Ceylonsporrgök (Centropus chlororhynchos), Sinharaja 16/2 2017

Fläckvingad trast (Geokichla spiloptera), Sinharaja 16/2 2017

Green Forest Lizard (Calotes calotes), en sydindisk/lankesisk specialitet. Sinharaja 16/2 2017

Garden Lizard (Calotes versicolor), vanlig i hela Sydostasien. Sinharaja 16/2 2017

Rödgumpad bulbyl (Pycnonotus cafer), förmodligen Sri Lankas vanligaste fågel. Sinharaja 17/2 2017

Efter några fantastiska dagar i Sinharaja drog vi vidare mot sydost och kom snart in i den nederbördsfattiga torra zonen. Här ändrade fågelfaunan karaktär ganska radikalt, och det blev mer en sorts totalskådning. Fler arter och fler individer, men färre specialiteter. Vi började med en kvällspromenad runt en otroligt fin våtmark i Tissamaharama. De bästa arterna var fläcknäbbad pelikan, bomullsdvärgand, gråhuvad fiskörn, svart rördrom, kinesisk dvärgrördrom, gråhuvad purpurhöna, indisk ormhalsfågel, fasanjaçana, gråfiskare och inte minst bobyggande bayavävare.

Fläcknäbbad pelikan (Pelecanus philippensis), Tissamaharama 17/2 2017

Indisk ormhalsfågel (Anhinga melanogaster), Tissamaharama 17/2 2017

Purpurhäger (Ardea purpurea manilensis), Tissamaharama 17/2 2017

Fasanjaçana (Hydrophasianus chirurgus), Tissamaharama 17/2 2017

Svart rördrom (Ixobrychus flavicollis), Tissamaharama 17/2 2017

Indian Flapshell Turtle (Lissemys punctata), Tissamaharama 17/2 2017

Gråhuvad purpurhöna (Porphyrio poliocephalus), Tissamaharama 17/2 2017

Kinesisk dvärgrördrom (Ixobrychus sinensis), Tissamaharama 17/2 2017

En dag var reserverad för besök i nationalparkerna Yala och Bundala. Här är det safari i jeep som gäller, det finns gott om leoparder… Vi missade tyvärr den stora katten, men det fanns gott om andra häftiga djur. Och fågellistan blev lång. Den enda av Sri Lankas endemer som är knuten till den torra zonen är ceylonskogstörnskatan. En ganska diskret fågel som vi behövde lite tid för att hitta, men till sist kunde vi räkna in 5 ex i Yala. Fina möten med ullhalsstork, gulflikvipa, rajanäshornsfågel, mahrattaspett, blåmaskad malkoha, vitgumpad shama och indisk silvernäbb hörde till höjdpunkterna. Det kändes också väldigt speciellt att få se vilda påfåglar. En av världens mest spektakulära fågelarter, och ändå var det svårt att bli av med djurparkskänslan… De andra djuren fick stå lite åt sidan, men det var spännande med både elefanter och sumpkrokodiler.

Indisk ibisstork (Mycteria leucocephala), Yala 18/2 2017

Påfågel (Pavo cristatus), Yala 18/2 2017

Ullhalsstork (Ciconia episcopus), Yala 18/2 2017

Orientibis (Threskiornis melanocephalus), Yala 18/2 2017

Rajanäshornsfågel (Anthracoceros coronatus), finns bara i Sri Lanka och södra Indien. Yala 18/2 2017

Vitgumpad shama (Copsychus malabaricus) av den endemiska rasen leggei. Yala 18/2 2017

Tofsträdseglare (Hemiprocne coronata), en stor och häftig seglare som var omöjlig att fota i flykten, men en liten flock tvingades ner av ett kraftigt skyfall när vi satt och tittade på elefanterna! Yala 18/2 2017

Safarikänsla i Yala, 18/2 2017

Grön dvärgbiätare (Merops orientalis), Yala 18/2 2017

Ceylonskogstörnskata (Tephrodornis affinis), Yala 18/2

Asiatisk elefant (Elephas maximus maximus), Yala 18/2

Sumpkrokodil (Crocodylus palustris), Yala 18/2 2017

Rödbrun mangust (Herpestes smithii), Yala 18/2 2017

På vissa ställen i Yala var det lite väl trångt mellan jeeparna, men Bundala visade sig vara desto fridfullare. Helt enorma mängder av fåglar dessutom, många övervintrare och stora vadarflockar. Hundratals rödspovar, dammsnäppor, spovsnäppor osv. Här skulle man egentligen boka in minst en vecka. Bland allt detta hade vi turen att få se mindre adjutantstork, rallbeckasin, strandtjockfot, mindre vadarsvala, gråkronad finklärka och en stor flock med rosenstarar.

Strandtjockfot (Esacus recurvirostris), Bundala 18/2 2017

Mindre adjutantstork (Leptoptilos javanicus), Bundala 18/2 2017

Påfågel (Pavo cristatus), Bundala 18/2 2017

Bengal Monitor (Varanus bengalensis), Bundala 18/2 2017

Tufted Grey Langur (Semnopithecus priam thersites), Bundala 18/2 2017

Indisk tjockfot (Burhinus indicus), på väg mot Nuwara Eliya 19/2 2017

Nu hade vi sett 28 av endemerna, och för att få in de sex sista var vi tvungna att ta oss upp i högländerna. Huvudorten Nuwara Eliya visade sig vara en märklig blandning av allt från lyxiga semesterhus och storslagna hotell till minimala gårdar och rena slumområden. Men den omgivande naturen var fantastisk! Inne bland husen hittade vi omgående några ceylonflugsnappare och ceylonglasögonfåglar. Båda arterna verkade vara relativt vanliga i området.

Ceylonflugsnappare (Eumyias sordidus), Nuwara Eliya 19/2 2017

Ceylonglasögonfågel (Zosterops ceylonensis), Nuwara Eliya 19/2 2017

Den första kvällen besökte vi en klassisk lokal för ceylonvisseltrast, en flodravin längs vägen söder om Nuwara Eliya. Det kändes lite absurt att försöka lyssna efter en försynt vissling med vattenbruset och dånet från trafiken som bakgrund. Ett par andra skådare gick ner mot botten av ravinen och fick några korta obsar. Vi kammade däremot noll. I den fina skogen hittade vi i alla fall några gulörade bulbyler, en ganska distinkt art som tidigare har placerats i ett eget släkte. Det var också kul att få se de lokala koltrastarna och talgoxarna. Trastarna med ben och näbb i en apelsingul nyans och fjäderdräkt med eleganta marinblå bräm, talgoxarna med knivskarpa teckningar i svart, grått och vitt.  Båda arterna håller på att delas upp i mindre portioner, och enligt nuvarande taxonomi hör de lankesiska raserna till arterna indisk koltrast (endast södra Indien och Sri Lanka) respektive grå talgoxe (spridd i sydöstra Asien). Det är i alla fall tydligt att de står nära våra motsvarigheter.

Nästa morgon gick vi upp långt före soluppgången och körde till nationalparken Horton Plains. Här var det kö vid infarten, och vi fick vänta en halvtimme på att få köra in. Nu gjorde det inte så mycket, för i buskagen längs vägen hittade vår guide en fin hona av visseltrasten som vi missade igår. Den räknas som Sri Lankas svåraste art vid sidan av dvärguven och står liksom den i kategorin ”Starkt hotad” hos IUCN. Man räknar med en population på mellan 600 och 1700 individer.

Horton Plains med Adam's Peak i bakgrunden, 20/2 2017

Ceylonduva (Columba torringtoniae), Horton Plains 20/2 2017

Sambarhjort (Rusa unicolor), Horton Plains 20/2 2017

Ceylonmakak (Macaca sinica), Horton Plains 20/2 2017

Väl inne i parken hittade vi en visseltrast till, och det tog bara några minuter att hitta de två sista endemerna – ceylonduva och ceylongräsfågel. Den lilla oansenliga sångaren visade sig vara extremt skygg, men med lite tålamod gick det att få några korta närobsar. Hanen har en djupröd, genomträngande blick som man inte glömmer i första taget… Nu var vi uppe på drygt 2100 meter höjd, och förutom endemerna var det lite magert med fågel. Vi hittade i alla fall några grässångare och svarta buskskvättor, som båda representeras av endemiska höglandsraser. Då hade vi sett alla endemerna, och det blev tid till lite lugnare skådning. Inne i centrala Nuwara Eliya ligger Victoria Park, som har kultstatus i skådarvärlden. Här övervintrar två arter som nästan är omöjliga att se på häckplatserna i Himalaya – kashmirflugsnappare och broktrast. Vår utmärkta guide hittade snabbt och lätt några exemplar av båda arterna, och dessutom en läcker indisk juveltrast.

Broktrast (Geokichla wardii), Nuwara Eliya 20/2 2017

Indisk juveltrast (Pitta brachyura), Nuwara Eliya 20/2 2017

Vi gjorde även ett nytt försök på visseltrasten, och nu gick det väldigt lätt helt plötsligt. Den här gången var det ett par som hade hittat sin favoritplats längs en flod nedanför ett färgsprakande tempel. Och efter det återstod bara en rundtur på en teodling, ett besök i staden Kandy och några välförtjänta dopp i Indiska oceanen.

Marknaderna var sprängfyllda med läckra grönsaker

Teodlingar söder om Kandy, 21/2 2017

Indisk beostare, Kandy 21/2 2017

Flygande räv (Pteropus giganteus), Kandy 21/2 2017


Halsbandsparakit (Psittacula krameri), Negombo 24/2 2017