söndag 28 juli 2019

Alpseglare


Semester i Kroatien, för femte gången om jag inte minns fel. Första besöket var 1976, i en SAAB 99 Combi Coupé utan luftkonditionering men med nedvevningsbara rutor. Då hette det fortfarande Jugoslavien förstås.


Ingen skådning inplanerad, så det blev bara några enstaka obsar i förbigående. Imponerande flockar med alpseglare, jag räknade till 75 ex vid ett tillfälle! Även mitt inne i Dubrovniks gamla stadskärna, där deras gälla, mekaniska läte ekade bland de smala gränderna. Ett par bleka tornseglare också, men det verkade finnas fler vanliga. Ingen tid till närmare studier. Det hade nog tagit många timmar att få några vettiga bilder...

En vacker martornssläkting, jag tror att det kan vara Eryngium amethystinum

Artlistan blev alltså mycket kort. Förutom det allra vanligaste syntes ett par rostgumpsvalor, en sammetshätta, några rödstrupiga sångare. En kaspisk trut inne i Dubrovnik trodde jag var lite ovanlig, men det verkar som om de förekommer regelbundet i de östra delarna av landet.


Fantastiskt land att semestra i - härliga bad, perfekt klimat, oväntat grönt så här mitt i sommaren. Vi har fortfarande bara hållit oss längs kusterna, men från flygplanet ser det verkligen trevligt ut även inåt land. Och det finns fortfarande hundratals öar kvar att besöka.

lördag 13 juli 2019

Blåhake och häxört


Långa cykelrundan till norra delen av kommunen. Det är bara 7-8 km, men karaktären hinner ändå skifta. Jag tänkte mest leta efter blommor, men fåglarna var bättre idag. Den vitstjärniga blåhaken kvar, varnade intensivt, så jag tog en snabb bild och gick därifrån. Andra hade sett två vuxna och en unge, kul med häckning. Sveriges femte genom tiderna ungefär. Vassångare på lokalen sedan ett par veckor, men jag har inte kommit loss förrän idag. Satt långt ut och sjöng, så jag fick ta hjälp av en lånetub. Jag har nog bara hört vassångare tidigare. Dessutom ett tiotal skäggmesar, fem skräntärnor, små flockar med skogssnäppor, grönbenor, enkelbeckasiner. Två unga mindre strandpipare som borde vara kläckta i närheten. Det gick oväntat trögt med blommorna. Förutom ett fint bestånd med ännu outslagen strandmolke var det bara stor häxört som stack ut. Det brukar gå att hitta några tiotal, men idag var det tjockt längs stigarna.


måndag 8 juli 2019

Skogsknipprot och slåttergräsfjäril


Dagens roligaste fynd var en skogsknipprot. En riktigt häftig art, och om jag minns rätt är det den tredje orkidéarten jag hittat i hemkommunen. Jag har i alla fall bara skrivit ner tvåblad (brukar vara talrik) och Sankt Pers nycklar (är nog utgången tyvärr). Ängsnycklar och nästrot har också rapporterats i Artportalen, så det blir fem arter totalt. Tror nog inte att det går att hitta fler.


söndag 7 juli 2019

Strandkvanne och färgreseda

Kallt, blåsigt och regnigt, så jag sitter och lyssnar ikapp på gamla avsnitt av Pjodden och går igenom de senaste veckornas blomsterbilder. Har plockat upp floraprojektet igen, för säkert tionde gången, utan något egentligt mål. Kanske försöka fota så många arter som möjligt eller nåt sånt. Den här gången har jag i alla fall börjat uppskatta att man får tillfälle att utveckla andra av sina sinnen när man ger sig in i blomstervärlden. Känna, lukta, smaka istället för att bara spana och lyssna.


Strandkvanne är relativt sällsynt, och i år har jag bara sett ett exemplar på mina cykelrundor. Blommorna har en helt fantastisk doft om man tar ett knippe och krossar mellan fingrarna. Jag får associationer till kåda, tallmo och blåbärsris i toner som blandar sig på ett häftigt sätt med den dominerande havsdoften längs stranden. Lite oväntat. Arten har dessutom en kul historia. Den odlades redan under vikingatiden som medicinalväxt, och senare som konfektyr och smaksättning till spritdrycker!


Floran är med några få undantag helt ordinär häromkring med många förvildade och kulturspridda arter som gillar vägrenar, åkerkanter, hamnområden osv. En lite ovanligare art som jag sett (eller uppmärksammat) först i år är färgreseda. Den verkar, precis som paddfoten, ha ett ovanligt bra år och finns med enstaka exemplar lite här och där. En typisk kulturart som har odlats i södra Europa i minst 2000 år, och i Sverige åtminstone sedan Linnés tid. Växtfärgning är en vit fläck på min karta, men den här ska enligt uppgift ge en vackert gul färg.