lördag 28 mars 2020

Vägtistelblomfluga


Det blev lite "deja vu" med blomflugan från i förrgår. Efter en stund kom jag ihåg att jag rotade i samma släkte för ett tiotal år sedan och då kom fram till vägtistelblomfluga (Cheilosia grossa). Det finns ett femtiotal arter i släktet, men de flesta är helsvarta och knutna till en viss värdväxt. Den här har lite ljusare behåring, och är dessutom känd för att flyga redan i mars. Men helt säker kan man nog inte bli utan att mikroskopera den.
Ytterligare en fin och frostig morgon, så det fick bli den långa kommunrundan. Märklig känsla att kunna fota landskapsbilder helt utan flygplansrök. Egentligen borde man passa på att fota lite mer under de kommande veckorna. Det bästa hade förstås varit om allt kom igång som vanligt igen... Ganska fågelfattigt, men tre nya årskryss - brushane, skogssnäppa och silltrut.


fredag 27 mars 2020

Hårig bärfis


...och idag årets första bärfis. Den gör skäl för sitt namn.

torsdag 26 mars 2020

Kentsk tärna och citronfjäril


Det är ju inget konstigt med marsfynd av kentsk tärna, men det här var första gången för mig. Mitt förra rekord var den 2 april, så idag blev det en putsning med en hel vecka. Lite bättre fart på insekterna idag - ett par citronfjärilar, den första nyckelpigan, en myllrande myrstack. Och årets första blomfluga! Jag tror att det var en Cheilosia, men det släktet är rätt hopplöst. Får se om det går att smalna av urvalet av möjliga arter med hjälp av flygtid eller nåt...


onsdag 25 mars 2020

Nötväcka och hålnunneört


Jag hade tänkt att fokusera lite bättre på insekterna i år, så idag sköt jag fram utflykten tills solen hade kommit upp en bit. Lite tidigt på våren än så långe förstås, och förutom ett gäng med honungsbin hittade jag bara några mörka jordhumlor. Eftersom fåglarna skulle komma i andra hand kom förstås en nötväcka och satte sig bara några meter bort. Varför är fåglarna aldrig lika samarbetsvilliga när man bestämt sig för att försöka ta några bilder av dem? Bra med blommor i parken, det börjar bli en fin matta med vitsippor, gulsippor, vintergäck, nunneört osv. Det ska finnas både små- och sloknunneört i området, men jag är rätt säker på att detta är en hålnunneört. Den "ger vanligen ett praktfullare intryck än de övriga" enligt Den virtuella floran, och de nedåtböjda sporrarna ska vara ett bra kännetecken.


måndag 23 mars 2020

Rödbena


Årets första rödbena, också den mycket punktlig. Den största förändringen i uppträdandet är att vinterfynden verkar bli allt färre. De har väl bytt övervintringsstrategi antar jag. Jag har varit lite sugen på att läsa någonting av Jonathan Franzen, kanske mest för att han enligt uppgift är inbiten fågelskådare. Hans senaste, Purity, visade sig vara en 550-sidors tegelsten om grävande journalistik, trasiga familjeförhållanden och kampen mellan öst och väst. Välskrivet men inte särskilt fängslande. Uppblåst på det där amerikanska sättet. En klar besvikelse, alltså.

lördag 21 mars 2020

Grågås och sävsparv


Idag har det blivit nästan åtta timmar ute i solen. Grågässen såg ut att vara lite frostiga på ryggen. Men det var bara på morgonen. Som vanligt inte så mycket rörelse i solskenet. Roligast ett snatterandpar som parade sig. Det blir nog snart en lyckad häckning. 


måndag 16 mars 2020

Skärfläcka och sjöorre

Två skärfläckor som parade sig blev art nummer 100 i år. En av de allra punktligaste vårfåglarna, det skulle inte förvåna mig om mediandatumet ligger prick på den 16:e.


Sjöorrarna brukar ligga långt ute i sundet och bara visa sig när de flyger en sväng. Det händer visserligen ibland att någon lägger sig i en av dammarna, men dagens hane simmade väldigt otypiskt bara någon meter utanför strandkanten. En möjlig orsak visade sig när han sträckte på sig - ett stort, fult sår längs hela nacken. Kanske en havsörn som varit lite närgången?

söndag 15 mars 2020

Mindre hackspett


Femtonde mars är egentligen en utmärkt dag att börja med vårens sträckskådning, men idag var det ett helt annat väder än igår. Iskalla vindar och grå himmel. Det enda som kunde räknas som sträckande var ett trettiotal ejdrar och fem tranor. Titten vid havet blev kort. Årets första större strandpipare, ganska normalt datum i ett längre perspektiv, men någon vecka senare än de senaste tio åren. Det beror kanske mest på att vintern har bjudit på högt vatten och minimala revlar. Jag fick i alla fall äntligen se en mindre hackspett, det var faktiskt tre år sen sist så när som på två dagar! Det hördes några svaga trumningar i närheten och efter en liten stund kom en hane och gjorde honan sällskap. Roligt om de häckar, jag minns fortfarande när jag hittade ett bo med tiggande ungar vid inventeringen 2004. Det var nog det bästa fyndet det året.

lördag 14 mars 2020

Sävsparv


Den första sjungande sävsparven i ett hav av fjolårsvass - ett fint vårtecken. Idag blev det en sagolikt fin vårvinterdag med skön sol, svaga vindar, spegelblankt hav. Inga nya årskryss, men en skön blandning med gråhakedopping-par på möjlig häckplats, skäggmes, havsörn, vattenrall på två ställen, 36 tranor mot norr och en flock med 60 bläsgäss.

fredag 6 mars 2020

Taltrast

Det här blev visst mitt 1000:e inlägg på bloggen. Jag tänker ofta att det borde vara lite bättre struktur på det hela, men det finns helt enkelt inte tillräckligt med tid. Kanske någon gång i framtiden? Jaja, idag var det i alla fall rätt skönt på morgonen, om än lite grått, och det blev tre nya årsarter. Först en sjungande taltrast, fenologirekord med fyra dagar bortsett från en handfull vinterfynd. Andra har sett den på samma plats i januari, så det kanske ändå var en övervintrare snarare än en nyanländ individ? Det är ju annars dags inom någon vecka eller så.


Sen, äntligen, två domherrar. Det har bara hänt två år på 2000-talet att jag inte sett dem de första dagarna i januari. Något år har det dröjt in i februari, men att behöva vänta ända till mars känns ju knepigt. Detsamma gäller även för stenknäck och gråsiska. De brukar tillhöra glädjeämnena under vintern. Ska man behöva vänta ända till höststräcket? Och till sist en brandkronad kungsfågel. Det behövdes nio besök innan det gick vägen, trots att det har funnits stationära individer i parken hela vintern. Som bonus fick jag i alla fall höra lite sång!