tisdag 31 augusti 2010

Gädda


Sikten i Höje å är ofta bara någon centimeter, när vattnet någon gång klarnat ser man att det finns lite liv där nere ändå. Gäddorna är bara ett par decimeter långa, men de har ju gott om småfisk att sätta skräck i. Kanske de får växa upp till riktiga gammelgäddor? Några hundra meter bort ligger dammen som hyser Sveriges största spegelkarpar, rekordet är på nära 22 kilo!

Taggsländfluga


Morgongymnastik

måndag 30 augusti 2010

söndag 29 augusti 2010

lördag 28 augusti 2010

Ekorrspinnare



Idag gick höstsäsongen igång med ett brak. Stod vid Lundåkrabukten några timmar på morgonen och njöt av en fin blandning vadare, många arter i goda antal. Roskarlar, kustsnäppor, sandlöpare, kustpipare. Årstidstypiska flockar med tofsvipor och ljungpipare. Blev nästan lite sur på havsörnen och pilgrimsfalken som turades om att skrämma upp alla fåglarna precis när något spännande kommit in i synfältet eller när en flock nästan var färdigräknad. Fiskgjuse, skräntärna, stenfalk. En mycket fin morgon. Men det mörknade i norr, såg ut att bli regn, och när solen gick i moln drog jag mig inåt skogen där jag hittade två härliga larver av ekorrspinnare (Stauropus fagi). Det här är ju kamouflagekonster som man bara trodde förekom i tropikerna! Om de blir störda "intar de snabbt en mycket karakteristisk skräckställning med frambenen utsträckta som i fångstställning, och kan då påminna om bönsyrsor [...]. Om de störs ännu mer slår de åt sidorna och mot underlaget med framkroppen och vibrerar också hastigt med de utspärrade frambenen - en i sanning bisarr gestalt som troligen kan skrämma många angripare!" (Nationalnyckeln) Jag störde dem nog bara lite.

fredag 27 augusti 2010

Ljus kärrblomfluga


Jätteskön cykelrunda idag, fick ihop två mil så gott som. Precis lagom medvind hemåt, bara att njuta. Inte mycket insekter att njuta av, dock, men en ljus kärrblomfluga (Helophilus trivittatus) lät sig fotas. Man skymtar den gula mittstrimman i ansiktet på bilden, en bombsäker karaktär. Annars tycker jag att denna individ har ovanligt små ljusa teckningar på bakkroppen. Även ett par pendelblomflugor (H. pendulus) i närheten.

onsdag 25 augusti 2010

Åsfly



Kollade ut en stund över det stormiga sundet, men det var rätt tomt där. Lite av ett lotteri om havsfåglarna drar ner förbi Kullaberg. I skogen syntes nästan bara stekellarver och några av de vanligare bärfisarna. Någon trollslända sökte lä bland träden. Av fjärilar bara en amiral och en rapsfjäril, men faktiskt tre trevliga larver istället. Den häftiga körsbärsrödgumpen (Euproctis similis - överst) satt på samma ekblad som den mycket större åsflylarven (Moma alpium). Storleksskillnadnen är skalenlig här, lika bisarra båda två. Åsflyet är också en rasande grann imago, spräcklig i grönt, svart och vitt. Konstigt nog finns det en annan art, grönt ekfly, som är extremt lik som vuxen fjäril, men helt annorlunda som larv.

tisdag 24 augusti 2010

Tandad sikelvinge


Höstens första storm. Nåja, kuling har det väl varit i alla fall. Hittade rätt med en kul larv som jag fotade för en dryg vecka sen, en tandad sikelvinge (Falcaria lacertinaria). Jag tror och hoppas att den är omisskännlig, ett riktigt litet monster. Svårt att fota på björk, det blir ofta konstigt ljus, lite skumt.

måndag 23 augusti 2010

Cimbex femoratus


Jag trodde såklart att det var en larv av en av de stora svärmarna jag hittat när jag sprang på detta monster, lika stor som mitt lillfinger. Men det var nåt helt annat - en stor klubbhornsstekel (Cimbex femoratus), med viss reservation, då det ska finnas ett drygt dussin Cimbex-arter i Sverige. Värdväxten björk verkar stämma bra för just denna art i alla fall. I efterhand har jag lärt mig att det kanske bästa sättet att skilja stekel- och fjärilslarver åt är att räkna antalet ben. Elva lika stora par på denna, åtta olikstora par hos svärmarlarverna.

söndag 22 augusti 2010

Tångslamfluga


Vet inte hur länge man kan dra ut på insektssäsongen, säkert en bit in i september, men då får det inte bli en massa blåst och regn som de spår för veckan som kommer. Även idag var det friska vindar, ett par tångslamflugor (Eristalinus aeneus) sökte lä i en nyponbuske. Är väldigt förtjust i deras ögon, har bara sett dyngslamfluga (E. sepulchralis) tidigare. Aeneus skiljer sig genom att ha nakna ögon, gul kroppsbehåring och ryggsköld utan längsstrimmor. Den finns längs det mesta av Sveriges kust, men ska inte vara speciellt vanlig. Gillar ruttnande tång, och det finns här ju gott om.

Snok


En liten snok, lång som en skollinjal ungefär, som sökte skydd vid en trädrot. Kvick rackare, det känns alltid i magen när en orm är i närheten.

lördag 21 augusti 2010

Harrisbärfis


Sista obsen för dagen blev också den mest spännande - en harrisbärfis (Piezodorus lituratus). En sällsynt art med bara ett fåtal obsar i Skåne, Halland, Småland och på Öland, klassas som "nära hotad". Den är ju lik E. interstinctus och A. haemorrhoidale, men den fint rundade kroppen och den ljusgula listen runt om verkar vara bra kännetecken, liksom de rödaktiga antennerna. Konstigt att den fått svenskt namn, förresten, när de vanligare arterna inte har det.

Skogsödla


Det är inte så ofta man får fotoläge på någon ödla, men denna lilla (5-6 cm totalt) skogsödla satt snällt på vägen. Vädigt trevliga i närbild.

Tofscaracara


Den första fågeln jag såg idag var lite oväntat en tofscaracara. Det är väl samma fågel som turnerat runt i Skåne, och som faktiskt överlevt den stränga vintern i så fall. Den kanske tycker bättre om Revingefältets pampasliknande slätter än fågelparken som den rymt ifrån. Genom bilruta, klockan 6 på morgonen, med max digital zoom på minikameran, 1/20 sek. Vad danskarna kallar ett "dogme-foto". Men väldigt trevlig fågel, hoppas kunna få se vilda caracaror i Sydamerika någon gång. Eller i Florida, de finns ju faktiskt där också.

fredag 20 augusti 2010

Acanthosoma haemorrhoidale


Bästa bärfisen - idag i trädgården.

Sjöflickslända

måndag 16 augusti 2010

Grön hedvårtbitare


Inte så många arter, men kluriga som tusan, de där hopprätvingarna. Denna bör vara en grön hedvårtbitare (Metrioptera bicolor), inte alltför olik den vanliga gröna, men med annorlunda form på halsskölden och lite annan teckning. Ser lite kort ut baktill, men det är alltid svårt att hänga med i insekternas alla stadier. Bör väl vara vuxen, eller nästan i alla fall. En extremt exklusivt sydvästskånsk art, det finns faktiskt inte mer än en handfull fynd utanför Vombsänkan, där denna är fotad.

Picromerus bidens


Jag får backa lite från löftet igår om en massa fräcka skinnbaggar, bilderna höll inte vid en andra genomgång. Men denna på en Picromerus bidens blev väl rätt okej. Spined Shieldbug på engelska, kanske den får heta taggbärfis hos oss? Ganska lik rödbent bärfis, men de sylvassa taggarna på ryggskölden är typiska.

söndag 15 augusti 2010

Gräsulv


Jag gillar verkligen när djuret och dess namn förenas i en skön enhet, som hos gräsulven (Macrothylacia rubi). Namnet är väl egentligen tänkt till den bruna, kraftiga och pälsbeklädda imagon, men larven gör ju sitt till. Upp till åtta centimeter lång, svart med lysande orangegula tvärlinjer. Fint när det sitter ett gäng i gräset - ofta hittar man några tiotal tillsammans. Den på bilden gillade nog inte gårdagens rotblöta, nära 70 mm kom i några av grannbyarna. Vår källare klarade sig den här gången, jag är inte avundsjuk på de som blev drabbade. Mycket skit för lite vatten. Eller, ja, mycket vatten. Skön morgon, varmt och fuktigt, men oerhört tyst ute i skogen. Många goa skinnbaggar var den stora behållningen, lägger ut några bilder i morgon.

lördag 14 augusti 2010

Stamugglemott


Fortsätter på temat med hopplösa släkten - detta tror jag är ett stamugglemott (Eudonia truncicolella), p.g.a. det oregelbundna främre vingbandet. Det fanns många såna här mott på tallstammarna i morse, bara att dra handen längs med, så lyfte de efter hand. Så namnet är i så fall passande, om det nu vore så lätt.

fredag 13 augusti 2010

Allmän smaragdflickslända


... och här är en sån här.

Acanthosoma haemorrhoidale


Det var en så pass bra halvtimme igår, så jag måste lägga ut den här också...

torsdag 12 augusti 2010

Vandrarslamfluga


Hade en liten lucka på morgonen, och solen sken, så jag stack ner till närmaste damm på vinst och förlust. På en halvtimme hinner man med en hel del insekter om man hittar rätt mikrolokal. Det kanadensiska gullriset drog till sig många trevliga blomflugor, kul nog. Eristalis kräver starka nerver, precis som spinnmalarna, och denna vandrarslamfluga (Eristalis similis) fick jag inte kläm på förrän jag kom hem. Kombinationen av glasklara vingar, gul teckning huvudsakligen på tergit 2 och, framför allt, det avlånga vingmärket är bra karaktärer. Vandrarslamflugan uppträder mycket oregelbundet och man tror att det i regel rör sig om tillfälliga invandringar från Sydosteuropa, kanske triggade av de senaste årens allt kraftigare översvämningar (Nationalnyckeln). Tack för det (?), klimatförändringar.

Slånspinnmal


Väldigt trevliga små malar det här, med en alldeles speciell blick, men helt hopplösa att bestämma till art. Häggspinnmalen (Y. evonymella) är nog vanligast, men den har mindre och fler svarta prickar. Bland det halvdussin arter som liknar malen på bilden är det nog slånspinnmalen (Yponomeuta padella) som kommer närmast, men helt säker kan man inte vara. Den skiljer sig från apelspinnmalen (Y. malinellus) på att den har vit istället för ljusgrå ton på fransarna. Eller nåt sånt.

Mörk slamfluga


Den mörka slamflugan (Eristalis intricaria) kan variera mycket i utseende, och detta är faktiskt den första jag ser som ser ut som på bilden i Nationalnyckeln.

tisdag 10 augusti 2010

Rhyparochromus pini


Den här vackra skinnbaggen tog lång tid att identifiera, det finns en mängd snarlika små filurer. Till sist lyckades det med hjälp av en fin engelsk websida (länk nere till höger). Jag tänkte mig såklart att det var något obskyrt, men nädå, 150+ obsar i Artportalen, massor med bilder. Men det spelar ingen roll, alltid kul att hitta nya arter. Annars var jag mest ute och spanade trollsländor, det finns gott om dem nu. Höstmosaikslända vanligast, brun mosaikslända maffigast, blodröd ängstrollslända nyfiknast, blåbandad jungfruslända elegantast.

söndag 8 augusti 2010

Mindre vattensalamander


Det verkar bli heldagsregn, så jag lägger ut en bild på en söt mindre vattensalamander (Lissotriton vulgaris) som jag sprang på igår. Han gillar nog regnet.

lördag 7 augusti 2010

Skogspärlemorfjäril


Riktigt fint med fjärilar idag. Inte så många individer, men bra artvariation. Svingelgräsfjäril blev en ny art för mig, den är väl inte så ovanlig egentligen, men den har lyckats hålla sig undan tills idag. Väldigt nervös, det gick inte att komma närmare än fem meter, så det blev tyvärr inga bilder. Sorgmantel, kartfjäril, sandgräsfjäril, tistelfjäril. Ingen sälgskimmerfjäril dock, fast jag besökte ett "säkert" ställe. Har haft två ex på en annan lokal tidigare i veckan. Två olika skogspärlemorfjärilar (Argynnis adippe), den ena nästan helt söndersliten, den på bilden alldeles ny.

Korsspindel




En korsspindel (Araneus diadematus) med byte. Ingen ovanlig syn just nu, när det säkert sitter tio stycken eller fler i varje trädgård. Men den här damen hade fått ett speciellt byte i nätet, en brun björnspinnare (Arctia caja), och gjort ett fint litet paket av den. Björnspinnaren, som jag för övrigt väldigt gärna vill hitta levande någon gång, kan bli upp till sju centimeter mellan vingspetsarna! På den mellersta bilden ser man att kroppslängden är över tre centimeter och man anar att spindeln i princip måste vara lika stor som den yttersta leden av mitt pekfinger. Ett veritabelt monster, alltså, och med god marginal den största korsspindel jag sett!

fredag 6 augusti 2010

torsdag 5 augusti 2010

Corizus hyoscyami


Klart man gillar skinnbaggar!

Harmonia axyridis


Alltid kul att leta nyckelpigor, 99 av 100 är vanliga sjuprickiga, men då och då stöter man på någon annan art. Det här verkar vara en Harmonia axyridis, eller harlekinnyckelpiga. Den har en mängd olika färgvarianter och allt mellan 0 och 19 prickar. I England har den kallats "the many-named ladybird", då man inte verkar kunna komma överens om den ska heta Asian lady beetle, Harlequin ladybird, Japanese ladybug eller något annat. Som det trevliga Halloween lady beetle efter vanan att söka sig inomhus för övervintring i oktober. Tyvärr har arten en lite tråkig historia - den inplanterades under 90-talet i Europa för att käka bladlöss, men på många håll har den konkurrerat ut de inhemska arterna. I USA har den blivit en riktig plåga med stora invasioner sommartid. I Sverige sågs den första gången 2007 i Malmö, men verkar inte ha fått riktigt fotfäste än. Så hur trevlig den än är hoppas man kanske på att inte hitta den här igen.

onsdag 4 augusti 2010

Lönnaftonfly


Det här med att insekterna är vackrast i sitt fullvuxna stadium stämmer inte alltid. Aftonflyna har larver som är så färggranna och bisarra att man inte tror att det är på riktigt. De vuxna fjärilarna är i och för sig vackra, men diskret tecknade i grått och lite svart. På bilden larver av lönnaftonfly (Acronicta aceris), uppenbarligen nykläckta, för den enda jag haft tidigare (i september) var 2-3 cm lång, dessa knappt en. Jag trodde att de alltid var aprikosfärgade som den vänstra, men det kan visst variera. Och de var inte svåra att hitta, bara att lyfta på löven på närmsta prydnadslönn.

tisdag 3 augusti 2010

Takgeting



Nu är det bara att leta upp en palsternacka, så kan man stå och glo i timmar. Det skulle inte förvåna mig om man kunde hitta 30-40 arter i en enda planta. Idag på morgonen var de fulla med trötta getingar, mest takgetingar (Dolichovespula saxonica), som på övre bilden. Nu är det inte det lättaste att identifiera getingar, men ansiktsteckningen som nästan liknar en sån där gammaldags mikrofon verkar stämma bra. Smal gul linje runt nedre kanten av ögat, gula baser på antennerna. Det utdragna ansiktet ska vara ett släktdrag. Även någon tyskgeting (Vespula germanica), som lättast känns igen på det gula ansiktet med små prickar (det ska vara tre, jag tycker man skymtar minst två på bilden). Pilteckningen och de oregelbundna banden på bakkroppen delar den med andra arter i släktet, t.ex. jordgeting. Det är visst särskilt hanarna som besöker blommor så här på sensommaren.

måndag 2 augusti 2010

Systoechus gradatus

Den här rapporterade jag ursprungligen som Bombylius minor, men jag fick hjälp på Artportalen med en annan som jag hade felbestämt och inser nu att detta också rör sig om en Systoechus gradatus. Vingribbornas utseende skiljer släktena åt.

söndag 1 augusti 2010

Guldsolvecklare


Den här vackra vecklaren har jag sett på två olika lokaler här i närheten, så jag blev lite förvånad när det bara fanns fyra svenska fynd i Artportalen. Den är ju minst sagt iögonfallande och låter sig tålmodigt fotograferas. Två fynd i Skåne, varav ett här i kommunen, och två i Halland, där landskapets första sågs så sent som för ett par veckor sen. I England hittades den första gången 1943, men har spridit sig över landet efter det. Ännu en klimatspridning, kanske.

Kommentar 2018-03-18: Kallades tidigare för gyllene sykomorsolvecklare. Har fortsatt sin spridning i södra Sverige, men fortfarande bara 3-5 fynd per år.