lördag 31 juli 2010

Grön vinkelblomfluga





Det här är bland det konstigaste jag varit med om. Jag stod och fotade en liten skinnbaggenymf (förmodligen Adelphocoris lineolatus, men i princip obestämbar), när en blodröd ängstrollslända (Sympetrum sanguineum) kom och satte sig på min högra tumme! Alltså på handen som höll i kameran med. Jag lyckades försiktigt lirka loss kameran med min vänsterhand utan att sländan flög iväg, och jag kunde ta några bilder. Lite bakvänt med den handen. Då kom istället en större kustflickslända (Ischnura elegans) och landade på vänstran! Det blev till att lirka tillbaka kameran till "rätt" hand för att kunna fota, men precis då kom en broms och landade alldeles intill. Och jag tänkte att det var väl fan också, nu kommer hon att sticka mig så att jag rycker till och skrämmer sländan. Men hon gjorde inte det, istället kom en bamsig blomfluga och satte sig på samma hand! Jag försökte kolla den medan jag tog några bilder på flicksländan, och det såg ut som en vit glasvingefluga, en av de vanligare som flyger just nu. Men när jag vred handen för att kolla närmare såg jag mintgröna fläckar på bakkroppen - en grön vinkelblomfluga (Didea alnerti), en helt ny bekantskap och en av de läckrare i Syrphidae. Jag behövde ju egentligen bara en bild, men hann inte ta någon innan den flög iväg från handen. Turligt nog satte den sig på min tröjärm i några sekunder, och kunde förevigas. Sen flög alla därifrån. De fyra bilderna är alltså tagna inom mindre än en minut! Jag har aldrig varit med om att en trollslända landat på mig spontant, och två samtidigt känns egentligen rätt osannolikt. Bromsar är i och för sig alldeles för vanliga gäster lite varstans på kroppen, men att en ny blomfluga, som faktiskt tillhör de ovanligare, samtidigt kommer för att se vad som står på är mycket märkligt. Det är dessutom sant.

fredag 30 juli 2010

Vardagsdrama

Vi har ett litet jordgetingbo i trädgården alldeles utanför vardagsrummet. Under några små stenar i rabatten har de grävt ut sin lilla håla. Det är ganska trivsamt att stå i fönstret och se den jämna strömmen av arbetare passera på än det ena, än det andra hållet. Livet verkar gå sin gilla gång även för getingarna. Idag blev det dock lite mer spännande när en padda kom krypande mot boet med sin speciella två-steg-i-taget-teknik. Någon decimeter från boet hajade han till när det surrade i luften, ställde sig på helspänn och tog ett språng bort mot ingången. Nästa geting på tur ut ur hålet blev slukad i ett nafs! Det kändes nog lite konstigt i magen på den stackars paddan, som verkade bli alldeles förvirrad, stod och svalde och hulkade en lång stund. Han kunde dock inte låta bli att snappa åt sig en andra geting när denna kom flygande alldeles framför nosen. Likadant igen, paddan såg nästan ut att stå och harkla sig och kippa efter andan. Man vet ju hur det känns att svälja en fluga när man är ute och cyklar. Då började han plötsligt hoppa fram och tillbaka helt planlöst, nästan som en groda, för att slutligen i det närmaste rusa iväg flyende mellan rosbuskarna. Det var tydligt att detta var en helt ny erfarenhet för honom, undrar om han fick sig ett stick på tungan ändå?

torsdag 29 juli 2010

Olivgrön guldbagge


Trots att den är riktigt spektakulär - stor, biffig, metallglänsande - smälter den olivgröna guldbaggen (Potosia cuprea) väl in i den omgivande grönskan och blomsterprakten. Men vem är det han påminner om? Är det inte nåt snällt och godmodigt sagodjur från Star Wars eller Sagan om ringen som har precis det där ansiktsuttrycket?

tisdag 27 juli 2010

Halmgult gräsmott


Grym hobby man har. Och då menar jag grym i den betydelse ordet hade i slutet av 1900-talet. Efter många långa timmar bland nässlor, björnbärssnår och mygg kanske det i bästa fall blir en handfull hyfsade bilder. Ibland känns det riktigt bra, och kameran verkar vara full med spännande objekt. Väl hemma vidtar då i de flesta fall en nervslitande identifieringsprocess. Jovisst, ibland går det att rätt omgående komma fram till rätt släkte. Men sen måste man ta hänsyn till kön, ålder, slitage, biotop, flygtid, beteende, sannolikhet m.m. Hur långa är benen? Är antennerna grå eller svarta? Går det att skymta undersidan? Vilken form har just den fläcken? Bilderna var visst inte så värst bra ändå. Men det grymmaste av allt, för man gillar ju de små krypen ändå, är att de har så försvinnande kort levnad som vuxna. Redan nu är det kört om man vill se tidig mosaikslända, vårsidenbi, hårig flickblomfluga flygande. Det blir liksom inte samma sak med ägg och larver. En lång vinter väntar. Men halva sommaren är kvar! Halmgult gräsmott, Agriphila straminella, och det är jag (nästan) säker på...

söndag 25 juli 2010

Bålgeting


Jag hittade en död bålgeting och la upp den på ett broräcke bara för att ta några detaljbilder. Inget att lägga ut egentligen, men det blev en rätt fin färgskala i den här. Jag har några bra tillhåll i närheten, men de är riktigt svåra att komma nära när de flyger omkring. Sätter sig gärna en irriterande halvmeter för högt i ett träd.

lördag 24 juli 2010

Åkerväddsantennmal


Den har en helt underbar blick, den här åkerväddsantennmalen (Nemophora metallica). Åkervädd är en tacksam växt att leta insekter på, men jag har letat förgäves efter den här malen tills idag. Tyvärr verkar den vara på tillbakagång i takt med att betesmarkerna försvinner. Den har en ännu sällsyntare systerart, ängsväddsantennmal, som bl.a. har tjockare antenner.

Gulröd blombock




Tog mig en sväng inåt land, och visst var det händelserikt trots en lite mulen himmel. Den gulröda blombocken (Stictopleura rubra) hajade jag verkligen till för. Oerhört kraftfull röd färg. Jag har sett hanen innan, fin den också, men detta var min första hona, och hon var ett par strå vassare. Hittade hela sju myskbockar också, så det var som en tidig julafton. Fyra fläckiga blombockar dessutom, några tegelbockar och ängsblombockar. Bra dag för bockar, med andra ord ;-). Det började lite trögt annars, kunde inte hitta tuvsnäppan som funnits vid Vombsjön en veckas tid. Blev i viss mån kompenserad av tre vackra ägretthägrar och ett jädrans liv hos sommargyllingarna. Och mängder med trollsländor, uppskattningsvis över 1000 ex! Omöjligt att kolla alla, förstås, men jag tror faktiskt hälften var sjöflicksländor och hälften större ängstrollsländor. Ingen artvariation direkt. Någon tegelröd till sist, kanske en del av alla Sympetrum var såna ändå. Såg häftigt ut när det svärmade runt fötterna.

fredag 23 juli 2010

Myskbock


Kanske det vackraste man kan stöta på ute i naturen, glänsande i smaragdgrönt, brons och purpur. Och så lite marinblått på antennerna. En rejäl pjäs dessutom, dryga tre centimeter i kroppen och närapå lika långa antenner. Myskbocken (Aromia moschata) sitter gärna i någon korgblommig växt och vilar sig, men det kan hon väl vara värd. Innan hon kan njuta ute i solen måste hon gå igenom en utveckling som larv inuti en murken sälg. Och det tar tre eller fyra år.

Mindre rödögonflickslända


Den mindre rödögonflicksländan (Erythromma viridula) verkar inte få riktigt samma spridning som t.ex. kejsartrollsländan, utan är fortfarande en sydvästskånsk specialitet, bortsett från några enstaka ströfynd i nordöstra Skåne, Blekinge och Halland. Kul att ha en liten population alldeles inpå knuten, idag var minst sju exemplar ute och flög. Även om den geografiska utbredningen är begränsad kan sländan vara talrik där den finns, hela tusen ex sågs för några dar sen en liten bit härifrån.

Större kustflickslända


Även trollsländorna behöver mat - större kustflickslända (Ischnura elegans) med fluga.

torsdag 22 juli 2010

Allmän bastardsvärmare



Kvavt, tungt och dystert på morgonpromenaden. Svårt ljus att försöka fotografera i. Bastardsvärmaren (Zygaena filipendulae) tillhör de arter som nästan aldrig blir riktigt skarpa. Kanske det har göra med kontraster. Jag behöver väl bättre teknik. Men visst händer det mycket spännande därute - getingen hade klippt en av många hundra flyttblomflugor.

tisdag 20 juli 2010

söndag 18 juli 2010

Pilbågmätare


Inte mycket skärpa någonstans i den här bilden, men jag tycker ändå att den visar hur man ofta hittar de luriga mätarna. Långt in bland nässlor och annat småsnår, oftast på undersidan av ett blad. Pilbågmätaren (Macaria notata) tillhör de vanligare i blandskog. Det finns några liknande arter, men den heldragna, tunna linjen på vingbakkanten och det tydliga "tass"-avtrycket ska vara bra kännetecken.

Parent Bug


Bärfisnymferna växer, det här är Elasmucha grisea i tredje eller fjärde stadiet. Snart får de sina vingar! Inte samma gäng som den 5/7.

fredag 16 juli 2010

Näckrosmott


Elophila nymphaeata. Väl kamouflerad.

Luktgräsfjäril


Ibland är det enkla vackrast.

torsdag 15 juli 2010

Kartfjäril


Sommargenerationen!

onsdag 14 juli 2010

Hårig solblomfluga


Jag tror jag har fotat ett femtiotal olika individer av gul solblomfluga (S. ribesii) och blivit lika förvånad varje gång när inte en enda visat en tillstymmelse till ögonbehåring vid kontroll i datorn, vilket hade betytt att de istället varit håriga solblomflugor (Syrphus torvus). De ska vara vanliga båda två. Men idag, till sist, hittade jag en som faktiskt syntes vara tydligt behårad redan i fält. När jag förstorade bilden i datorn verkade det dock inte alls lika tydligt. Men visst syns en tunn behåring i alla fall runt ansiktet? En annan karaktär hos honorna ska vara att baklåret är mörkt innerst, och det ser ju bra ut här.

Vit borstspinnare


Här får jag onda ögat av en yrvaken vit borstspinnare (Cybosia mesomella).

tisdag 13 juli 2010

Tegelröd ängstrollslända


Det är med trollsländorna som med blomflugorna, fast tvärtom - de stora arterna är ohyggligt vaksamma och svåra att komma nära. Den här tegelröda ängstrollsländan (Sympetrum vulgatum) visar i alla fall tydligt hur den svarta teckningen mellan ögonen sträcker sig ner förbi gränsen mellan den bruna och den gröna delen av ögat.

Chrysops relictus


Det här är bara dumt egentligen, men ja, jag lät henne sticka mig.

söndag 11 juli 2010

Solkilblomfluga


Det blev faktiskt en fortsättning till bredkilblomflugan den 8 juli. I går hittade jag två individer till, men dessa såg faktiskt ut att stämma bättre överens med den dåligt kända solkilblomflugan (Xanthogramma stackelbergi). Dessa ska ha en betydligt mindre mörk fläck på vingen, hos pedissequum ska fläcken åtminstone sträcka sig in över två vingceller bakom vingmärket. Denna karaktär verkar inte variera alls mycket om man kollar bilder på nätet. Teckningen på undersidan av bakkroppen skiljer sig också mellen arterna, men trots försök fick jag aldrig någon bra bild ur den vinkeln. Stort frågetecken dock, med tanke på den oklara taxonomin i släktet.

Mörk eldblomfluga


Utmaningen i att fotografera blomflugor varierar mycket från art till art. I regel är de stora flugorna mer stillsamma och gillar att sitta öppet i solen. Kilblomflugorna, t.ex., lyfter motvilligt och flyttar sig bara några centimeter när de tycker att man blir för närgången. Slamflugor och kärrblomflugor likaså. Nervositeten tilltar sen i takt med ju mindre flugorna är, och de allra minsta sitter knappt stilla mer än en sekund. Den mörka eldblomflugan (Tropidia scita) är i mellanstorlek (7-11 mm), men ändå extremt svårfotad, trots att den hela tiden återvänder till sin favoritplats i det lilla reviret.

lördag 10 juli 2010

Aelia acuminata


Hämtade sonen på Sturup i natt, flyget var försenat, så vi var hemma först en bit efter fyra. Ingen idé att gå och lägga sig när det redan var ljust! En hel hög med bilder med hem, förstås, bäst en kul skinnbagge, Aelia acuminata, bara för att de är så coola. En vanlig art, men ännu inget svenskt namn, lite konstigt. På engelska Bishop's Mitre efter den nästan löjliga likheten med vederbörandes mössa. Mer humor i England. Blodsugarna börjar bli svåra att uthärda, myggorna är väl OK, men tio bromsbett är minst nio för många. Ett finger svullnade upp till dubbel tjocklek. Kusligast en gigantisk fluga som satte sig på mitt ben, stor som en bålgeting! Sannolikt en Laphria flava, säkert inget skönt bett.

fredag 9 juli 2010

Ockragul sikelvinge


Åter en obs där jag inte vet om jag ska vara glad för att jag i alla fall fick en bild eller om jag ska vara sur för att den rackaren flög vid första klicket så att jag inte fick chansen att göra det bättre. Kul, ny och fräck art i alla fall - ockragul sikelvinge (Drepana falcataria). Den vanligaste sikelvingen.

Fyrbandad blombock


Skumt nog sprang jag på "den andra" gulsvarta blombocken bara två dagar efter den första. Den fyrbandade blombocken (Leptura quadrifasciata) har jag inte sett i Skåne tidigare, men den verkar vara väl spridd över det mesta av Sverige. Förutom den mer bandformade teckningen är de svart benen och antennerna bra kännetecken. Trevliga djur!

torsdag 8 juli 2010

Bredkilblomfluga


Den här bredkilblomflugan (Xanthogramma pedissequum) blev den 500:e djurarten som jag identifierat i hemkommunen. Exakt hälften är fåglar. Många arter ligger såklart kvar i datorn som obestämda, och en del har jag lämnat därhän för att de helt enkelt är för jobbiga, som mygg och maskar. Men ändå - imponerande variation, med lite håvning och infångning blir det många hundra till. Xanthogramma är än så länge ett lätt släkte - bara tre arter varav smalkilblomflugan har smala fläckar på tergit 2 och solkilblomflugan (uppmärksammades 2007, bara ett 20-tal fynd) har små vingfläckar. Men de håller på att revideras, och Nationalnyckeln flaggar för att många fler arter kan tillkomma.

Alspretmal


Jag ville väldigt gärna få en bild av den här komiska malen. Hundra ilskna myggor ville annorlunda, därav oskärpan. Men den gick att identifiera som alspretmal (Stathmopoda pedella), en art som verkar ganska ovanlig, bara sju rapporter i Artportalen och ingen från Skåne. Lite tur hade jag dock, om man är helt ute och reser kan man ofta hamna på rätt spår om man kollar igenom Dagens bilder. De allra flesta småkryp man springer på är ju vanliga, och ute och flyger eller kryper här och där just när man själv hittar dem. Och en av två bilder på alspretmalen var inlagd igår, tur!

onsdag 7 juli 2010

Fläckig blombock


Jaha, så detta blev det 100:e inlägget den här sommaren. Det blir kanske lika många till, insektsvärlden känns bara mer myllrande för varje ny upptäckt. Och vad mycket man lägger bort tills vidare - vecklare, flugor, sländor - tanken svindlar! Fick nyligen identifierat min 100:e fjärilsart, men det finns fler än 2600 kvar... Den fläckiga blombocken (Rutpela maculata) idag var i alla fall en trevlig överraskning, har sett den någon gång tidigare.

tisdag 6 juli 2010

Allmän smaragdflickslända



Smaragdflicksländorna är svåra, men jag tycker att de ofta är lätta att komma nära, och det blir såklart lite enklare om man kan få några hyfsade bilder. Det enda exemplaret idag, en allmän smaragdflickslända (Lestes sponsa), saknade blåpudring, men analbihanget ser ju hanlikt ut, så det bör väl röra sig om en hane som rätt nyligen kommit på vingarna.

Nyfiken blomfluga


Nyfiken blomfluga (Eupeodes corollae) på ängshaverrot.

måndag 5 juli 2010

Parent Bug


Elasmucha grisea har ju ett mycket trevligare namn på engelska än på svenska. Björkbärfis är rätt ocharmigt, även om det är nog så korrekt, de här små lymlarna passades av sin mamma på undersidan av just ett björklöv.

söndag 4 juli 2010

Bred narcissblomfluga



Det går att hitta nya arter i trädgården också - idag en bred narcissblomfluga (Merodon equestris). Nära släkt med slamflugorna (Eristalis), vilket syns på den krökta vingribban R4+5. Merodon verkar dock ha en lite annorlunda form på den främre mittcellen genom att den främre bakkantribban svänger upp och bildar en 90-graders vinkel mot R4+5, medan den hos Eristalis går ut mot vingspetsen, så att mittcellen får ett spetsigt hörn. Det första svenska fyndet gjordes 1905, och från 1930-talet har den funnits talrikt i Skåne och andra delar av södra Sverige. Invandringen var inte spontan, utan de följde med lökar från Holland, och gör förmodligen så fortfarande, så att populationerna får tillskott utifrån och flugorna blir allt vanligare.

Brokig askbladloppa


Jag trodde såklart att jag hade hittat min första stövslända, men det visade sig vara en brokig askbladloppa (Psyllopsis fraxini). De tillhör ordningen Hemiptera, och är således släkt med gårdagens spottstrit. Och för övrigt även med bärfisarna, om än på lite längre avstånd. Det finns ett tjugotal arter bladloppor (familjen Psyllidae) till, men Psyllopsis-arterna verkar relativt lättidentifierade.

lördag 3 juli 2010

Spottstrit


Lite dålig inspiration i sommarvärmen, småkrypen verkar inte så samarbetsvilliga längre, de som fastnar är nästan alltid "one of several very similar species", som det står i Chinery. Men en kul filur, en allmän spottstrit (Philaenus spumarius), ville vara med, annars ser man bara deras loskor överallt.

fredag 2 juli 2010

Åkerjordfly


Agrotis exclamationis. Ett rejält fly, säkert fyra cm långt, med väldigt fina jordiga, kaffebeige nyanser. Men det engelska namnet är bättre - Heart and Dart!

torsdag 1 juli 2010

Grön bärfis


Sötast idag - nykläckta bärfisnymfer!

Mindre snabelsvärmare


Juli kan vara en rätt trög månad ute i naturen, men idag blev det ganska spännande. Denna mindre snabelsvärmare (Deilephila porcellus) fick i alla fall upp min puls rejält. Jag har bara sett den större arten tidigare, och då som larv. De är väl egentligen inte så ovanliga någon av dem, men de är ändå sällan man får se de stora spinnarna i dagsljus. Några oväntade fåglar också - en vaktel som slog bara ett tiotal meter bort, en tofsmes ännu närmare.