fredag 30 april 2010

100




Det var egentligen sovmorgon på programmet, men jag vaknade 04.30, så det var väl meningen att jag skulle ge mig ut i naturen. Bestämde mig för att prova området runt Kranke- och Vombsjöarna. Vid den här tiden på året blir det aldrig långtråkigt att skåda fågel. Började vid Silvåkratornet, där en lång rad vårfåglar var på plats - rör-, säv-, ärt- och törnsångare, buskskvätta m.m. Några svarttärnor flög runt, rördromen tutade. Flera näktergalar gapade på, de är som lättast att se nu innan löven slagit ut. En satt helt öppet och skakade av sången i tio minuter. Arterna trillade in efter hand, och jag började fundera på att köra en dagsräkning. Kanske det skulle gå att komma upp i 100 arter? Det är egentligen inga problem nu på våren, men med lite begränsad tid och begränsat geografiskt område kan det vara lite klurigt. När jag väl bestämt mig började det såklart gå trögt. När man räknar arter så här hakar man gärna upp sig på arter man inte sett. Rödstjärt och björktrast visade sig vara omöjliga, "säkra" revir var tomma. Men så plötsligt, när jag gått runt i Vombs fure en resultatlös halvtimme, hoppade ett gäng talltitor fram, samtidigt som en tofsmes hördes i närheten. Det finns ju där året runt, men det är verkligen inte varje gång man ser dem. Och trädlärkan började sjunga, liksom dubbeltrasten. En mindre strandpipare flög förbi och det började kännas lättare igen. Ett span ut över Vombsjön gav två svarthakedoppingar och en havsörn, under tiden flög två stjärtmesar förbi. Allt var frid, så började det regna. Typiskt! Kände inte riktigt att det var dags att åka hem, så jag skulade en halvtimme och räknade ihop listan. Jodå, lite drygt 90. Lite uppehåll, så skulle det nog kunna gå. Hade bara en måsart (skratt-) så långt, men i inlandet är det inte alls säkert att få med alla på några timmar. Den nya våtängen vid Kävlingeån visade sig lyckad - en gråtrut, två fiskmåsar, tre havstrutar. Alla arter är värda lika mycket! Lite oväntat gick där sex skärfläckor, kanske de provar att häcka där? Fina ladusvaleflockar, men det tog lång tid att hitta de enstaka hus- och backsvalorna. Regn var på gång igen, och nu var det verkligen dags att åka. 98 arter... Men, precis innan jag skulle slå igen dörren ropade en gröngöling, och det var väl f-n om jag inte skulle hitta en art till. Kollade luckorna, och nötväcka saknades, oväntat, men jag svängde inom Linnebjer och där satt minsann ett helt gäng och plockade bland löven på gångstigen. Så visst funkade det att få ihop 100 arter, utan några förberedelser och i rätt kasst väder. Vädret gjorde att det var dåligt med småkryp, men i alla fall enstaka sälgsandbin (Andrena vaga), mörka jordhumlor (Bombus terrestris) och fläcklundsnäckor (Arianta arbustorum).

torsdag 29 april 2010

Glödsandbi



Sprang runt och jagade glödsandbin (Andrena fulva) idag på förmiddagen, men det tog en god stund innan jag hittade en som ville sitta stilla tillräckligt länge för att fastna på bild. De är fantastiskt vackra när de svävar runt lågt över marken, men de flyger så fort man kommer inom ett par meter ifrån dem. Det hade varit kul att fånga en solbelyst, men jag fick väl välja mellan det och en som satt stilla och åt. I sommarvärmen var det inte alltför svårt att hitta roliga kryp, de två små vackra skalbaggarna ser ju ut att höra hemma i tropikerna. Jag får lägga dem i "bestäm senare"-påsen, det tar ofta mer en en timme att hitta rätt.

onsdag 28 april 2010

Gräselefant

Det här är en verklig favorit - gräselefant (Euthrix potatoria). Den har en relativt begränsad utbredning längs Sveriges västra och östra kuster. Dock verkar den saknas i södra och östra Skåne, så eventuellt rör det sig om två populationer som inte har kontakt med varandra. I Barsebäcks mosse brukar de vara relativt lätta att hitta, särskilt nu på våren när larverna är ute och kryper. De kan vara ute ganska tidigt, de har t.o.m. setts krypa runt på vårvintersnö! Härligt namn på engelska också - Drinker Moth, efter larvens vana att dricka dagg och regndroppar. De vuxna fjärilarna flyger i skymningen från midsommar och en dryg månad framåt. Första sävsångaren sjöng intill, men annars var fågelskådningen rätt stillsam, förutom när en lärkfalk försökte ta en gapskrikande ängspiplärka till frukost.

tisdag 27 april 2010

Vårsidenbi


Fotografering är en hobby som är beroende av inspiration. Det är många gånger som jag varit ute för att ta lite bilder och inte hittat ett enda intressant motiv. Det bästa sättet att hjälpa inspirationen på traven är nog att glömma kameran hemma eller glömma att ladda batterierna. Som några kilo reklam på posten kommer då motiven nästan flygande mot en. Typiskt! Så idag fick det bli en bild från igår. Ännu ett litet bi, man hittar flera intressanta arter om man bara kollar lite noga. Jag misstänker att detta är ett vårsidenbi (Colletes cunicularius), men hade såklart behövt en bra bestämningsbok. Idag satt i alla fall grönsångaren och sjöng i sin favoritdunge. Kul, jag har en känsla av att de håller på att bli ovanligare häromkring.

måndag 26 april 2010

Mörk slamfluga


Den här blomflugan, mörk slamfluga (Eristalis intricaria), har jag sett tre gånger och ingen av gångerna har den varit ett dugg lik bilden i Nationalnyckeln. Där ser den ut som en av de andra slamflugorna med ljusa teckningar på bakkroppen. Det står visserligen i texten att den varierar mycket, men det hade klart varit bra med några småteckningar på hur extremerna kan se ut. Jag trodde faktiskt först att jag hade hittat en praktslamfluga p.g.a. den gulaktiga spetsen av bakkroppen. Denna är dock försvunnen från hela södra Sverige, sorgligt nog, men finns kvar i Svealand. Hade behövt tydligare färger, vitaktig skutell och mörka ben med orange skenben för att pricka rätt. Men det spelar ingen roll, slamflugor är häftiga!

söndag 25 april 2010

Brokig svampsvartbagge



Om det var lätt igår så var det desto svårare idag. Jag tror det var den 500:e googlade bilden som gav napp. Det var ett tiotal brokiga svampsvartbaggar (Diaperis boleti) som satt och käkade björkticka, inspekterade av ett gäng skogsmyror. Myrorna på bilden var ifärd med att ta hand om en avliden kamrat, verkade det. Skarpt solljus, så det blev lite mer än vad det digitala klarade av. Det verkar finnas massor med skalbaggar av olika släkten med liknande mönster, eller med mer rödaktiga fläckar. Den aktuella arten verkar vara rätt vanlig i södra halvan av Sverige, men detta är det första i Västskåne (i Svalan). En annan kul bekantskap idag var ett glödsandbi som tyvärr inte ville vara med på bild. Såg ut som ett litet kringblåsande glöder. Annars var fåglarna huvudattraktionen idag, massor med vårfågel, dessa veckorna är ju årets mest hektiska. Svartvit flugsnappare, ärtsångare, massor med lövsångare. Roligt också med småspov och ringtrast. Vi letade först efter den senare på ett ställe där upp till sex individer sågs förra helgen. Rejält nedfall i Skåne verkar det, på andra håll har man räknat upp till 12 ex. I alla fall hade vi först två mycket misstänkta som flög iväg med glittrande vingar. Tyvärr i alltför skarpt motljus för att vi skulle våga räkna dem. Sedan blev det desto bättre obsar av en hane, som eventuellt var tillsammans med en hona, snyggt visad av skarpögdare skådare. Så nog var det samma två vi sett tidigare.

lördag 24 april 2010

Scatophaga suilla




Det har sin tjusning att ge sig in i insektsdjungeln och leta obskyra arter. Men det är också ganska skönt när man inte behöver tveka ens vid fotoögonblicket. Påfågelöga och röd skogsmyra är ju två sådana arter. Jag har kollat lite extra i blommande videbuskar de senaste dagarna, och faktiskt sitter där ofta rätt många myror. Undrar vad de är ute efter, jag trodde de i första hand åt animalisk föda. Det blir något att fördjupa sig i när tid finnes. Tredje bildens Scatophaga suilla är en av standardarterna bland flugorna. Det verkar räcka rätt långt om man kan de tjugo vanligaste. Om man vill längre blir det till att plocka fram skalpellen. Denna är rätt distinkt, men har en systerart med svarta antenner. Kanske inte den vackraste av varelser, men fascinerande ändå. Inte så vackert namn heller, Scatophaga måste väl bli "skitätare" i den censurerade versionen? Fint med vårfåglar idag, nu är det ju kanske årets bästa tid. Alla tre svalorna, fisktärnor. Ingen grönsångare i min lilla dunge än, men brunsiskorna är minsann kvar!

torsdag 22 april 2010

Rödmurarbi


Ja, den här är jag inte alls säker på att jag har bestämt rätt. Jag fick bara ett par sekunder med den vid varje blomma, sen flög den vidare till nästa. Det blåste dessutom en hel del, så skärpan är inte den bästa. Men om man kollar runt lite bland bilder på nätet ser det ändå ut att kunna vara ett rödmurarbi (Osmia bicornis). Passande artepitet - imponerande antenner. Det verkar vara en relativt vanlig art som flyger nu i april-maj. Min flög bara någon timme efter värsta hagelstormen, så lite vårvindar verkar de tåla.

måndag 19 april 2010

Vägtistelblomfluga



Trots isande kall nordvästan hittade jag en del fina insekter under förmiddagspromenaden. Jag fick bara en bild av blomflugan innan den flög iväg. Brukar först ta en säkerhetsbild på ca 50 cm avstånd och sen försöka gå närmare successivt. Så denna enda fick jag croppa rätt grovt. Det visade sig vara en kul art, vägtistelblomfluga (Cheilosia grossa). Inte helt ovanlig, men relativt dåligt känd. Det står rent av i Nationalnyckeln att det saknas fynd från sydvästra delen av Sverige! I Svalan finns dock en handfull fynd från södra Skåne. Typiskt för arten att flyga tidigt på våren också. Örtblomflugorna (Cheilosia) verkar vara ett ohyggligt klurigt släkte. Det finns 47 arter i Sverige, de flesta små och mestadels svarta. De brukar delas upp i fyra olika grupper baserat på ögonens behåring och skutellens borst. Men det slutar inte där - hos vissa arter tillhör honan en av grupperna och hanen en annan! Hade man bara inte varit så gammal så skulle man ju gjort det till sin livsuppgift att reda ut släktförhållandena. Som väl är har bara ett fåtal av arterna rödaktig behåring, och jag är (nästan) säker på att min bestämning är korrekt. Sävsländan (Sialis lutaria) verkar dyka upp punktligt så här i mitten av april om man kollar fynden i Svalan. Jag fotade den några gånger förra året, men bilderna vill inte bli riktigt skarpa. Konstigt, jag kanske kan skylla på att vingarnas nätmönster blir förvirrande för min lilla kamera. Många lövsångare och årets första rödstjärt. Och brunsiskorna kvar på samma ställe, det ska bli roligt att följa dem. Jag kom nog inte längre än till "permanent revir" när jag inventerade rutan för sex år sen.

söndag 18 april 2010

Honungsbi



Det surrade rejält i videbuskarna idag, massor med honungsbin (Apis mellifera) var ute och käkade. Ett tjugotal bikupor finns i närheten, så det är väl en ständig trafik där nu. Det ser rätt häftigt ut när de är helt nerdammade med pollen. Inte lika kul för den stackars stenhumlan (Bombus lapidarius) som nog hade velat vara ifred under sina sista minuter i livet. Fortfarande ganska många mörka jordhumlor (Bombus terrestris), men även bland dem några stycken som var döda eller döende.

fredag 16 april 2010

Repriser



Trots frisk, kall nordvästvind (håller tummarna för skärfläckorna!) var det ganska många roliga insekter ute idag, men inga nya förutom en ängshumla. Säkert 25 Bombylius major, de verkar trivas bäst i solvarmt gräs. På den andra bilden ett videsandbi, det verkar som om de röda bakbenen är artunika, men den jag fotade för ett par dagar sen hade benen täckta av gult pollen, så det kan ju klart vara lite lurigt att se. Påfågelöga och en trolig vinbärsfuks, de är svåra att komma nära. Årets första lövsångare sjöng, normal ankomstdag om man ser till de senaste åren. Jag brukade räkna 20-22:a som normalt innan. Roligare ändå var två sjungande brunsiskor. Det fanns nog en liten population runt Lomma för ett tiotal år sen, men de har varit svåra att hitta på sistone. Hoppas på en nyetablering. (Jag ser nu att Bombylius-bilderna från igår och idag ser helt identiska ut, men de är faktiskt tagna med 24 timmars mellanrum, och lika många kilometer!).

torsdag 15 april 2010

Bombylius major




Jag får nog snart en polisanmälan på halsen, men det gör inget så länge jag hittar såna här gosiga svävflugor. Det är ju nästan så man vill ha ett gäng Bombylius major som husdjur. Vaksamma rackare, jag fick krypa runt i gräset säkert tjugo minuter innan jag kom tillräckligt nära. Kanske inte acceptabelt beteende alldeles intill ett dagis. Men fröknarna känner nog igen mig vid det här laget. Det finns förstås något tiotal Bombylius-arter, men om jag förstått det rätt är major den enda med mörka fält på vingen. Den andra flugan trodde jag var en blomfluga, men efter lite koll på nätet kom jag fram till att det förmodligen är en Tachina ursina, som tillhör de egentliga flugorna. Har lite dålig koll på hur det släktet ser ut. Så där grova hårstrån på bakkropp och ben har nog aldrig en blomfluga. I Salviken har flocken med skärfläckor växt till sig ytterligare, 144 ex idag. Nu får vi hoppas att vädret blir perfekt några veckor framåt. Lagom torrt så att inte revlarna översvämmas, lagom varmt så att det finns tillräckligt med föda och äggen slipper frysa, men inte för varmt, så badfolket klampar ut bland bona.

onsdag 14 april 2010

Vivel

Videsandbi


Datorer i all ära, men det är ju tungt att sitta inne framför skärmen såna här friska dagar. Känns som rena hälsokuren att komma ut. Och en timmes cykeltur är ju bättre än inget. Blommande videbuskar verkade vara de säkraste platserna för att hitta insekter idag. På soliga träd i lä satt massor med små flugor, inget att ge sig på att bestämma, men även några vackra videsandbin (Andrena clarkella) som satt och vilade middag. Bifamiljen är i och för sig också ett gytter av arter, men de flesta verkar i alla fall ha relativt distinkta teckningar. Och så här tidigt på våren flyger bara ett mindre antal arter.

tisdag 13 april 2010

Amerikansk bläsand

Var nere och kollade in den amerikanska bläsanden som hållit till i södra delen av Lommabukten i en veckas tid. Trots lite avstånd och värmedis var han inte svår att hitta, det är ju mer än detaljer som skiljer från den europeiska. Kanske den största förväxlingsrisken vore någon konstig hybrid. Detta är fynd nummer 14 i Skåne sedan 1964, då även Sveriges första sågs i Foteviken. Utanför kontoret hoppade årets första svarthätta, någon dag tidigare än normalt, men inget rekord. Vårfåglarna verkar ändå punktliga efter den stränga vintern, men nu har det klart gått några veckor, så allt är väl tillbaka i (o)normala gängor.

måndag 12 april 2010

Linnebjer




Jag gillar verkligen den här sortens skog med stora ädellövträd och ett tjockt hasselskikt. Om bara några dagar är det tjockt med vitsippor också, än så länge bara enstaka blommor. Det var egentligen inte meningen att jag skulle till Linnebjer idag, men soldaterna hade stängt av vägen i Silvåkra, så det fick bli en liten omkastning i programmet. Fågellivet var väl det man kan förvänta sig den här tiden på året, men jag hade faktiskt tre rekordtidiga arter (för min del) - ladusvala, brushane och mindre strandpipare. En liten flock med sex årtor var förstås kul, liksom flera sjungande trädlärkor. Skogsstyrelsen håller på att anlägga nya betesmarker och översilningsängar längs Kävlingeån mellan Vombsjön och Harlösa, det kommer att bli ett stort, fint område tillsammans med övriga Revingefältet och Vombs ängar. Men så dyker det ju upp allt fler insekter, och då blir det genast lite extra spännande. På bilderna hårig flickblomfluga (Melangyna lasiophthalma), en av de tidigaste blomflugorna, och vad jag tror är en dubbelvågig lavmätare (Ectropis crepuscularia). Måste hitta en bra nattfjärilsbok också.

söndag 11 april 2010

Zygina


I dag var det dags att ge murgrönan en omgång, den håller på att invadera hela trädgården. Små vita varelser flög runt som minisnöflingor, landade oftast skyggt på baksidan av bladen. Vid några tillfällen satt de en sekund lite mer öppet och jag hann knäppa ett par bilder. Svårt med skärpan, de var inte stort mer än två mm långa! Men det räckte uppenbarligen för att få plats med en läcker, slingrande teckning över vingarna. Efter lite efterforskning kom jag fram till att det rör sig om en sorts strit, Zygina, sannolikt flammigera, men med åtta snarlika arter känns det säkrast att stanna vid släktet.

lördag 10 april 2010

Parksnäcka


Jag roade mig med att såga ner en gammal hagtorn på tomten, vilket såklart ledde till ett stort antal punkteringar av mitt skinn. Men lite ljusare blev det allt... Fortfarande tunt med insekter, men årets första nässelfjäril kom i alla fall förbi för några dar sen. Och idag hittade jag några parksnäckor (Cepaea nemoralis). Han/hon på bilden levde faktiskt, men verkade lite ljusskygg. Imponerande att de kan klara vintern, undrar var de hållit hus? Nergrävda bland gamla löv, kanske? De är inte alltid så lätta att skilja från trädgårdssnäcka, men parksnäckans mörka mynningskant ska vara ett säkert kännetecken, åtminstone på gamla individer. Lite annat liv fanns det i jorden - lövmaskar, spindlar, tusenfotingar.

måndag 5 april 2010

Guldögonslända


Den här lilla guldögonsländan är vanlig runt om och inne i huset, men alltid lika välkommen såklart. Ljuset var inte helt optimalt i morse, men man kan ana de guldlysande ögonen. Den skira vingkonstruktionen är också förtjusande. Det finns 16 olika guldögonsländor bland de 63 arterna nätvingar i Sverige, så identifieringen är långtifrån solklar. Standardarten bland guldögonsländorna är dock Chrysoperla carnea, och jag känner mig rätt säker på att detta är en sådan. Experterna använder framför allt de olika arternas sång för att identifiera dem, men om mina sländor brukar sjunga är det på en väldigt blygsam ljudnivå. En intressant artikel med ett par ljudfiler finns på Evolution Library.

lördag 3 april 2010

Sjuprickig nyckelpiga



Ja, det kryllar inte av insekter därute precis, denna sjuprickiga nyckelpiga (Coccinella septempunctata) var den enda jag hittade på hela förmiddagen. Även om man ser tusentals pigor varje sommar är det förstås lika kul varje gång man hittar en. Charmiga djur, och det finns ju många olika arter att njuta av. Rent taxonomiskt kan de vara en utmaning också, även om den sjuprickiga knappt går att ta fel på. Men det finns faktiskt en art, C. magnifica, som är mycket snarlik. Den har bl.a. något större fläckar uppe på ryggen, och man kan inte se sidofläckarna rakt ovanifrån. Den sjuprickiga har dessutom en liten valk längs täckvingarna (se undre bilden), vilket magnifica enligt uppgift saknar. Något att leta efter framåt sommaren. Morgonfrost och friska sydostvindar gjorde att fågellivet var lite tystare än jag hade hoppats. Skärfläckegänget börjar växa till sig - 68 ex idag. I Salviken finns en ganska stor andel av den skånska populationen, uppemot 75 bon, men de brukar tyvärr bli rejält störda under häckningen. Förutom naturliga problem som boplundrande kråkor och översvämmade revlar får de stå ut med lösspringande hundar, badgäster, kitesurfare, vattenskoterraggare m.m. I bästa fall blir ett tiotal ungar flygga. Några nya för året - en fiskgjuse med en liten id (?) i klorna, en stenskvätta som faktiskt var den tidigaste jag sett någonsin. Och två par bruna kärrhökar i mossen, bjöd på fantastiska flyguppvisningar.

fredag 2 april 2010

Liv


Vad fort det går. För bara några dagar sedan var det iskallt och tyst, nu är det massor med liv överallt. Gråhakedoppingarna har tagit dammarna i besittning och grymtar högljutt på varandra. Gransångare sitter i varannan buske och stapplar fram sin sång. Vanligare än lövsångare numera, på sina håll. Trummande mindre hackspett, kul att de kan klara sig kvar i överexploaterade skånska byar. Men ännu inga insekter. Jo, nån enstaka vintermygga var där nog.