Mallorca

Cala Bóquer, klassisk lokal för balearisk sångare

En veckas semester på Mallorca, några lätta vandringar, ett par korta cykelturer. Förutom några seriösa försök att hitta en balearisk sångare var skådandet helt slumpbetonat. Artlistan blev ändå riktigt trevlig: purpurhäger, bronsibis, flamingo, grågam, dvärgörn, eleonorafalk, rödnäbbad trut, styltlöpare, tornuggla, härfågel, klippsvala, rödhuvad törnskata, blåtrast, tyrrensk flugsnappare, sammetshätta, grässångare, cettisångare med mera. Tornugglan var lite speciell. Sista dagen fick vi tips om att det gick att gå in i norra delen av våtmarksområdet S’Albufereta via en undangömd grusväg bara 200 meter från vårt hotell. Vi provade, och det första vi fick se var ett elegant ”spöke” som svävade runt och födosökte över ängsmarkerna. En snygg, mörk, rödbrunbröstad individ, vilket var lite märkligt eftersom det är den vitbröstade underarten alba som häckar på ön. Hm… Annars var det eleonorafalkarna ute på Cap Formentor som bjöd på bäst underhållning. De häckar ju på sensommaren för att kunna hitta gott om mat i form av trötta flyttfåglar när deras ungar är nykläckta. Vi räknade åtminstone nio individer, fem på norra sidan av udden, fyra på den södra. Det var ont om småfågel i branterna, men vid ett tillfälle fick några av falkarna syn på en backsvala och satte av mot den i helt galen fart. Det kan inte ha tagit mer än ett par sekunder för dem att dyka från 200 meters höjd ner till havsytan. Otroligt imponerande! Jag såg inte om de tog svalan, men den kan knappast ha haft någon chans att komma undan… En annan rolig grej ute på Cap Formentor var de fina tallskogarna där det fanns gott om mindre korsnäbbar. Den endemiska underarten balearica är väl skild genetiskt från ”vår” mindre korsnäbb och kommer sannolikt att föreslås som egen art inom kort. Det hänger väl på om man kan fastställa att den är helt isolerad från andra populationer. Utseendemässigt är det förstås inte några större skillnader, bara lite mindre storlek och kortare näbb. Vi hittade aldrig någon säker balearisk sångare, bara några misstänkta sekundobsar på den bästa lokalen. De är ökända för att vara extremt tillbakadragna efter häckningen, och det blir inte lättare av att det sitter sammetshättor och knattrar i var och varannan buske. Säkraste tiden är i april, när hanarna sitter och sjunger lite mer exponerat. Det får väl bli en vårresa också, helt enkelt.

Rödnäbbad trut, Cala Sant Vicenç

Tyrrensk flugsnappare, Cala Bóquer.
Märkligt att se flugsnappare födosöka på marken i knähög vegetation.

Dvärgörn, Cala Bóquer. Med oklart föremål i klorna.

Rödhuvad törnskata, Port de Pollença.
Den endemiska underarten badius ska egentligen sakna ljus handbasfläck, men den här såg ut att ha en liten antydan. Eftersom det fanns ungfåglar i närheten tänker jag att den ändå var en lokal fågel. Den kontinentala underarten senator är annars vanlig under flyttningen. Tillägg 2022-10-04: Nej, det kan inte vara en balearisk fågel, den vita handbasfläcken är alldeles för stor. På andra bilder anas också att det svarta pannbandet är för tjockt och i stället passar bra för senator. Min tanke att ungfåglarna i närheten skulle tyda på att det var lokala fåglar är ju också fel - i slutet av september kan de ju lika gärna vara kontinentala. Vi får spara badius till ett vårbesök.

Grässångare, S'Albufereta

Silkeshäger, S'Albufereta

Vandrande ängstrollslända, Port de Pollença.
Den här och några mindre kejsartrollsländor var de enda sländorna.

Kohägrar, Port de Pollença

Svarthakad buskskvätta, Port de Pollença

Eleonorafalk, Cap de Formentor

Cap de Formentor, norra sidan. Jag har oftast inte svårt för höjder, men stupet vid den här utsiktsplatsen var nästan för jävligt.

Cap de Formentor, mot nordost.
Fin biotop för balearisk sångare och blåtrast i förgrunden!