En underbar morgon med lätt frost och svaga vindar. Givetvis fick jag avbryta i förtid p.g.a. jobbmejl. Men det är alltid lite speciellt med årets första sjungande taltrast. Och så fick jag äntligen se gröngölingen som har övervintrat i området. En lokal raritet som nätt och jämnt är årlig i kommunen. Nu trillar arterna in efterhand, och 100-strecket på cykellistan passerades den 7 mars med två större strandpipare. En riktig lågoddsare. Även om man ser många hundra, kanske tusen, sjöorrar på ett år är det nästan omöjligt att få en bild av dem. De håller sig ofta flera kilometer från stranden. Dagens hane kom ovanligt nära, kanske 200 meter. Han verkade lite trött och kanske lite blöt också, hoppas att han inte fått olja på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar