Sångarna var inte direkt inspirerade efter morgonens åskknallar. Förutom den här rörsångaren, som sjöng oavbrutet och visade sig fint. Jag har gått förbi honom varannan dag nu under våren, men bara fått se små glimtar. Kul att följa enskilda individer i deras revir. Det kan förstås ske en del byten, men när de sitter på samma gren eller i samma vasstrå dag efter dag tänker jag mig att det är samma. Rörsångare har ett rätt distinkt utseende med sin långa näbb, flacka panna och utdragna huvudform jämfört med kärrsångaren. Färgerna hos de gamla fåglarna går också i lite andra toner, mer rödbrunt och vitt än beige och gult. Ensamma och tysta fåglar kan såklart vara omöjliga att skilja åt ändå. Vid den här dammen har de dessutom sina revir i en nästan identisk mikrobiotop, en smal rand med vass mellan vattnet och örtvegetationen. Några sävsångare bor också granne, men de är ju lätta att känna igen, som tur är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar