Så där vart sjunde år får jag för mig att jag ska plocka fram min gamla flora och uppdatera mig på pistiller, stipler och allt annat som hör till den spännande blomstervärlden. I år var det visst dags igen. Det brukar gå över efter några månader, men det känns ändå som en viktig del av allmänbildningen att kunna de 100 eller 200 vanligaste arterna. Går fint att kombinera med insekterna dessutom, de är ju ofta knutna till speciella värdväxter. Där jag bor är floran, precis som faunan, extremt kulturpåverkad. Visst finns det några små oaser av "naturlig" vegetation, men det mesta av växtligheten är klippt och tuktad. Botanikerna är väl i och för sig rätt roade av att leta efter nya arter som spridits av människan längs järnvägar och på skräpmarker. Karminspinnaren gillar i alla fall stånds, en växt som verkar bli allt vanligare här. Fantastiskt vacker fjäril i grått och karminrött, larven ger tvärt emot ett nästan komiskt intryck. Hade passat perfekt i en Kalle Anka-film.
3 kommentarer:
Ett härligt foto av en intressant larv. Håller med om att den skulle kunna bli en intressant Disneyfigur rakt av :-)
Kram och allt gott till dej!
jag har också haft den intentionen, flera gånger, men saknar nog minneskapaciteten idag... ;) det är tur eller kanske man bör säga en skam att det finns appar för allt, eftersom jag helst skulle vilja minnas alla de latinska botaniska namnen jag lärde mig utantill från fältfloran som liten! :D
fin bild på en vacker filur!
Tack! Jag tycker att man hamnar i ett skönt tempo tillsammans med blommorna, sådär 500 meter i timmen... Som med insekterna utan adrenalinkicken ;)
Skicka en kommentar