Mindre hackspett

Hu, vad det var kallt idag, bara fem minus i och för sig, men en frisk vind direkt från Ryssland gick rakt genom benmärgen. Kul att fota i solsken för en gångs skull, och de flesta fåglarna var stilla, sparade energi. Utom den mindre hackspetten som inte satt stilla mer än en halv sekund i taget. Han brydde sig inte det minsta om mig, for runt på bara några meters avstånd, men den enda skarpa bilden blev i en lite annorlunda pose.

Gärdsmyg

Jag blir alltid lika imponerad när jag hittar gärdsmygar så här på vintern, att de klarar av att hitta mat trots massor med snö och minusgrader. Nu har det ju bara börjat, men jag vill ändå tro att denna lilla tuffing fixar den här vintern. Han hade mutat in en skreva mellan ett par stenblock på en stenpir fullt exponerad mot Öresunds elaka vindar. Mer oroväckande kanske att det fanns en massa kattspår runt om i snön.

Knipa

Det är egentligen precis såna här bilder man inte vill ta på änder, fotografens närvaro går ju inte att trolla bort direkt, men i just den här blev det en rätt rolig kombination av panikslagen blick, sprallande fötter och skakande rumpa. Kniphonan återvände till sin vilosten efteråt och verkade inte alltför sur på mig.

Domherre II

Precis innan det började snöa.

Gråtrut

Den här bilden blev egentligen alldeles för rörig, men jag tycker att det är lite kul att den unga gråtruten går i precis samma färgskala som det rostiga räcket, den gistna badbryggan och det vinterkalla öresundsvattnet. Yrande småsnö kanske förstärker intrycket av lågsäsong? Från igår.

Tillägg 2010-11-28: Detta bör vara en 2K-fågel, alltså född sommaren 2009, den bästa ålderskaraktären som syns här är nog de fint marmorerade större täckarna som ligger i ett band längs mitten av vingen. Fågeln hade också ljusrosa näbb med mörk spets och en del ljusgrå fjädrar på ryggen, vilket bör utesluta en fågel i första vinterdräkt.

Skrattmåsar

Skata

Skatan tyckte inte heller att det kändes så kul med snö.

Kråka

Det här blev en riktig "jag fick i alla fall en massa frisk luft"-dag, stilla och behagligt, men det mesta gick snett. Massor med tomma bildrutor, suddiga fåglar som bestämde sig för att hoppa vidare i precis fel ögonblick, grenar som skymde osv. Lyckades dessutom plurra upp till knäna i en tångbank, det måste ha funnits en underjordisk bäck eller nåt precis där. Kråkan stod i alla fall stilla i några sekunder. En minnesvärd sak hände dock - i en skogsdunge samlade sig plötsligt samtliga grannskapets fåglar kring ett par stora tallar och började varna som vansinniga! Koltrastar, trädkrypare, domherrar, mesar, rödhakar, nötväckor, kungsfåglar, och t.o.m. större hackspettar pep, skrek och gapade. Jag har bara hört något liknande en gång tidigare, då var det en sparvuggla som spred skräck. Idag lyckades jag inte hitta någon uggla, men det finns en holk i närheten, så det är väl inte omöjligt att där satt en stackars kattuggla någonstans och fick sin skönhetssömn störd.

Rödhake II

Vigg x brunand

Den här vackra dykanden låg hela förra vintern i samma lilla damm, och är med största sannolikhet en korsning mellan vigg och brunand. Huvudet är mörkviolett med en mörkbrun ton, ryggen och flankerna matchar en vigghanes teckning, men är ljusgrå där viggen är vit och mörkgrå där den är svart. Ser ut som en perfekt blandning alltså. Annars kan and- och gåshybrider istället ha enstaka detaljer från respektive förälder, kanske en näbb från den ena och vingspegel från den andra, och det kan då bli lite klurigare att lista ut ursprunget. På den övre bilden ligger den i mitten med en hona och en hane brunand till höger om sig och en vigghona och en sothöna till vänster.

Rödhake

Koltrast II

Skånsk vinter hela dagen - den sorten som ligger och tvekar på nollgradersstrecket och blandar regn och snö. Koltrastarna hittar fortfarande bär, det brukar trilla ner en hel del från rönnen när sidensvansar och björktrastar går lös på trädet. De stora flockarna verkar ha försvunnit nu. Men ett tag var det riktigt livat i trädgården, med blåmesar, talgoxar, rödhakar och faktiskt en större hackspett, de brukar inte dyka upp varje år. Jag måste nog sätta upp ett fågelbord i vinter, det har varit dåligt med det förr om åren.

Harmonia axyridis

Hittade en livs levande nyckelpiga idag, lite konstigt när alla andra småkryp har gått och lagt sig. Ett par italienlockar var också vakna i och för sig. Jag är lite osäker på arten, men jag tror att det är den som vi inte tycker om, Harmonia axyridis. Den sägs vara ute och snurra lite så här på senhösten i sydligare trakter.

Grönfink

Kul med lite underhållning utanför kontorsfönstret, det brukar sitta ett gäng med diverse småfåglar på den asfalterade cykelvägen. Undrar vad de hittar för godsaker där. Grönfinken ser lite sur ut, han är ju väldigt fint tecknad annars, med lysande gula detaljer på stjärt och vingar.

Skrattmås

Ejder

Det skulle börja regna framåt förmiddagen, men det syntes lite blå himmel när det ljusnade, så en liten cykelrunda hanns med. Många änder är lätta att fota, men om man inte lyckas närma sig osedd brukar bilderna ändå bli tråkiga, med en bortsimmande blick över axeln. Den här ejderhonan gjorde tvärtom, när jag tagit några bilder på ett femtiotal meters avstånd vände hon och simmade rakt mot mig. Det var nog hungern som övervann rädslan, för alldeles inne vid strandlinjen började hon direkt att dyka. Såg inte om hon fick fatt i något, dock. Kul att det finns nötskrikor kvar här, gott om ekollon också, verkar det som. Kanske de håller ut hela vintern? Ett härligt gäng med stjärtmesar också, nästan omöjliga att få på bild, dessa naturens egna små duracellkaniner.

Koltrast

Perfekt jobbedag, började och slutade i lagom tid. Men förutom en språngmarsch till brevlådan blev det inget gåut. Naturupplevelserna inskränkte sig till fem minuter med koltrastarna genom vardagsrumsfönstret på lunchen. Trevligt så, de brukar bygga bo i bokhäcken. Honan är bra kamouflerad där trots att alla löven har blåst bort. Hanen lite mer stöddig, sitter gärna öppet och försöker visa att det är han som bestämmer. På andra sidan huset brukar det hända lite mer, domherrar, stenknäckar, rödhakar och andra, men de blir färre för varje dag.

Gråsiska II

Fortfarande massor med gråsiskor överallt, det smattrar i luften var man än går. Får se hur länge de stannar, de har en förmåga att bara försvinna från den ena dagen till den andra. Men så länge det är någorlunda milt kan de väl hitta mat så det räcker. Sidensvansarna har det nog värre, det börjar bli riktigt kalt på rönnarna.

Vigg

Hornuggla

Det är lite skillnad att fota fåglar jämfört med att fota insekter, man får ta en himla massa bilder för att få någon enstaka som är hyfsad. Men det ligger ju en trevlig utmaning i det också. Man ser dessutom direkt i sökaren om det finns något problem, som idag när det blinkade ilsket "Fäll upp blixten" i min kamera. Jag lydde inte, det tyckte nog hornugglorna var bra. De brukar samlas i en liten granhäck så fort det blir frostgrader på hösten. Tyvärr kommer man bara åt från ena hållet och får motljus nästan hela dagen. I de skumma granarna blir ljuset på ugglorna dessutom begränsat. Annars kan de ibland, särskilt framåt senvintern, sitta helt öppet och sola.

Gråsiska

Har alltid en jädrans otur med dimma när jag planerat in en förmiddag vid Kranke-Vomb. Idag gick det knappt att se nåt förrän vid 11-tiden, då det istället blev precis lagom njutbart i solen. Som tur var fanns det ett tillmötesgående gäng med ett tjugotal gråsiskor, så jag kunde fördriva tiden tillsammans med dem. Lätt frost till en början, som synes av bilderna. Otroligt tyst i skogen annars, men så brukar ju november vara. Mindre hackspett, varfågel, pilgrimsfalk och svarthakedopping var ändå kul.

Rödbena

Har ett nytt, konstigt behov av att förmiddagspromenera nuförtiden, kanske jag håller på att bli pensionär? Konstiga svängningar i vädret, ösregn, sedan slösande sol, sedan ösregn igen. Rödbenorna är tagna på gränsen av vad kameran klarar, hårt croppade, uppskärpade. Det blir nästan akvarellkänsla över dem, men det är ju inte riktigt meningen. De poserade fint i alla fall. Tror nog att de är isländska, det brukar vara ett litet glapp i september-oktober mellan våra häckfåglar och de mörka, kraftiga som stannar över vintern.

Tornfalk

Det var minsann lite sol och blå himmel en stund på förmiddagen, så det kändes givet att friska upp sig lite ute vid sundet. Stod en stund och försökte fota några rastlösa gråsiskor, de går ju att komma riktigt nära när de äter, men den enda skarpa bilden blev på en rygg... Det verkar finnas plats för hur många nässelfrön som helst. Sen återvände den tråkiga, vita himmeln och det blev hopplöst att fota. Tornfalken var annars medgörlig, balanserade alldeles stilla i vinden och spanade efter sorkar, accepterade min närvaro. Tyvärr ingen lä för mig heller, men man kan ju inte få allt.

Domherre