Ekorrspinnare

Idag gick höstsäsongen igång med ett brak. Stod vid Lundåkrabukten några timmar på morgonen och njöt av en fin blandning vadare, många arter i goda antal. Roskarlar, kustsnäppor, sandlöpare, kustpipare. Årstidstypiska flockar med tofsvipor och ljungpipare. Blev nästan lite sur på havsörnen och pilgrimsfalken som turades om att skrämma upp alla fåglarna precis när något spännande kommit in i synfältet eller när en flock nästan var färdigräknad. Fiskgjuse, skräntärna, stenfalk. En mycket fin morgon. Men det mörknade i norr, såg ut att bli regn, och när solen gick i moln drog jag mig inåt skogen där jag hittade två härliga larver av ekorrspinnare (Stauropus fagi). Det här är ju kamouflagekonster som man bara trodde förekom i tropikerna! Om de blir störda "intar de snabbt en mycket karakteristisk skräckställning med frambenen utsträckta som i fångstställning, och kan då påminna om bönsyrsor [...]. Om de störs ännu mer slår de åt sidorna och mot underlaget med framkroppen och vibrerar också hastigt med de utspärrade frambenen - en i sanning bisarr gestalt som troligen kan skrämma många angripare!" (Nationalnyckeln) Jag störde dem nog bara lite.