Första stoppet var i Regensburg, som
visade sig vara en ganska rörig och tråkig stad trots sina 2000-åriga anor. Katedralen
var i alla fall magnifik och medeltidsmörk på insidan, och det var kul att
äntligen få se floden Donau. Salzburg var desto bättre, men oj vad där var
mycket turister. Bäst var att ta hissen upp till det moderna konstmuseet och njuta
av utsikten över staden.
Vi svängde in i Tyskland igen och
hoppades på en lugn och skön morgon vid Königssee, men parkeringen var nästan
full redan vid niotiden. Turistbåtarna hade börjat gå, och det var allt annat
än fridfullt. En liten bit bort fanns det i alla fall en fin avskild
utsiktsplats. Andlöst vackert, nästan omöjligt att fånga stämningen på bild. På
en bergstopp i fjärran skymtade Hitlers örnnäste, det måste vara fantastisk
utsikt däruppe. Och vilket känslokaos med tanke på historien. Vi borde såklart
ha planerat in ett besök, men…
Tanken var att vi skulle prova på vandring
i lite mer kuperad terräng än vad som finns i Skåne. Vi började lugnt i den
lilla byn Auffach i Wildschönau. Linbanan var igång och det var en skön tur upp
till toppen av Schatzberg (1898 meter över havet). Perfekt ställe att få igång
alla ben och leder. Vandringen gick mestadels längs familjevänliga grusvägar, så
det var inte alltför ansträngande. Bedårande vacker utsikt åt alla håll.
En morgon åkte vi en liten bit uppströms
floden Wildschönauer Ache till den vackra dalen vid Schönanger Alm. Här började
stigen med en slingrande uppförsbacke på nästan 500 meter (från 1161 till 1647
meter) genom knäpptyst granskog. På vissa håll kändes skogen riktigt genuin och
ursprunglig med mossiga stubbar och vajande skägglavar, men det mesta har
förstås varit brukat i tusentals år. Som tur var fanns det gott om svalkande
källdrag längs vägen, och när våra låglandsben sånär hade fått nog gick det
neråt igen.
Ovanför den högsta toppen till höger i
bilden seglade en kungsörn, annars hände det inte så mycket i fågelvärlden. Vi
hade inte planerat in någon aktiv skådning, så det blev mest lite ströobsar
längs vägen. Svart rödstjärt var den vanligaste arten, det verkade finnas ett
par vid varje gård. Bland granarna fanns det gott om nötkråkor och förstås en
del mesar, korsnäbbar osv. Vattenpiplärkor flög runt lite här och där över
alpängarna, och längs floderna syntes strömstarar och forsärlor.
En morgon tog vi linbanan från St. Anton
upp mot bergstoppen Valluga. Tre olika delsträckor: först en vanlig skidgondol till
mittstationen, därefter en lite större korg med plats för 40 personer och sen den
sista biten i en liten plywoodlåda med plats för fem stående. Som tur var
fattade jag inte förrän vi kommit ner att jag egentligen inte vågade åka den
sista biten. Korgarna syns på bilden som två blå prickar.
På 2811 meters höjd var det förstås
storslagen utsikt. Och bara åtta grader varmt, skönt som omväxling till
sommarvärmen. Långt nedanför oss låg en flock med alpstenbockar och vilade. Jag
är lite osäker på deras status, men de räknas väl som vilda efter ett antal
lyckade återinplanteringar. På 1800-talet fanns det bara 100 djur kvar i en
nationalpark i Italien. Nästan helt tomt på fåglar, men efter en stund fick jag
några sekunder med en alpjärnsparv i alla fall. Nere i dalen fanns det lite
oväntat gott om klippsvalor, t.o.m. runt St. Antons moderna hotellkomplex.
Sista dagen blev det lite lugnare
vandring vid Verwallsee väster om St. Anton. Mer granskog, alpängar och små
raviner med vattenfall. Här var det lättare att hitta insekter, bland annat
trumgräshoppor (Psophus stridulus) som
lyste som små röda laserpunkter när de flög omkring. Vågiga vingbakkanter ska
vara ett kännetecken för lundpärlemorfjäril (Boloria titania), så jag misstänker att det är en sådan på den
andra bilden. Den finns inte i Sverige, men har en liten population i Finland.
Hemresan blev lite speciell – från 9
grader varmt på morgonen när vi gav oss av till 34 grader i Magdeburg på
kvällen. Konstigt att resa norrut till århundradets värmebölja. Vi hade i alla
fall lyckats med vår föresats att vandra minst en mil om dagen, och det är väl
inte helt omöjligt att det blir en repris ett annat år.