Nyår

Gråsiska

Målet att läsa minst 50 böcker under året uppnåddes redan i november. En titt i listan avslöjar att jag för det mesta har hållit till på den lättsmälta avdelningen. Även i år var det tre romaner av kvinnliga författare som bjöd på lite extra – We That Are Young av Preti Taneja (en färgstark indisk släktsaga med King Lear-tema), Alone With You in the Ether av Olivie Blake (en fantastisk kärlekshistoria mellan två personer i varsin ände av det psykologiska spektrumet som förs samman i en virvel av konstförfalskningar och avancerad teoretisk matematik (via honungsbin såklart…)) och Bitter Orange av Claire Fuller (en märklig engelsk berättelse med inslag av hippieromantik och gotisk mystik). Eller så var topp tre i alla fall fram tills för några veckor sedan, när jag hittade Ghost Wall av Sarah Moss på biblioteket. En kortroman om en familj som lajvar järnålder någonstans i norra England. Den var kanske årets bästa, trots att den kändes lite för kort? Jag måste läsa mer av henne… 

Svart rödstjärt

I fågelvärlden blev det väl inte någon riktig höjdardag under senhösten. Svartmesar, gråsiskor och sidensvansar har varit hyfsat talrika. Märkligaste obsen var en rödstjärt den 21 november, nytt skånskt fenologirekord med några dagar bortsett från ett vinterfynd för ett 20-tal år sedan. Den ska förstås godkännas officiellt också… Nya personliga fenologirekord blev det även för större strandpipare, kentsk tärna och fisktärna. En kustsnäppa var så pass sen som den 29 november. Som så många gånger förr förundrar man sig över hur vinterfaunan har förändrats de senaste 25 åren. Bläsänder, grågäss, snatteränder, forsärlor, järnsparvar, svarta rödstjärtar, dubbeltrastar och annat som förr krävde en del ansträngningar är numera helt regelbundna i december. Jaja, ett nytt år är på gång i alla fall, förhoppningsvis med många cykelturer, fåglar, böcker osv. Som vanligt med andra ord.

Kärrsnäppa

Höst

Efter en tämligen händelselös sommar har det blivit några minnesvärda möten under hösten. Den 5 september hade jag turen att springa (eller snarare cykla) på en stäpphök och en dubbelbeckasin inom loppet av ett par timmar. Som vanligt med de båda arterna blev tiden alldeles för kort. Stäpphöken drog ett par svängar över en öppen gräsyta innan den flög vidare söderut. Beckasinen rastade i en oklippt grässträng i anslutning till en stubbåker och flög bort bakom ett ridhus när jag hade stött den. Lite oväntad biotop, men de är väl inte lika beroende av fukt som de andra beckasinerna, tänker jag. Nytt EKO-kryss, förstås. Den 8 oktober hittade jag en hyperaktiv tajgasångare som inte riktigt ville vara med på bild. Det var det sjätte mötet med arten i kommunen. Bortsett från en notering den 28 september ligger fynddatumen snyggt inom en vecka mellan den 8 och 15 oktober. 

Mer oväntat dök en lite trött lunnefågel upp i samband med ett blåsväder den 12:e. Ännu en ny art på EKO-listan. Förra gången det begav sig var 2002, och då gjorde jag inte någon skillnad mellan bilburna och miljövänliga obsar. Jag har för mig att jag tog bilen vid det tillfället. Årets lunne blev mycket populär bland traktens skådare, och det finns ett femtiotal rapporter på Artportalen. Framåt eftermiddagen guppade den allt närmare strandlinjen, och det är väl troligt att den hamnade i magen på en trut till sist. Influgna havsfåglar går ofta det ödet till mötes. De som väntade in den fick i alla fall helt galet fina bilder.

Den 18 oktober hittade jag min tredje strömstare i kommunen. Det märkliga är att jag är den enda som fått se arten här sedan jag flyttade hit 1995. Här finns ändå många betydligt flitigare skådare än jag… Slumpen slår lite som den vill ibland. Som tur var blev det en dokubild den här gången, annars hade nog min trovärdighet blivit ifrågasatt… De tre fynden ligger snyggt i andra halvan av oktober, mellan den 18:e och den 30:e.

Silkeshäger

Skön spridning på årskryssen idag - silkeshäger, alfågel, kärrsångare och blå kärrhök. Alfågeln och kärrhöken borde jag förstås ha sett för länge sen, men så är det ibland. Det är väl en del av tjusningen med fågelskådningen... Silkeshägrarna larmades först sträckande söderut någon mil norr om vår position. Sedan kunde de följas en lång stund av en annan skådare som stod en halvmil söder om oss. Fattar inte hur vi kunde missa dem. Till sist hade de landat på stranden bara någon kilometer bort, men givetvis utom synhåll. När vi som bäst diskuterade den lämpligaste strategin för att få se dem - en snabb cykeltur och hoppas att de stod kvar på stranden eller bara vänta och hoppas på det bästa - så stod de bara där på en revel. En minut senare hade de försvunnit in över land.

Tidig mosaikslända och kvickgräsfjäril

Årets första trollslända blev lite oväntat en tidig mosaikslända. Ganska ovanlig i kommunen, jag brukar bara se en eller två om året. Det verkar dessutom vara den första rapporterade imagon i hela landet i år. Inget rekord för min del, jag har en notering den 8 maj sedan tidigare. Årets första kvickgräsfjäril var som vanligt läckert kamouflerad mot kvistarna och löven. En karaktärsart i de vildvuxna trädplanteringarna.

Halsbandsflugsnappare

Ny kommunart idag - halsbandsflugsnappare! Ny på Skåne-listan också, har inte brytt mig om att dra även om det har funnits några stationära inom räckhåll. Annars skedde mitt första möte med arten i Löttorp på Öland 1979. Oväntat ovanlig i kommunen - detta var bara det fjärde fyndet genom tiderna. Jag missade en för nio år sedan med bara några minuter... 

Sävsångare och skräntärna

Alla månader är konstiga nuförtiden, det är väl det nya normala... Andra halvan av april har varit solig, men samtidigt arktiskt kall och fågelfattig. I går blev det i alla fall ett litet nedfall med tre sävsångare, två svartvita flugsnappare och, lite oväntat, min tidigaste näktergal någonsin (med en dag). Förra fredagen bjöd på ett par gyllene timmar med pungmes, kornsparv och blåhake. En jorduggla som jag upptäckte på tre kilometers håll hade det goda omdömet att flyga rakt emot mig och passera rakt över huvudet. Alla tärnorna har kommit, lite håglösa kanske, och idag blev svart rödstjärt och trädpiplärka nya för året. En aurorafjäril är den enda nya insekten, det är inte utan att man längtar efter att krypa in i buskarna... Inget vinterbad i år heller, men badpremiären blev så tidig som den 21:a. Nio grader i vattnet, så det kändes ändå rätt mycket som vinter...

Storspov

Det är läckert när storspovarna kommer inflygande i gryningen. Det lilla ljuset gör att bilderna mest fungerar som stämningsförmedlare. I går blev det nytt rekord med 268 spovar. Några stannade en stund, andra drog direkt vidare in över land. Soligt, molnfritt, men galet tomt i luften. Ett par ladusvalor och några rödstjärtar är de enda tropikflygarna som vågat sig hit. Småflockarna med silvertärnor ska kanske också räknas till den kategorin?