Att komma ut i naturen efter en grå och tung jobbvecka på senhösten är som att få näsan över vattenytan när man varit nära att drunkna, man blir nästan chockad av allt syre. Tyckte jag behövde en ny leksak som hjälp att skingra alla tankar, så jag köpte en ny kamera, en av Canons långzoomar. Det blir ju kompromisser i alla lägen, men allt sammantaget, pris, smidighet osv., är jag ändå rätt nöjd. Det tar väl några hundra timmar att behärska alla funktioner. Nötskrikan satt snällt på kanske femton meters avstånd, tyvärr i en alldeles för rörig buske. Kom på efteråt att jag hade ställt in högsta ISO, det hade nog gått att få lite bättre skärpa om jag sänkt den. Konstig förmiddag annars, där artrena flockar av allehanda slag avlöste varandra, jag tror inte jag varit med om så bra sträck så här sent förr. Domherrar, gråsiskor, björktrastar, gulsparvar, starar, bergfinkar och annat kom i hundratal. En mycket misstänkt snösiska fanns i en gråsiskeflock som tyvärr skrämdes iväg av en sparvhök.
3 kommentarer:
Kul med ny kamera!!! Hur mycket zoom är det då? Jag får knappast så mycket nörskrika på 15 m med mitt 300 mm.
Det ska bli 840 mm som mest, men sen finns det nån digital konverter som lägger till upp till 2,1x. Det är ju på gränsen till oanvändbart, men kul för dokubilder ändå. Domherren är helt orörd, bara förminskad till 800x600, fotad på frihand genom mitt fönster (!) på 13-14 m håll. Nötskrikorna är lite croppade, kanske jag var närmre ändå?
Brännvidden är 4,3-150,5 mm, det ska visst motsvara upp till 840 mm på en 35 mm, jag har dålig koll på den nya tekniken. Den är alltså väldigt hanterbar, men kvaliteten blir förstås eftersatt i de extrema lägena. Jag är mest ute efter det där mellanläget, 1-3 m, för fjärilar och trollsländor, verkar funka rätt bra, har ett halvår på mig att träna, ju ;)
Skicka en kommentar