Läge att lägga några morgontimmar på att njuta av den friska höstluften. Försökte koncentrera mig på fåglarna, men det var rätt tomt till en början. Kanske natten varit för bra med fullmåne och allt för att de skulle missa läget att dra söderut. Så det blev buskrotning istället, och faktiskt hittade jag hela nio olika arter skinnbaggar! Bland dem en helt ny art, Holcostethus vernalis (borde bli "vårbärfis" på svenska). Ganska lik Troilus luridus, men mindre och rundare i kroppen. De gula teckningarna på antennerna är nog bra smådetaljer, liksom den ljusa tippen på ryggskölden. Jag tyckte lite synd om dem, de verkade inte helt nöjda med fukten. Vid niotiden kom fågelsträcket igång rätt bra ändå, cirka 6000 bofinkar passerade med ett fåtal bergfinkar. En jätteflock, 700 ex, av de senare verkade inte lika sträckglada, utan letade mat på en stubbåker. Inget oväntat i övrigt, förutom två nötskrikor som vinglade förbi. Det ser kul ut när de kämpar i vinden över trädlösa jätteåkrar. Det var nog drygt tio år sen vi hade en riktig invasion, men väl hemma kom en gles flock med hela 19 skrikor över huset, så kanske det är något på gång?
Kommentar 2018-03-23: Den här bärfisen fick mycket riktigt namnet vårbärfis på svenska, men det vetenskapliga namnet har ändrats till Peribalus strictus. Beskrevs som art av Fabricius år 1803, medan underarten vernalis beskrevs av Wolff år 1804.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar