Ladusvala

De unga ladusvalorna satt i solen och putsade sig obekymrat medan mamma satt och höll uppsikt en bit in bland grenarna.

Lövsångare, 1K

En mycket nyfiken liten lövsångare, det är nog inte så länge sen den lämnade boet. Den här dräkten med gråbrun ovansida och smutsvit buk har ungfåglarna bara några veckor, efter den postjuvenila ruggningen i augusti-september blir de grönare och gulare. Ofta härligt solgula på hela undersidan.

Törnsångare

Rödbent bärfis

Nymf i femte och sista stadiet. Just den här arten övervintrar som nymf i andra eller tredje stadiet. Det vanliga bland bärfisar är annars att vintern uthärdas som vuxen.

Rörsångare

Sångarna var inte direkt inspirerade efter morgonens åskknallar. Förutom den här rörsångaren, som sjöng oavbrutet och visade sig fint. Jag har gått förbi honom varannan dag nu under våren, men bara fått se små glimtar. Kul att följa enskilda individer i deras revir. Det kan förstås ske en del byten, men när de sitter på samma gren eller i samma vasstrå dag efter dag tänker jag mig att det är samma. Rörsångare har ett rätt distinkt utseende med sin långa näbb, flacka panna och utdragna huvudform jämfört med kärrsångaren. Färgerna hos de gamla fåglarna går också i lite andra toner, mer rödbrunt och vitt än beige och gult. Ensamma och tysta fåglar kan såklart vara omöjliga att skilja åt ändå. Vid den här dammen har de dessutom sina revir i en nästan identisk mikrobiotop, en smal rand med vass mellan vattnet och örtvegetationen. Några sävsångare bor också granne, men de är ju lätta att känna igen, som tur är.

Sädesärla

Näktergal

Lång skön cykeltur till det lokala reningsverket. Det verkade som om alla näktergalarna hade nykläckta ungar, det pep rejält i var och varannan buske. En letade föda längs stigen framför mig, tror inte att jag har sett det förr.

Kentsk tärna

Den högra tärnan har en gul färgring, eller snarare flagga, på höger ben. Det står något på den, men vad går inte att tyda utifrån bilden. Verkar tillhöra ett projekt som ska utröna varifrån de sydvästskånska tärnorna kommer när de dyker upp framåt högsommaren. Närmaste häckningsplats är i nordöstra Skåne. Förra året kläcktes ett tjugotal ungar uppe vid Åhus.

Lövskogsantennmal

Jag är oerhört förtjust i de här små malarna. Hanarna har extremt långa antenner, jag tror faktiskt att de sticker utanför bilden på båda sidorna. Ibland stöter man på små gäng som håller på med sin eleganta parningsdans i en liten solstrimma som hittat ner bland löven.

Prutgås

Det är nästan helt tomt på revlarna just nu, men en prutgås gick runt och käkade ålgräs eller något i den stilen. Aningen fler tärnor - 4 kentska och 6 småtärnor.

Bredvingad nässelmal

Med sommaren kommer fjärilarna, igår årets första amiral och idag premiär för tistelfjäril. Men det var bara den lilla bredvingade nässelmalen som fastnade på bild.

Mindre strandpipare

Bra höststämning redan, korsnäbbarna börjar röra på sig och de första sydgående skogssnäpporna är här. Ett par mindre strandpipare har slagit sig ner på ett område som förbereds för hundratals nya bostäder. Jag hoppades på att de skulle hinna med häckningen innan bulldozrarna rullade in, men nu ser jag dem oroväckande ofta längs stranden en bit därifrån.

Lövgetingbock

Sådärja, då var alla i familjen klara med skolan. Den obligatoriska och nästanobligatoriska i alla fall. Hoppas att det finns ork till ytterligare studier i den yngre generationen. Själv blir jag sugen varje sommar, men orken tar slut ungefär när trädpiplärkorna börjar sträcka söderut. Kanske det blir släktforskning och "matlagning för herrar" om 20 år? Utan att vara mer än indirekt inblandad har det blivit en slitsam studentvecka som inte tar slut förrän på lördag. Kusiner på rad... Synd att man inte är nitton, men det är nog ändå tur. Vissa skalbaggar har ett mer tilltalande levnadssätt än andra. Lövgetingbocken sitter till exempel ofta stilla på ett blad och solar sig.

Tistelbock

Rosenfink

Morgonens utflykt i det gråmulna vädret lystes upp av en tjusig rosenfink. Näktergalar, kärrsångare, trädgårdssångare med flera hörs i bakgrunden.

Arktiska vadare

Större strandpipare, rasen tundrae?

Vårsträcket är i det närmaste slut, men om det hänger lite duggregn i luften och om vinden kommer från nordost kan de sista arktiska vadarna tvingas ner på någon revel i väntan på gynnsammare väder. Idag var en typisk sådan morgon, och ett trettiotal större strandpipare sprang runt och såg förvånade ut. Rasen tundrae är väl egentligen inte så väldefinierad, men det är rätt typiskt att sådana här små, mörka individer dyker upp just vid den här tiden. Strandpiparna som häckar här nere har varit på plats i mer än två månader, och de har väl fullt upp med ungar just nu. Ibland kommer det flockar med strandskator med ett liknande beteende, men där går det nog inte att urskilja tundrahäckarna på utseendet. Spännande tanke i alla fall. Fick larm om en stor flock med kustsnäppor på ett annat ställe längs kusten och cyklade ner för att titta på dem. 174 ex, rejält rekord i kommunen för min del. Tror att jag har sett 20 tillsammans som mest här tidigare. Men inget totalrekord, en aningen större flock rastade vid Lundåkrabukten för några år sedan. Bara tre kustpipare och 15 myrspovar, men alla de här arterna hör ju fint ihop ändå.

Råka

Talgoxe, 1K