lördag 27 april 2019

Sri Lanka

Sommarvädret tog slut, köket renoveras och det blev en sällsynt ledig helg, så jag fick äntligen tid att gå igenom mina bilder från Sri Lanka. Jag hade egentligen inte tänkt att lägga ut dem, men efter de tragiska händelserna under påsken kändes det angeläget att försöka bidra till en mer positiv bild. Det finns förstås olika typer av människor överallt, men jag har aldrig mött så många glada, ödmjuka och vänliga människor som i Sri Lanka.

Floden Kelani i Kithulgala, 13/2 2017
Vi åkte den klassiska rutten med de endemiska arterna som huvudmål, och det finns gott om rapporter från de bästa lokalerna på nätet. Guiderna har bra koll på arterna, och det verkar som om de flesta som besöker landet får in alla endemer och de viktigaste sydindiska/lankesiska specialiteterna. Vår artlista under de två veckorna stannade på 226 arter plus en del roliga däggdjur och kräldjur. Vi skådade bara tio av dagarna, eftersom vi tyckte att vi behövde lata oss lite också.

Svartörn (Ictinaetus malaiensis), Kithulgala 12/2 2017

Rödryggig flamspett (Dinopium psarodes), Kithulgala 12/2 2017

Första stoppet var Kithulgala, en liten by vid floden Kelani ett par timmar öster om Colombo. Här skådade vi bland vildvuxna trädgårdar, välskötta teodlingar och små dungar av sekundär regnskog. En perfekt plats att bekanta sig med landets fågelfauna, eller för den delen den orientaliska, om man, som jag, inte har varit i krokarna tidigare. Bland fågelskådare är byn mest känd som den bästa platsen att få se den endemiska ceylonsparvugglan, och den hittade vi i en trädgård nära hotellet. Vi hörde spelande ugglor senare på ett par ställen, så den verkar inte alltför sällsynt. Man räknar med att det finns 15-30 000 individer totalt.

Asiatisk gapnäbbstork (Anastomus oscitans), Kithulgala 13/2 2017

Ceylondrongo (Dicrurus lophorinus). Sjöng och tjattrade oavbrutet, men svår att se bättre än så här. Kithulgala 13/2 2017

Kithulgala var också den enda lokalen där vi såg ceylonnäshornsfågel, vilket var lite oväntat eftersom den ska vara vanlig i hela landet. Vi fick även stifta bekantskap med andra av Sri Lankas lite vanligare endemer – ceylondjungelhöna (Sri Lankas nationalfågel), ceylongrönduva , gulpannad barbett, ceylonbarbett, rödryggig flamspett, rödryggig sultanspett, ceylonhängpapegoja, smaragdparakit, ceylondrongo, ceylonbulbyl, ceylonsvala, ceylonsabeltimalia, ceylonskriktrast, ceylonbeostare, fläckvingad trast och ceylonblomsterpickare.

Ceylonskriktrast (Argya rufescens) på backspegeln till en motorcykel. Verkade trivas bra i närheten av människor. Kithulgala 13/2 2017 

Antalet erkända endemer i Sri Lanka har stigit i takt med nya rön under senare år, och ligger för närvarande på 34 arter. Vissa är förstås mer distinkta än andra, men dagens tolkning av arternas släktskap känns ändå rimlig. Andra spännande arter i Kithulgala var orienttofshök, ceylongrodmun, hinduspett och långnäbbad solfågel, som alla representeras av endemiska raser. Av dessa är den lankesiska rasen av den lilla hinduspetten (ett par centimeter mindre än mindre hackspett!) särskilt distinkt och möjligen en framtida splitt. Grodmunnen och solfågeln är sydindiska/lankesiska specialiteter, men arternas respektive raser är mycket lika varandra. Storknäbbskungsfiskare och rosthuvad biätare såg vi också bara i Kithulgala.

Ljushuvad skriktrast (Argya affinis). Nära släkt med ceylonskriktrasten, men med större utbredningsområde i hela Sri Lanka och även i södra Indien. Kithulgala 14/2 2017

Sri Lanka brukar kallas "India Light", men det var inget "light" med deras rice and curry!

Vi for vidare till Sinharaja, som är en av Sri Lankas och Asiens mest berömda nationalparker. Redan innan vi kom fram till vårt boende fick vår guide kontakt med en lokal spårare som hade hittat ett par ceylondvärguvar. De svenska fågelnamnen blir lite fantasilösa, och i det här fallet tycker jag nog att översättaren hade kunnat göra något bättre av det fantastieggande engelska namnet Serendib Scops Owl. Detta var i alla fall min önskeart nummer 1, och efter en svettig klättring i den täta regnskogen hittade vi fram till de små uvarna. Som ugglor ofta gör under dagen satt de stilla och fint och lät sig fotograferas. Arten upptäcktes inte förrän 1995 av en forskare som under en nattlig expedition noterade ett konstigt grodliknande läte. Men det dröjde ända till 2001 innan han fick syn på djuret och kunde konstatera att det faktiskt var en fågel! Till en början utgick man från att det rörde sig om en okänd ras till någon av de andra asiatiska dvärguvarna, men forskningen har visat att den är ganska avvikande och kanske till och med bör placeras i ett eget släkte. Den har bland annat en unik konstruktion i höften som gör att den kan sitta på lodräta bambustrån, och till skillnad från de andra dvärguvarna saknar den egentliga örontofsar (de som syns på bilden är istället förlängda hjässfjädrar). Efter upptäckten har man kunnat konstatera att arten finns lite här och där i den nederbördsrika sydvästra delen av landet, men enligt de senaste beräkningarna uppgår populationen bara till mellan 150 och 700 vuxna individer.

Ceylondvärguv (Otus thilohoffmanni), Sinharaja 14/2 2017

Purple-faced Langur (Semnopithecus vetulus), en av tre endemiska aparter på Sri Lanka. Sinharaja 14/2 2017

Ceylonblåskata (Urocissa ornata), Sinharaja 14/2 2017

Sri Lanka är ungefär lika stort som Götaland, men nästan alla endemerna håller till i den sydvästra fjärdedelen, den s.k. wet zone. Vissa av de mest kräsna arterna har dessutom en begränsad utbredning inom detta lilla område, och den enda rimliga chansen att få se alla är att besöka regnskogen i Sinharaja. Skogen är bland annat känd för sina små gäng med fåglar som drar runt och födosöker tillsammans, så den bästa taktiken är att helt enkelt sätta sig ner och vänta. Detta var den enda lokalen där vi såg ceylonsporrhöna, ceylonsporrgök, rödmaskad malkoha, ceylonblåskata, ceylontimalia, ceylonfnittertrast, ceylonstare och ceylontrast. Statusen för den sistnämnda är inte helt utredd, och det lutar åt att den kommer att återföras som en ras inom guldtrastkomplexet. De andra är desto mer distinkta, och alla utom sporrhönan och timalian räknas som sårbara hos IUCN.

Biotop för ceylonfnittertrast, rödmaskad malkoha, ceylontrast m.m. Sinharaja 15/2 2017

Rödmaskad malkoha (Phaenicophaeus pyrrhocephalus), Sinharaja 15/2 2017

I Sinharaja hittade vi även sydindiska/lankesiska specialiteter som ghatstrogon, svarthuvad timalia och svartstrupig munia, de två sistnämnda med ganska distinkta raser som i alla fall tidigare har lyfts fram som möjliga splittar. Andra intressanta arter var gråbent rall, bandad buskgök, plommonhuvad parakit, svarthuvad drillfågel, indisk bulbyl och rostbukstimalia.

Layard's Palm Squirrel (Funambulus layardi), en endemisk liten ekorre. Sinharaja 15/2 2017

Ceylondjungelhöna (Gallus lafayettii), en vanlig och ibland mycket tam fågel även inne i byarna. Sinharaja 15/2 2017

Ceylondjungelhöna (Gallus lafayettii). Sinharaja 15/2 2017

Ceylonsporrgök (Centropus chlororhynchos), Sinharaja 16/2 2017

Fläckvingad trast (Geokichla spiloptera), Sinharaja 16/2 2017

Green Forest Lizard (Calotes calotes), en sydindisk/lankesisk specialitet. Sinharaja 16/2 2017

Garden Lizard (Calotes versicolor), vanlig i hela Sydostasien. Sinharaja 16/2 2017

Rödgumpad bulbyl (Pycnonotus cafer), förmodligen Sri Lankas vanligaste fågel. Sinharaja 17/2 2017

Efter några fantastiska dagar i Sinharaja drog vi vidare mot sydost och kom snart in i den nederbördsfattiga torra zonen. Här ändrade fågelfaunan karaktär ganska radikalt, och det blev mer en sorts totalskådning. Fler arter och fler individer, men färre specialiteter. Vi började med en kvällspromenad runt en otroligt fin våtmark i Tissamaharama. De bästa arterna var fläcknäbbad pelikan, bomullsdvärgand, gråhuvad fiskörn, svart rördrom, kinesisk dvärgrördrom, gråhuvad purpurhöna, indisk ormhalsfågel, fasanjaçana, gråfiskare och inte minst bobyggande bayavävare.

Fläcknäbbad pelikan (Pelecanus philippensis), Tissamaharama 17/2 2017

Indisk ormhalsfågel (Anhinga melanogaster), Tissamaharama 17/2 2017

Purpurhäger (Ardea purpurea manilensis), Tissamaharama 17/2 2017

Fasanjaçana (Hydrophasianus chirurgus), Tissamaharama 17/2 2017

Svart rördrom (Ixobrychus flavicollis), Tissamaharama 17/2 2017

Indian Flapshell Turtle (Lissemys punctata), Tissamaharama 17/2 2017

Gråhuvad purpurhöna (Porphyrio poliocephalus), Tissamaharama 17/2 2017

Kinesisk dvärgrördrom (Ixobrychus sinensis), Tissamaharama 17/2 2017

En dag var reserverad för besök i nationalparkerna Yala och Bundala. Här är det safari i jeep som gäller, det finns gott om leoparder… Vi missade tyvärr den stora katten, men det fanns gott om andra häftiga djur. Och fågellistan blev lång. Den enda av Sri Lankas endemer som är knuten till den torra zonen är ceylonskogstörnskatan. En ganska diskret fågel som vi behövde lite tid för att hitta, men till sist kunde vi räkna in 5 ex i Yala. Fina möten med ullhalsstork, gulflikvipa, rajanäshornsfågel, mahrattaspett, blåmaskad malkoha, vitgumpad shama och indisk silvernäbb hörde till höjdpunkterna. Det kändes också väldigt speciellt att få se vilda påfåglar. En av världens mest spektakulära fågelarter, och ändå var det svårt att bli av med djurparkskänslan… De andra djuren fick stå lite åt sidan, men det var spännande med både elefanter och sumpkrokodiler.

Indisk ibisstork (Mycteria leucocephala), Yala 18/2 2017

Påfågel (Pavo cristatus), Yala 18/2 2017

Ullhalsstork (Ciconia episcopus), Yala 18/2 2017

Orientibis (Threskiornis melanocephalus), Yala 18/2 2017

Rajanäshornsfågel (Anthracoceros coronatus), finns bara i Sri Lanka och södra Indien. Yala 18/2 2017

Vitgumpad shama (Copsychus malabaricus) av den endemiska rasen leggei. Yala 18/2 2017

Tofsträdseglare (Hemiprocne coronata), en stor och häftig seglare som var omöjlig att fota i flykten, men en liten flock tvingades ner av ett kraftigt skyfall när vi satt och tittade på elefanterna! Yala 18/2 2017

Safarikänsla i Yala, 18/2 2017

Grön dvärgbiätare (Merops orientalis), Yala 18/2 2017

Ceylonskogstörnskata (Tephrodornis affinis), Yala 18/2

Asiatisk elefant (Elephas maximus maximus), Yala 18/2

Sumpkrokodil (Crocodylus palustris), Yala 18/2 2017

Rödbrun mangust (Herpestes smithii), Yala 18/2 2017

På vissa ställen i Yala var det lite väl trångt mellan jeeparna, men Bundala visade sig vara desto fridfullare. Helt enorma mängder av fåglar dessutom, många övervintrare och stora vadarflockar. Hundratals rödspovar, dammsnäppor, spovsnäppor osv. Här skulle man egentligen boka in minst en vecka. Bland allt detta hade vi turen att få se mindre adjutantstork, rallbeckasin, strandtjockfot, mindre vadarsvala, gråkronad finklärka och en stor flock med rosenstarar.

Strandtjockfot (Esacus recurvirostris), Bundala 18/2 2017

Mindre adjutantstork (Leptoptilos javanicus), Bundala 18/2 2017

Påfågel (Pavo cristatus), Bundala 18/2 2017

Bengal Monitor (Varanus bengalensis), Bundala 18/2 2017

Tufted Grey Langur (Semnopithecus priam thersites), Bundala 18/2 2017

Indisk tjockfot (Burhinus indicus), på väg mot Nuwara Eliya 19/2 2017

Nu hade vi sett 28 av endemerna, och för att få in de sex sista var vi tvungna att ta oss upp i högländerna. Huvudorten Nuwara Eliya visade sig vara en märklig blandning av allt från lyxiga semesterhus och storslagna hotell till minimala gårdar och rena slumområden. Men den omgivande naturen var fantastisk! Inne bland husen hittade vi omgående några ceylonflugsnappare och ceylonglasögonfåglar. Båda arterna verkade vara relativt vanliga i området.

Ceylonflugsnappare (Eumyias sordidus), Nuwara Eliya 19/2 2017

Ceylonglasögonfågel (Zosterops ceylonensis), Nuwara Eliya 19/2 2017

Den första kvällen besökte vi en klassisk lokal för ceylonvisseltrast, en flodravin längs vägen söder om Nuwara Eliya. Det kändes lite absurt att försöka lyssna efter en försynt vissling med vattenbruset och dånet från trafiken som bakgrund. Ett par andra skådare gick ner mot botten av ravinen och fick några korta obsar. Vi kammade däremot noll. I den fina skogen hittade vi i alla fall några gulörade bulbyler, en ganska distinkt art som tidigare har placerats i ett eget släkte. Det var också kul att få se de lokala koltrastarna och talgoxarna. Trastarna med ben och näbb i en apelsingul nyans och fjäderdräkt med eleganta marinblå bräm, talgoxarna med knivskarpa teckningar i svart, grått och vitt.  Båda arterna håller på att delas upp i mindre portioner, och enligt nuvarande taxonomi hör de lankesiska raserna till arterna indisk koltrast (endast södra Indien och Sri Lanka) respektive grå talgoxe (spridd i sydöstra Asien). Det är i alla fall tydligt att de står nära våra motsvarigheter.

Nästa morgon gick vi upp långt före soluppgången och körde till nationalparken Horton Plains. Här var det kö vid infarten, och vi fick vänta en halvtimme på att få köra in. Nu gjorde det inte så mycket, för i buskagen längs vägen hittade vår guide en fin hona av visseltrasten som vi missade igår. Den räknas som Sri Lankas svåraste art vid sidan av dvärguven och står liksom den i kategorin ”Starkt hotad” hos IUCN. Man räknar med en population på mellan 600 och 1700 individer.

Horton Plains med Adam's Peak i bakgrunden, 20/2 2017

Ceylonduva (Columba torringtoniae), Horton Plains 20/2 2017

Sambarhjort (Rusa unicolor), Horton Plains 20/2 2017

Ceylonmakak (Macaca sinica), Horton Plains 20/2 2017

Väl inne i parken hittade vi en visseltrast till, och det tog bara några minuter att hitta de två sista endemerna – ceylonduva och ceylongräsfågel. Den lilla oansenliga sångaren visade sig vara extremt skygg, men med lite tålamod gick det att få några korta närobsar. Hanen har en djupröd, genomträngande blick som man inte glömmer i första taget… Nu var vi uppe på drygt 2100 meter höjd, och förutom endemerna var det lite magert med fågel. Vi hittade i alla fall några grässångare och svarta buskskvättor, som båda representeras av endemiska höglandsraser. Då hade vi sett alla endemerna, och det blev tid till lite lugnare skådning. Inne i centrala Nuwara Eliya ligger Victoria Park, som har kultstatus i skådarvärlden. Här övervintrar två arter som nästan är omöjliga att se på häckplatserna i Himalaya – kashmirflugsnappare och broktrast. Vår utmärkta guide hittade snabbt och lätt några exemplar av båda arterna, och dessutom en läcker indisk juveltrast.

Broktrast (Geokichla wardii), Nuwara Eliya 20/2 2017

Indisk juveltrast (Pitta brachyura), Nuwara Eliya 20/2 2017

Vi gjorde även ett nytt försök på visseltrasten, och nu gick det väldigt lätt helt plötsligt. Den här gången var det ett par som hade hittat sin favoritplats längs en flod nedanför ett färgsprakande tempel. Och efter det återstod bara en rundtur på en teodling, ett besök i staden Kandy och några välförtjänta dopp i Indiska oceanen.

Marknaderna var sprängfyllda med läckra grönsaker

Teodlingar söder om Kandy, 21/2 2017

Indisk beostare, Kandy 21/2 2017

Flygande räv (Pteropus giganteus), Kandy 21/2 2017


Halsbandsparakit (Psittacula krameri), Negombo 24/2 2017




Inga kommentarer: